Allmänt : Förslag för bättre lätta dressyrprogram

«Föregående - Nästa»
21 september 2009

Jag funderade igår på hur jag skulle vilja att de enklare dressyrprogrammen skulle se ut. NU är jag ju ingen vän av tävling och uppvisning, men nog vore det möjligt att få programmen mera anpassade för att "framtvinga" god ridning hos ryttarna, än att öva dem på att lura domaren.

Först skulle jag släppa utrustningen fri, såväl bett som sadlar och kläder. Om en ryttare kan få en häst att gå bra med graman och pessoabett, så har ju ryttaren hittat rätt utrustning! Vi främjar inte bra ridning genom att bara tillåta saker på träning. I samma stund som man inför regler för vad man inte för göra, blir detta att vi strävar efter att ligga så nära gränsen som möjligt, och helst bryta den utan att bli upptäckt. Människor är sådana! Tänka bara på hur vi beter oss på en 80-väg. Väldans få kör 80-85 där. nej, vi kör 90, eller strax över, i något sätt att hävda vår integritet. På tävlingar ser man mängder med sådana exempel på hur folk anstränger sig för att bryta mot andemeningen i reglementen utan att bryta mot bokstaven. Utan regler finns inte det behovet. de enda regler vi inte utmanar på det viset är de relger som är socialt accepterade. Därför ser man väldigt få brott mot tävlingens dress code, men mängder med brott mot beteende och utrustning.

Vi kan vara rätt säkra på, att om vi inte använder de saker som fungerar bäst på hästen, kan vi inte prestera god ridning varför systemet blir självsorterande.

I de lättare klasserna skulle jag vilja ha med:

  • Serpentin i fri skritt, enhändigt och huvudsakligen utan hjälp av tygeln.
  • Liten åttvolt i trav, enhändigt utan krav på riktig böjning men stora krav på vägvalet.
  • "Lilla snurren"/framdelsvändning runt ett föremål där hästens innerbog skall vara bredvid föremålet genom hela rörelsen.
  • Sidvärtsrörelse för innerskänkeln (öppna, skänkelvikning) i trav där minst fem steg i följd skall utföras i korrekt böjning med tydligt hängande innertygel.
  • Tiometersvolt i trav där minst fem steg i följd skall utföras i korrekt böjning med tydligt hängande innertygel.
  • femtonmetersvolt i galopp där minst tre  språng i följd skall utföras i korrekt böjning med tydligt hängande innertygel.
  • Skritt och trav utan krav på samling i mycket lågt tempo

Har ni fler idéer?

Sedan skulle jag försöka utbilda domarna i ridning, men det är liksom en annan diskussion.

Hälsningar,
Markus Holst

23 september 2009

Mkt bra idé, har länge retat mig på tävlingsdressyrens sätt att se på utrustning - hästen ska anpassas efter utrustningen, inte utrustningen efter hästen.....

Har själv en häst som inte kommer överens med bett, detta oavsett om jag tar i tygeln eller inte så det har inget med min hand att göra. Hon är inte knepigt konstruerad i truten heller enl. tandläkare...

Likaså det tvångsmässigt halandet i snörena för att hästen ska gå 'på tygeln' detta redan i låga klasser. För att inte nämna fördomarna ang. olika raser...annorlunda ras blir oftast totalt utdömd redan innan start... När får man chansen att komma med vilken häst som helst och bli rättvist bedömd efter prestation och förutsättningar? Lär säkerligen inte ske under min livstid iaf...

Skall försöka hitta nån lämplig person som klarar av att hålla i en kamera och skicka in en liten video till dig Marcus...så kanske du kan ge mig lite tips och vägledning. Bor alldeles för långt bort för att regelbundet kunna åka iväg... En tripp till kommande sommar kanske kan planeras in dock :)

/Lottie - f.d. skadad hoppryttare på frisk häst.....numer skadad ryttare på skadad häst....

[ Svara ]

28 september 2009

Först när jag läste så tänkte jag hahaha det kommer aldrig hända=) Men sen kom jag att tänka på utländska dressyrprogram... Det kanske inte är såå långt borta ändå. I de danska dressyrprogrammen finns vissa saker som kanske snuddar lite vid några av det du föreslår?

Nordiska fjordhästmästerskapen i sommras gick i danskt LA:1 och LA:4. Där finns t.ex. med: I arbetsgalopp EBE, volt 20m med afbrydelse av stötten på biddet mellen E & B. Det som bedöms är: Galopkvalitet, löse töjler, selvbaering och oaendret tempo. Man ska även t.ex. skritta på långa tyglar på en volt. Där tror jag inte det finns nåt krav på böjnig osv, men man blir ändå medveten om hur lite koll man egentligen har på sin häst om man försöker genomföra detta och märker att man inte ens kan få den att följa en halv 20 m volt utan att änvända tyglarna;)

I några program finns det: (i trav) Halvcirkel 20 m, tydelig gradvis forlaengelse af töjlerne. Det som bedöms är: Takt, rummelighed, ryggens hvaelving, fremad og nedadsögning, stötte på biddet. I bedömningsgruppen i vissa program där denna "övning" ingår står det även: Energi, afslappethed och böjning.

Undrar varför man inte har med sånna moment i de svenska programmen när man kan ha det på andra sidan sundet.

När det gäller betslingen så kan man fundera på varför det är så reglerat just i dressyr, för i både körning och hoppning är det i princip fri betsling sålänge "det inte skadar hästen". (För ponny är det visserligen bara några bett tillåtna i hopp, men det tycker jag är bra, finns ändå lite olika att välja mellan bland de tillåtna.)

Det är i extremt få fall jag är intresserad av att vara lik någon annan;) Men detta med dressyrtävlingskläderna är ett av dom extremt få! För det är det som är en stor del av det högtidliga med en dressyrtävling att man har just DE kläderna och att alla har ungefär likadant, men ändå med sin egen variant. Skjorta, kavaj, vita ridbyxor o ridstövlar är ju så snyggt!!!=)

[ Svara ]

Markus 28 september 2009

Även de tyska dressyrprogrammen innehåller en del intressanta moment, som just att man i en del volter och bågar skall "stryka med inner hand efter mankammen", dvs gå fram med innerhanden utan att höja den så att innertygeln blir hängande och man kan se eftergiften.

I körning skall väl vissa volter köras enhändigt, även med fyrspannen?

Klädkoden på tävlingar har jag svårt att förstå, men det har jag med de flesta klädkoder. Tävlingar i de lätta klasserna känns för mig ungefär lika högtidligt som att besiktiga bilen. Ändå tävlade jag nästan aldrig högre än lätta klasser, så det är inget uppifrån-perspektiv jag ser det med. Jag förvånades alltid över att folk gjorde sig så nedrans fina när "publiken" ändå bara står och glor på resultat-tavlan. På själva tävlingsbanan finns ju bara de närmsta sörjande som hustru och hästskötare.

Det intressanta på en dressyrtävling händer ju inte på banan, utan på anslagstavlan. En hopptävling får även den oinvigde ut någt av att titta på. Man ser tydligt hur det går under ritten. Därför sitter konkurrenterna med sina program och pennor på läktaren och antecknar i realtid hur det går för konkurenterna.  Ett mummel går genom publiken, när något händer på banan. På dressyrtävlingen blir det inget mummel förrän sekratariats-tanten kommer gående med en ny resultat-skylt och hänger upp. Det är den folket väntar på, och det gör man bäst vid anslagstavlan, inte vid banan. Av logistiska skäl hänger tavlan utanför sekretaiatet, inte vid banan. På banan, där ridandet pågår, ser det mesta ungefär likadant ut, även för den invigde. Det spännande händer vid anslagtavlan, inte vid banan.

Det är detta man klär upp sig för. Jag förvånades ofta. Någon högtid känns det rakt inte som.

Och hur starka feminister ryttarinnorna än är, accepterar de med hull och hår att dressyr rider vi i manliga högtidskläder. I lätta klasser måste det vara kavaj och slips. I de högre tar även feministerna snällt på sig frack...

Varför?

Troligen för att man är rädd att förlora poäng om man uppvisar en personlig sida av sig själv. Men att tävling är högtid, nej, det kan jag inte tycka.

Än roligare är det att lyssna på vad mången ryttare tror att reglementet påbjuder för klädregler. Det står mycket lite om färger, snitt och material, och alls inget om färgen på ridbyxorna. Färgen på skjorta, plastrong och slips är angiven, men annars inget om färger. Man får rida i ridbyxor av valfri färg och snitt, och även ridjacka av valfri färg: rutig, randig eller av läder. TR säger just att ridjackan skall vara en figursydd jacka av tyg eller läder med knäppning framtill och sprund baktill. Mer sägs inte, såvida det inte har ändrats sedan jag sist bläddrade i ett reglemente.

Faktiskt står det inte i TR att klädseln skall vara hel, ren och proper. Det förvånar mig. Att kome i skiten frack är tillåtet, men inte i ren snyggjacka.  Idag tycker jag tävlingsryttarna mera är utklädda än uppklädda. Fracken känns lika out of date på tävlingsbanan som jag tycker den gör på nobelfesten och andra "fina" sammanhang. Och inte ens där ser man damer i frack. Det är endast ryttarinnor som nedlåter sig till det.

Nu har jag spytt nog med galla över tävlingsvärlden för idag. Min avsikt med diskussionen var inte att förlöjliga tävlandet utan att förnya det. Jag misslyckades.

[ Svara ]

30 september 2009

Åh du har så väääldigt negativ syn på tävlingsvärlden=( Denna bild är säkert helt korrekt i vissa fall och jag förstår och känner igen mig en del. Det är så ibland, men inte alltid, vad jag har sett. Jag har en ganska negativ syn på t.ex. innehållet i dressyrprogrammen, vad som bedöms osv, men när det gäller inställning hos ryttare, publik och klädkod mm har jag inte lika negativa uppfattning.

När jag tänker på tävling så tänker jag inte på den där sekrertariatstanten och resultattavlan. Jag förknippar det t.ex. med vänner man träffar på tävlingarna som bara tycker det är trevligt att göra något tillsammans med sina hästar och andra likasinnade. Väldigt få av de jag känner är så himla inriktade på resultat. De flesta har den iställningen att visst det är spännande med resultaten och roligt om man kommer högt upp i listan, men det viktigaste är hur man själv kände under sin ritt. De är medvetna om att det är en bedömingssport och det är inte alltid "rättvist" vem som vinner. Men träffa hästmänniskor och göra trevliga saker tillsammans med sina hästar gör man ju annars också, t.ex. på träningar och liknande. Och om inte ens resultaten är så viktiga, varför vill man då tävla? För min del är det just där det där med det högtidliga kommer in.

Och att man får "klä ut sig". Det tycker jag är roligt. Ett tillfälle att visa upp ett fint ekipage, vilket i min personliga smak är till exempel ett med de kläderna jag beskrev. Visst skulle man kunna ha något helt annat på sig, men nu råkar jag ha införskaffat just dessa och tycker dom är fina.

Min inställning till dressyrtävlingar nu när det är som det är, är att jag tar mig ann den utmaningen som de ger, så som de är utformade och försöker göra mitt bästa på mitt sätt. Jag gör inget med min häst eller mig som jag tycker känns fel eller fult även om det kostar lägre poäng. (Förutom en sak som känns lite fel ibland, men det är liksom inte "skadligt" när det är så sällan. Gissa vad;) Men jag vill ändå vara med. Det finns alltid både för och nackdelar. Har man en inställning att det är högtidligt och man gör det till något högtidligt så blir det det just för mig. Om man inte är särskilt intresserad av att spöka ut sig och inte tycker att dressyrtävlingar är särskilt högtidliga så är de inte det för just den.

Jag tror inte att alla har vita ridbyxor för att de inte kan TR eller är rädda för att få lägre poäng, utan helt enkelt för att de tycker det är snyggast. Att man tycker det är snyggast kan ju bero en del på att man är mest van att se det, men inte fullt ut. Jag uppfattar snarare att feminister i olika sammanhang gärna tar på sig manliga kläder för att på nåt sätt ta sig in på det området för att medvetet utjämna könsrollerna. Om kavajen skulle vara ett manligt plagg så är väl isf ridbyxorna, som männen nedlåter sig till att ha på sig, ett kvinnligt plagg, för det finns väl inte många män som går i tights annars;) Jag ser ju ridbyxor som ett mycket mer kvinnligt plagg än vad jag ser kavaj/frack som ett manligt.

Men vad jag tycker är mycket mer intressant än att diskutera kläder är t.ex. varför dressyrprogrammen är utformade som dom är. Och varför man får ha vilket bett som helst i hoppning, körning men inte dressyr. Och varför man måste ha nosgrimma i "vanlig" körtävling, men får straffpoäng om man har det i brukskörning. Hur kom två relativt snarlika dicipliner så långt ifrån varandra så att man till och med har _motsatta_ regler i vissa fall? Nån som vet eller vill gissa?

Sen har jag också en jättekonstig fundering; kan man ens bedöma dressyr EGENTLIGEN? Alltså på ett rättvist sätt som tävlingsform. I t.ex. hoppning och brukskörning mm kan man komma något närmare att utse det för dagen bästa ekipaget som vinnare. I dressyren, iaf så som programmen är utformade nu så är det svårare. Kanske går det inte att bedöma dressyren i sig, utan enbart de resultat som dressyren ger. Alltså t.ex. jag får en lydig häst för att jag rider dressyr, då kan jag backa den in i en port som är 20 cm bredare än vagnen, kör man på kanten så kör man på kanten, det kan inte bedömas olika oavsett vad det är för domare eller vad hästen har för ras osv. Det är nog svårare att bedöma metoden för hur man lär hästen olika saker...

[ Svara ]