Det var en sådan där dag när man blev tillsagd att sitta still på en stol. Mamma hade på dig sin turkos dräkt, den som jag tyckte var så fin, förmodligen för att den hade guldknappar. Blev man tillsagd att sitta still på en stol hade man oftast fina kläder på sig och medan man satt där for mamma runt i hela huset. Då tyckte jag att hon verkade arg, senare har jag lärt mig att det heter stressad.
Jag var sex år och vi skulle göra något så ovanligt som att åka taxi. Det gjorde vi nästan aldrig. Vi var sena, men det visste jag inte då. Vi barn skulle nog inte oroas. Taxi kändes högtidligt så jag såg nog fram mot det.
Det som skulle äga rum var skolmognadstestet.
Jag vet inte om man fortfarande gör skolmognadstest men syftet är lätt att förstå av ordet. Det skulle kontrolleras om man var tillräckligt mogen för att börja skolan nästa höst. Det är möjligt att man gjorde testet våren det år man fyllde sju, jag vet faktiskt inte.
Det jag kommer ihåg av testet är att vi kom för sent. Det var nog därför en taxi var involverad, för det var egentligen gångavstånd till skolan, knappt 2 kilometer. Jag minns inte mycket av testet, men jag kommer ihåg att jag blev anvisad en bänk ungefär i mitten på den sida som vetter mot fönstren. Det låg en lapp på min bänk.
- Rita ett streck på bilen, säger fröken. Jag hade troligen redan en penna i handen. Det var en rödpenna. Nu blev jag nervös. Hur ritar man ett streck på bilden av en bil utan att förstöra lappen. Jag kände mig mycket rådvill och ritade nervöst ett litet litet streck ungefär vid dörrhandtaget på bilen. Jag ritade det så litet och tunt som möjligt så inte lappen skulle bli förstörd.
Så gick fröken runt och kontrollerade våra streck. Hon svepte snabbt förbi det ena barnet efter det andra men blev stående hos mig. Hon såg inte mitt lilla streck.
Vad som hände då minns jag skarpt. I bänken till höger om mig satt en brunhårig pojke som var längre än jag. Nu pekade han på mig och sade högt och triumferande ”HAN KAN INTE!”
Det är nog första gången jag känt mig mobbad. Jag visste inte att det hette mobbad. Jag visste bara att jag blev ledsen och tyckte den mörkhåriga pojken var dum.
Jag fick peka på mitt lilla streck så fröken såg det. Då gick fröken fram till tavlan, ritade en bil och visade hur vi skulle dra ett stort och snett streck över hela bilen, så bilden blev förstörd. Då såg jag att det på tavlan redan finns en bild på en kanin med ett stort och fult streck snett över.
Mer än så minns jag inte av skolmognadstestet. Tydligen blev jag godkänd för till hösten började jag första klass. Sedan dess har jag då och då undrat vem denne brunhårige pojke var, min första mobbare. Troligen gick vi tillsammans i skolan men jag vet inte vem han är. Han är förlåten.