Mina hästar och jag : Ryggskott, dressyrläder, lättriding och bettfunderingar.

-
7 maj 2018
Friendly Bit Comfort

Min ambition var att öva sitsen på Blixten idag, rida nedsuttet och kanske utan läder. Det har blivit Blixtens huvuduppgift att hjälpa mig med sitsen. Ibland travar vi runt på galoppbanan bara för att det är kul – och ibland leker vi dressyr för att öva sitsen.

Jag märkte redan när jag började rida idag att ryggskottet var lite värre än det varit på ett tag, trots att ryggen har varit dålig hela vintern. Det födde den intressanta funderingen om det månne var mina långa dressyrläder som skapade ryggskottet. De senaste veckorna har jag ju ridit i allroundsadlar med lite olika längd på lädren, men någon dressyrsits har det inte varit på flera veckor. Var det alltså de långa lädren som gjorde att ryggen inte ville vara med och rida idag, eller var det helt enkelt för att ryggen var sämre än normalt? Det är svårt att veta.

Så istället för att träna sitsen utan stigläder red jag dressyr enligt det nya mode som Charlotte Dujardin i stort sett på egen hand håller på att skapa: Jag red lätt. Det är underbart bra och helt logiskt att det blivit comme i faut att rida lätt i fler situationer.

Förhoppningsvis gör det att fler ryttare lär sig att rida lätt bättre. De flesta reser sig för snabbt och för högt, och faller tillbaka på hästen. Det är våndan av att försöka rida lätt i lodrät sits. Lättridning tillhör fältsitsen. Den stund du sitter i sadeln skall du ha axlarna framför höften i det som hoppfolket kallar trepunkts-sits, och den stund du är i luften skall de helt enkelt stå i fältsits. Hur mycket framåt överkroppen skall vara kan variera av en mängd orsaker, men fältsits skall det vara.

Glöm allt om höfterna fram och liknande. Det är falska rykten! Du skall se till att vara i balans hela tiden. Du skall när som helt kunna ”stå över” ett steg eller två och helt enkelt låta bli att sätta dig. Klarar du inte det har du ingen balans i din lättridning.

Min barndoms Kapten Koch uttryckte det mycket enkelt: Lättridning skonar ryttarens rumpa och därmed skonar det hästens ben. Så se till att din lättridning är så behaglig som möjligt för hästen genom att röra dig så lite som möjligt. Du behöver inte resa dig upp på raka ben. Var gärna nära sadeln hela tiden, men se framför allt till att behålla din balans. Behöver du sätta dig ner är det inte lättridning utan tung ridning.

Detta var mina ena fundering under dagens ridpass. Den andra handlade om tränsbett. Efter att Bugatti kändes så mycket trevligare med det böjda Friendly Bit Comfort-bettet fick Blixten idag prova ett likadant. Även han kändes finare. Blixten har, troligen som ett resultat av min dåliga höft för några år sedan och därmed sneda sits, blivit rätt sned i kroppen själv och belastar vänstertygeln för mycket. Idag kändes det förvisso inte bra, men bra mycket bättre.

Tänk om hästarna kunde svara på våra frågor och berätta inte bara att de böjda tränsbetten är behagligare, utan också varför. Vad är det om gör att det är enklare för dem att följa och lyda ett sådant bett än ett tränsbett med mera raka delar. Vi kan bara gissa, men det är väldigt svårt att ta reda på vad som verkligen händer i hästens mun. Det går ju inte att titta efter vad som händer i hästens mun medan vi rider. Det har gjorts försök att röntga inspända hästar som travar på löpband och då har man fått en liten glimt av vad som händer i munnen. Det visade på resultat som man inte väntar sig. Det får bli ett annat blogginlägg en annan dag.