Asperger-hästliv : Ett tack till dem som försöker förklara tävling

«Föregående - Nästa»
22 januari 2019

Jag tackar för den intressanta diskussion detta blev. Jag kan förstå att det för mången av er kan framstå som underligt när jag kommer med frågor och funderingar som denna, men min asperger har ju genom livet spelat mig många spratt där jag gjort mängder med saker av en helt annan anledning än vad som normalt avses med den. Det påverkar självförtroendet när man alltid är den som gör fel.

Min första tävlings-vända som bestod mellan sådär 1980 och 1995 blev därför känslomässigt besvärlig eftersom jag hela tiden missförstod orsaken till att tävlingar anordnades och orsaken till varför vi ”förväntades” vara med och rida där. Det blev svårt att prata tävling med folk eftersom de aldrig begrep vad jag syftade på, och det blev svårt att deltaga på tävlingar eftersom jag hur jag än gjorde liksom gjorde fel. Nu 30 år senare kan jag själv se många av de fel jag gjorde, men det mesta i livet blir svårt att utföra när man fattar grejen först 30 år för sent.

På den tiden fanns ju inte asperger som begrepp varför varken jag eller någon annan begrep att det var därför jag var konstig. Jag begrep aldrig folks intentioner med saker utan hängde på så gott jag kunde – och ofta blev det fel och underliga konsekvenser av det.

När jag nu gjorde ett nytt försök att tävla dök ju alla gamla minnen och känslor upp igen, vilket inte var behagligt, och jag har försökt att reda ut vad jag upplevde då och även vad folks ord egentligen betyder när de säger saker till mig. Detta blir ju svårt eftersom ”alla” har olika uppfattningar om saker och ting och det inte verkar råda någon konsensus ens om så enkla saker som hur och varför man dricker kaffe tillsammans.

När jag frågar saker som i denna tråd är det egentligen inte för att så att säga påverka min egen ridning och mitt eget mål, utan för att jag skall kunna förhålla mig till den verklighet som jag kliver in i.

Tyvärr får jag ofta glada tillrop som ”bry dig inte om det” och ”gör som du själv vill” men inget av det förklarar ju saker som händer omkring mig. Att göra som man själv vill blir snart fel om man till exempel försöker dansa folkdans. Hela livet är som en folkdans där man förväntas falla in och göra något som överensstämmer med omgivningens förehavanden. Annars blir det väldigt svårt att leka med andra människor– som på en tävlingsplats.