Det finns en tid när villor låg efter grusvägar, en tid när asfalt och trottoarer mest fanns inne i städerna. Det var en tid när lyktstolparna var av trä och stod så glest efter vägen att det var mörkt mellan dem. Man gick in i ljuset under lampan, ut i mörker, in i ljus igen och ut i mörker på sin kvällspromenad. Detta var en tid när alla villor hade fem el-ledningar dragna fram till sig från en elstolpe i trä efter vägen, och även en telefonledning från en annan stolpe.
Vid denna tid kunde barn få leka efter vägen. Det var så ont om bilar att risken var liten.
Under denna tid kommer jag cyklade grusvägen fram några hundra meter från vår villa, utom synhåll från mamma. Där är det en korsning. Jag hade lärt mig att i korsning skulle man räcka ut handen och visa vart man skall. Därför räcker jag min lilla arm stolt rakt fram för att visa att jag skall rakt fram.
Cykeln var en trehjuling, så jag var tre eller fyra år.