Denna film demonstrerar tydligt skillanderna i den spanska doma vaquera-ridningen och den nordeuropeiska dressyren. Som ni ser, är det mycket som vi inte känner igen, även om en del saker är bekannta.
Frånsett att hästen verkar ha en underlig skritt, märker vi att ekipaget inte visar någon trav. Anledningen till det myckna travandet på dressyruppvisningar, stammar nog till viss del från arméns ridning, där traven var en viktig transportgångart och alltså en viktig egenskap hos hästen. Den spanska traditionen bygger inte på militär ridning, utan på tjurfäktning och herde-ridning. Där handlar det alltså om att framför allt ha en användbar galopp, eftersom det är den vigaste gångarten hos hästen.
(vi kan läsa i den tyske Steinbrechts bok från 1800-talet att han tyckte att trav var en underskattad gångart som användes för lite. Antingen hade man gott om tid, och då skrittade man, eller så hade man bråttom, och då galloperade man. Steinbrecht skriver ett långt kapitel om att vi bär lära oss hur förtjänstfullt det är att träna hästen i trav. Den travlösa traditionen hittar vi ju även mycket i western-kulturen.)
Vi ser helomvändningar i ett språng. Det passar inte heller det nordeuropeiska transportbehovet, men är användbart för den som skall ha en rörlig häst på en liten yta. Våra piruetter med 6-8 språng per varv är en lagom kompromiss som hästen kan utföra i en galopp som inte skiljer sig för mycket från fälthästens galopp.
Vi ser "full pass" i såväl skritt som galopp, som även det är en gångart som inte passar in i dressyren, eftersom hästen inte kan transportera sig särdeles fort och länge på det viset. Likväl är det en nyttig övning för den som vill kunna fösa boskap framför sig, eller imponera på en tjur, likt en katt som ställer sig på tvären och skjuter rygg för att verka stor och skräckinjagande.
När man ser denna uppvisning förstår man bättre vad Bent Branderup menar med att vår nordeuropeiska dressyr-ridning bygger på övningar som man kan utföra i marchtakt. Därför rider vi de svaga tvärningarna, som hästen kan utföra utan att komma efter truppen. Hela dressyren handlar i grunden om att förbättra arméhästens förmåga att vara just arméhäst. Att vi alls rider svårare rörelser som piaff, passage och galoppombyte i serier är ett relativt sent påfund. På den första ryttarolympiaden 1912 handlade det mest om att visa upp korrekthet och lydighet. Skolorna (öppna, sluta) infördes på 20-talet, om jag är rätt informerad, och de svåraste övningarna än senare.
Således bygger Doma vaquera och vår dressyr på olika traditioner sprungna ur olika behov. Vi skall inte hålla det ena för riktigare och bättre än det andra, det vore att jämföra äpplen med päron.