De sade aldrig i skolan att maten skulle vara god.
Vi lärda oss allt om den tidens mat-råd. Det var kostcirkeln som var på modet då. Varje måltid borde innehålla något ur alla delar av kost-cirkeln.
Kött-fisk-ägg
Frukt och bär
Grönsaker
Potatis och rotfrukter
Spannmålsprodukter
Matfett
Mjölk och mjölk-produkter
Ramsan sitter där fortfarande och jag kommer ihåg bilden på kostcirkeln i klassrummet. Vi pratade mycket om näringsämnen och vikten av att äta rätt både i lågstadiet och mellanstadiet. Vi lärde oss ramsan protein-fett-kolhydrater-vatten-mineralämnen-vitaminer. Vi fick göra listor på hur många kalorier vi åt under dagen och lärde oss att socker är farligt för tänderna.
Snart byttes ju kostcirkeln ut mot andra goda råd, som mat-pyramiden på vilken jag bara hittar en bild med tysk text. Jag kommer inte ihåg vilken av dessa modeller som var på modet när jag under högstadiet lärde mig att laga mat i hemkunskapen. Oberoende av vilket lärde vi oss i hemkunskapen mycket om näringsämnen och hur mat skulle tillagas för att inte näringsämnena skulle förloras, genom felaktig tillagning.
Vad som aldrig sades under alla dessa år var att maten skulle vara god.
Hemma pratades det aldrig om mat. Mamma lagade den och vi andra åt. På somrarna på landet lagade Mormor maten och vi andra åt. Aldrig pratades det om att mat skulle vara god där heller.
Visst fick jag frågan ibland. Visst var det här gott? Tycker du om det?
Men vad betydde den frågan för mig? Jag tror att jag upplevde det som att de frågade om maten gick att äta. Jag hade två parametrar: God – oätlig och eftersom maten slank ned och jag kände mig mätt efteråt svarade jag att den var god. Såklart.
Med åren kom det en massa matprogram på TV och snart stod det en kock och lagade mat i nästan varenda TV-program. Det pratades inget längre om kostcirkeln, näringsämne, kalori-innehåll utan bara om hur god maten var. Provsmakarna säger unisont ”åååååå så gott!!!!!”. Allt resonemang om näringsämnen och hälsoaspekten verkar vara borta från maten.
När man förväntas betrakta mat som ”konst” och ”njutning” lämnar jag rummet. Jag kan inte den biten. Jag har aldrig lärt mig det. Mat skall för mig bota hunger. Fler värden än så har jag väldigt svårt att ge maten och jag kan inte engagera mig så mycket att jag vill värdera mats ”godhet” eller engagerar i hur maten jag lagar smakar.
Jag undrar om detta hade varit annorlunda om jag i barndomen fått med mig dagliga diskussioner om kulinariska ämnen ungefär på det vis man diskuterar musik och lärt mig att uppskatta mat inte för att den gör mig mätt utan för hur den smakar och upplevs att äta. Ärligen tror jag inte det.
