Jag har gjort några försök att rida min fine häst i år. Jag tar ut honom på banan för att dressera honom och upptäcker såklart att han är oliksidig och har svårt för en del övningar varpå jag snart hittar logiska övningar att servera honom under det kommande året för att råda bot på ”problemet”.
Så ser jag hur fint han lekar och galopperar med sina kamrater i hagen utan att verka det minsta bekymrad över sin oliksidighet. Vad finns det då för anledning att försöka råda bot på den?
Nästa gång rider jag ut honom på en promenad i skogen och märker att han fungerar så bra i skogen som jag tycker att en ridhäst skall göra. Alltså finns det ingen anledning att öva på det heller.
Att rida ”för att njuta” och ”bara för att det är skoj” kan jag inte, det inspirerar inte. Någon kunskap saknas mig fortfarande om det där med ”motivation” och ”mål”.
Kanske har jag helt enkelt ridit klart?