Mina hästar och jag : Hårda munnar

-
30 april 2018

En del hästar är hårda i munnen. Jag har tidigare skrivit om min Robust som var stenhård i munnen redan från första dag. Jag övade och övade men han liksom fattade inte varför jag drog i tygeln. Det blev bättre när jag så småningom bytte bett.

Nu har jag en liknande häst, fast långt ifrån så extrem som Robusten var. Bugatti är också hård i munnen. Detta föder två frågor:

  1. Varför är en del hästar hårda i munnen?
  2. Vad gör man åt det?

Den första frågan är det som intresserar mig mest just nu.

Vad är det som gör att en del hästar accepterar och förstår bettet redan från första stund, medan andra blir dragiga och hårda och verkar oförstående inför vad bettet är till för och hur man följer det?

Vi har ju en tredje häst som nog kan betraktas som hård i munnen, nämligen Diamant. För övrigt skiljer han sig väldigt mycket från Robust och Bugatti. Diamanten är överenergisk och vill alltid för mycket. Jag har en känsla att han blir hård i handen för att han ligger på och är fullt upptagen med att göra det han tror sig förväntas av honom. Robusten och Bugatti är tvärt om. De är loja och älskar mest den delen av ridpasset när man står still.

Kan man upptäcka en skillnad på dessa hästar om man tittar in i munnen på dem? Det är ju svårt att göra, och jag tror inte det finns någon undersökning som jämför munhålans utseende på hästar som är hårda i munnen och dess motsvarighet. Finns den undersökningen så berätta det för mig.

Skall man kanske titta in i hjärnan på dem istället? Är det intelligens eller personlighet eller temperament eller något annat som skiljer den hårdmunnade hästen från sin lättmunnade kamrat?

Naturligtvis vet jag inte. Jag skulle kunna gissa, men gissningar gynnar ingen. Här står jag helt utan aning. Det enda jag vågar mig på att säga är att det inte beror på illvilja för alla mina hårdmunnade hästar är mycket sympatiska, artiga och tjänstvilliga djur. De liksom bara fattar inte bettet.

Det finns såklart hästar som blir hårdmunnade med åren eftersom bettet används till andra saker än att kommunicera med, till exempel ridskolehästar som är vana att bettet används som ett handtag.

Robusten red jag ju in själv så där kan jag inte skylla på tidigare ryttares tillkortakommanden. Bugatti har ju förvisso haft andra ryttare, men han är ju så lite riden att han knappast hunnit skaffa síg aversion mot bettet på så kort tid.

Så det är något hos hästarna själva som gör detta.

Vi har haft en tredje häst med svår mun på gården, och likheten mellan honom, Robusten och Bugatti är att de är fuxar och valacker. Jag har emellertid svårt att tro att något av detta orsakar problemen.

Jag får inse att jag inte vet.

Det finns två sätt att gripa an problemet. Det ena är att härda ut och hoppas att det blir bättre. Den lösningen är rätt tråkig eftersom den hårda munnen måste vara ännu besvärligare för hästen än för mig. Den andra lösningen är att byta till någon annan betsling och se hur det blir.

På Diamant och Robust löste jag problemet till viss del genom att byta till stångbett. Båda verkade ha lättare att förstå dessa än tränsbetten. Kanske är det så jag skall göra med Bugatti också.