Kuriosa : Bortglömd småkunskap

«Föregående - Nästa»
16 december 2009

Alla vet vi nog att man gärna tror att det man själv kunnat länge, det kan alla andra också. Dock märken jag ofta att mycket av det jag lärde mig under mina första ryttarår är saker som försvunnit som kunskap genom åren. En anledning kan ju vara att det jag då lärde mig var saker som man bara höll på med och kände till på Partille ridskola, men en hel del är sådana där standardsaker som man lärde sig i lilla ponnyboken, och allt vad de nu hette som vi tonåringar läste på 70-talet.

Jag tänkte att jag här skulle berätta om två sådana saker som jag rätt regelmässigt fortfarande ägnar mig åt och som möter förvåning, fniss och visst intresse när jag träffar andra ryttare. Det handlar om att anpassa längden på stiglädren.

Det första jag vill berätta är hur man grovinställer stiglädren innan man sitter upp. Det gör man genom att mäta dem med armen. Man sätter höger långfinger på stigläderspännet, (Vi talar nu om den gamla goda tiden när man alltid red med spännena ordentligt uppdragna. Ni får översätta det jag skriver till moderna företeelser) sträcker högerarmen och med den andra handen håller man upp stigbygelplattan i höger armhåla. Om stiglädret så är sträckt och alltså lika långt som armen, vet man att det kommer att passa hyfsat bra. Är det för långt kortar man det och är det för kort länger man det. Även om man med denna metod kanske inte får den där exakta och jättesköna längden, har man i alla fall användbara stigläder när man sitter upp. Om man gör detta regelbundet vet man hur långt, exakt, stiglädret skall vara i förhållande till vår arm och vi kan ordna detta snyggt och fint innan vi sitter upp.

 Praktiskt, va?

En annan sak som jag tidigt lärde mig en lösning på är detta ständiga problem och alla diskussioner om ojämna stigläder. Det löser vi enkelt, fortfarande från marken, med vårt ridspö. Man använder helt enkelt ridspöet till att mäta stiglädren. I brist på ridspö kan man ta en promenadkäpp, måttstock eller annat till buds stående långt och rakt föremål.

Ena ändan av spöt stöter man upp så att den ligger kloss an stigläderfästet. Sedan sträcker man stiglädret utefter ridspöet och sätter en tumme på spöt där stigbygelns fotplatta hamnar. Utan att släppa tummen från spöt, går man till hästens andra sida och upprepar förfarandet. Om då även den stigbygeln räcker till tummen, vet vi att stiglädren är lika långa.

 Praktiskt, va?

Om ni har fler sådana här praktiska småkunskaper kan ni väl skriva om dem här, så kan vi åstadkomma en klurighetsbank.

Hälsningar,
Markus Holst

Ingela 17 december 2009

Det där med lika långa stigläder kan bli väldigt fel för många av oss som har olika benlängd eller andra nedsättningar tex, stelopererad fotled. det märks genom att vi får obalans i kroppen med spänningar som följd.

[ Svara ]

Markus 17 december 2009

Det är riktigt. Och med metoden jag beskriver kan man då kontroller aom stiglädrena är olika långa på rätt sätt :)

[ Svara ]

17 december 2009

Jag har funderat hela dagen, men kommer bara på en massa säkerhetsdetaljer som min far \"hamrade\" in under min uppväxt. Allt för att jag, och kanske framför allt hästen, inte skulle komma till skada. Inte vet jag om det räknas som bortglömd småkunskap. Det härstammar åtminstone från regementet i Ystad, där min far lärde sig rida när han var liten. - Släpp aldrig någonsin taget om tyglarna vid något tillfälle alls - Inga öglor på grimskaftet som fingrar eller hela händer kan fastna i - Aldrig binda upp utan säkerhetsknut som snabbt går att rycka upp - Aldrig släppa en häst i hagen utan att vända den om först Och sådär skulle jag kunna hålla på ett bra tag. Nog tyckte jag att han var en förfärlig tjatgubbe, men jag förstår nu att det har hjälpt mig genom flera hästjobb och nästan 40 år tillsammans med hästar utan några allvarligare skador. Peppar, peppar ... /Karin

[ Svara ]

Markus 17 december 2009

Där kommer du till mitt favoritämne! Jag önskar att äskerhetsaspekter av denna typ fick mer plats i dagens hästeri också. Jag blir rätt ofta mörkrädd när jag ser hur framför allt barn hanterar hästar. Tyvärr slutar säkerhetsdiskussionen oftast när hjälmen väl är på. Hjälmen har därför i många fall blivit ett substitut för säker hästhantering, vilket inte är bra, Vi måste prata säkerhet även med hjälmen på.

Jag vill lägga till en liten säkerhets-sak: Alltid sitta upp/av med svansen mot stallet.

Dessa regler blir viktigare ju fler ryttare/hästar man är samtidigt, om man är ovan med hästar i allmänhet eller inte känner hästen man hanterar.

[ Svara ]

18 december 2009

Hej!

Jag måste bara berätta att de två knepen fortfarande användes på Partille ridklubb under slutet på 90- och början på 2000-talet ;)

Jag själv var bara åskådare och kunde aldrig riktigt förstå varför man inte fixade med sånt när man satt uppe på hästen och fick den där perfekta längden, ridskolehästarna var ju inte direkt ivriga att få komma iväg ;)

 

Helena

[ Svara ]

18 december 2009

Nu när det oftast är rundade icke-vassa karbinhakar på grimmorna så ser jag att många knäpper dem inåt mot hästens skinn. Min mamma lärde mig att man ska knäppa dem utåt för att inte hästen ska kunna skada sig, hon hade sett en häst med uppskuren kind som orsakats av grimmans spänne.

[ Svara ]

Markus 18 december 2009

Jag har faktiskt alltid satt dem med öppningen inåt, med tanken at då kan det inte haka fast andra grejor där. Men det du uttrycker låter som en större risk.

[ Svara ]

18 december 2009

Det där med hur man släpper hästarna i hagen tycker jag är en jättebra regel, de flesta jag ser öppnar bara en liten springa i grinden och låter hästen springa iväg direkt. Jättefarligt! tänk om man fastnar i grimman och släpas med.

[ Svara ]

18 december 2009

Oj när jag läser era säkerhetstips så inser jag verkligen att min säkerhet kring hästarna är värdelös. Senast idag ledde jag tre hästar ifrån en hage till en annan, min supertrygga shettis, en shettis på 1½ år och så ett hingstföl på 8 månader. Är man lat så är man :O

Men det var många tänkvärda saker ni tog upp. Många skulle nog få fnatt om ni såg min säkerhet här, speciellt när jag håller på med mina egna tre.

[ Svara ]

Markus 18 december 2009

Nu skall vi skilja på äplen och päron. Jag leder också mina tre tillsammans hästar hör utan problem de dagar jag inte har andra hästar här, men föreställ dig följande:

Du är chef på en anläggning där det finns 2000 hästar som aldrig går i en hage. Dessa hästar hanteras dagligen av nybörjare som i många fall aldrig hållit på med hästar tidigare, och som dessutom inte vill hålla på med hästar. Dessa killar skall du nu få att hantera hästarna utan att olyckor händer. Det var verkligheten på våra regementen, och verkligheten på dagens ridksolor är ungefär densamma om än i annan skala.

I det sammanhanget är ett högt säkerhetstänkande en nödvändighet.

Jag tror inte du anser det vara en bra idé att en nybörjare leder tre hästar efter en väg (eller på en tävlingsplats), speciellt inte i en miljö där andra nybörjare hanterar 2000 andra hästar.

Och akta så du inte ger mig vatten på min kvarn när jag hävdar att säkerhetstänket slutar när hjälmen väl är inköpt :)

[ Svara ]