Min bror och jag blev tillsagda att sitta still på var sin stol. Mamma var mycket stressad och sprang runt i huset. Mormor var där. Morbror Gustav var där med sin stora Volvo Duett. I trappan i hallen samlades fler och fler kartonger packade med kläder och konserver. Mamma försökte få ner katterna i var sin väska.
Årets stora begivenhet var på väg: Vi skulle åka till landet.
Ända sedan andra världskriget hade Mormor haft ett lantställe en bit utanför Göteborg. Det var ett torp i slutet av en lång grusväg, på toppen av ett berg. Där tillbringade vi barn hela somrarna. Våra föräldrar var där så mycket det kunde, men främst var sommarvistelsen en tid tillsammans med Mormor.
Mormor hade en lägenhet i stan och fungerade bäst i stan, men trivdes i sommartsugan och var gärna där med oss barn.
I torpen runt omkring bodde på denna tid pensionerade lantarbetare som på gamla dagar flyttat hem till barndomstorpet. Vi hade inte mycket kontakt med dem, men samtidigt blev dessa enkla gamla människor min barndoms hjältar. Som dem ville jag bli. Jag kan fortfarande, trots att torpet såldes på 70-talet, peka ut alla granntorp på en karta och berätta vilka gamla tanter och farbröder som bodde där.
Framför allt var tiden på landet en tid för oss själva. Eftersom det var fyra kilometer till civilisationen och vi bodde på slutet av vägen hade vi inget besök på hela somamren och det fanns inte heller några barn att leka med.
För mig var detta himmelriket. Det var främst i sommartorpet jag kände mig hemma. Där trivdes jag mycket mer än i vår förortsvilla. Att ha hela sommaren utan andra barn i närhet gjorde somrarna till ett spännande äventyr. Det enkla livet där vi bar in vatten och gick ut när det behövdes satte extra spänning på dagarna. På landet fick vi hjälpa till. Det behövdes in te hemma i villan. Vi bar vatten och högg ved, skalade potatis, slog gräs och plockade bär.
Det var alltid med vemod vi åkte tillbaka hem på hösten, och det tog tid för mig att anpassa mig till livet där, med barn och bekvämligheter. Jag längtade alltid till det enkla livet på landet, där jag fick leka mina lekar i fred.
