Allmänt : Kan jag bli dressyrryttare igen?

«Föregående - Nästa»
25 januari 2018

Kan jag verkligen bli dressyrryttare igen? Kan jag tycka att millimeter-precisionen är rolig igen?

Jag såg för att tag sedan på Horse & Country-kanalen hur Carl Hester hade lektion för Charlotte och hur de tränade uppridning och halt på medellinjen. Jag gillar Carl och Charlotte, jag gillar deras mjuka och logiska stil. Men denna program-träning, den ger mig lite vånda.

Kan jag tycka det är viktigt att få veta att min häst är ”sned i kroppen” och kan jag tycka det är viktigt att träna bort det? Kan jag tycka det är viktigt hur hästen ställer upp i halten och kan jag tycka det är viktigt att lägga energi på att träna bort det?

Jag förstår att vill man vinna OS – och kanske även om man vill vinna LA – så är den noggrannheten avgörande. Den skiljer vinst från förlust. Men om den noggrannheten är så viktig, har jag då lust att försöka rida ”dressyr”?

Jag är också sned i kroppen, men jag är lycklig och mår bra ändå. Varför är det då viktigt att min häst är symmetrisk? När jag står still står jag nästan alltid mer på ena benet än på det andra. Varför kan jag då inte tillåta min häst det?

Vilken perfektion behövs för att hästen skall bli en hållbar ridhäst och få ett lyckligt långt liv?

Om en instruktör eller domare påpekar sådana här småsaker, hur kommer jag att reagera? Kommer det att trigga mig att öva eller kommer det få mig omotiverad?

Kan den bristande övningslust jag ofta upplevt genom livet kopplas ihop med att jag inte ser glädje i dressyrens pedanteri?

Kanske är jag inte dressyrryttare, men vad är jag då?

Hälsningar,
Markus Holst

25 januari 2018

Jag har sällan funderat på vilken sorts ryttare jag är. Andra har. Som att jag tydligen var islandshästryttare när jag red mina islandshästar. Jag red mina islandshästar som jag red min fjording. När folk hörde att jag red fjording ansågs jag genast vara skogsmulleryttare, trots att jag samtidigt red LA på skolan. När jag tävlade i hoppning ansågs jag vara ponnyryttare. När jag började träna för dig hände det att folk sa "åh, du rider akademiskt!". Fast jag red ju på samma vis som jag alltid hade gjort, fast att tanken om min ridning var bättre uttryckt. 

En av mina ridlärare brukade surt säga att alla hästar måste träna dressyr, när någon sa att fjordingar eller någon annan häst inte gick att rida dressyr på. (För henne betydde dressyr uppfostran. Mig med.) När jag berättade om hur vissa tyckte att islandshästar skulle ridas annorlunda snäste hon att det var väl hästar det med. 

Jag har alltid känt att de som haft ett behov av att definera min ridning har gjort det för att de skulle förstå min ridning. De stoppade in mig i ett fack och så behövde de inte fundera mer. Men oavsett vilket fack de stoppade in mig i hade de aldrig rätt. 

Jag tänker inte stoppa in mig i något fack och jag undrar varför du tycker att du behöver stoppa in dig i ett fack?

[ Svara ]

Markus 25 januari 2018

Detta är en reflektion som kommer sig av att jag ju funderar på att rida en tävling igen, vilket drog igång mina funderingar när jag idag läste en ryttares referat om senaste lektionen för tränaren, där sådana här saker diskuterades.

Att tänka mig som dressyr-ryttare betyder ju inte att jag inte tänker mig som annan ryttare. Dressyrryttaren Markus är på sin höjd en delmängd av ryttaren Markus.

[ Svara ]