Idag är det dagen före midsommar. Hela Sverige har det bra. Folk är på jobbet som vanligt. Inget speciellt har hänt de sista veckorna. Det har varit vardag. I morgon blir det stort firande, och på lördag är allt över igen. Vardagen infinner sig, lugnt och behagligt
Därför har jag lätt för att acceptera midsommar. Det förändrar inte hela samhället, och det är OK om man väljer att vara hemma. Man får inte onda ögat av någon.
Om ett halvår närmar vi oss jul. Då har hela Sverige varit i jul-mode i över en månad redan. Hela samhället förändras. Alla affärer ser annorlunda ut, alla hem ser annorlunda ut. Folk använder andra hälsningsfraser. Hela TV-utbudet byts ut mot romantiska jul-komedier.
Och så, *poff*, lagom till att man i januari vant sig vid allt spektakel är det borta igen och byts till hur livet var i slutet av september, med vanliga hälsningsfraser, vanliga butiksinredningar och vanliga gardiner hos folk.
Julen är 4-5 månaders vånda. Midsommar kan man reglera själv. Jag förerdar att låta den passera obemärkt. Det kan man inte med julen.