Myter och folktro : Vill hästar bli ridna?

«Föregående - [ Skriv ny artikel ] Nästa»
Markus 4 juli 2011

Man hör så dumma saker ibland.

En bekant berättade för mig hur barnens ridlärare talat om för barnen på ridskolan att hästen inte alls vill bli riden, egentligen. Jag har hört sådant sägas förut, och jag minns hur min ungdoms stora förebild Kapten Koch en gång blev mycket arg efter att på radio hört någon tala om hur dumma hästar är som gör det människor vill.

Kapten Koch blev så arg att han gick till sin skrivmaskin och skrev ett långt utkast till en insändare i ämnet. Om det blev mer än ett utkast vet jag inte, men jag fick en kopia. Någonstans i mina papper finns det säkert kvar. Kapten Koch avlivade effektivt myten om hästens dumhet.

Han gjorde en intressant jämförelse mellan hästen och hunden. Hunden anses intelligent eftersom den förstår att lyda en människa. Ju mer lättlärd och tjänstevillig en hund är, desto intelligentare anses den vara. Men den häst som villigt vill lyda människan, anses dum. Det finns en tydlig brist i resonemanget, där.

Tvärtom kan jag se hur det är enklare att hitta situationer där det är naturligt för hunden att samarbeta med människan. Kapten Koch beskrev hur såväl människan som hunden är bobyggare men också jägare och således delar vanor och kan ha nytta av varandra. Hästen delar inte människans vanor. De är inte jägare och de bygger inte bo. De lever fritt på de stora slätterna och har aldrig längre till maten än vad avståndet till marken råkar vara. Människan vill sova inomhus i skydd, för att känna sig trygg. Hästen vill sova i det fria, på högsta punkten med så mycket utsikt som möjligt, för att känna sig trygg.

Hästen är oss alltså betydligt mer olik än hunden, och kanske är det därför som folk har svårare att se hästens intelligens. Även beror det nog på hästens storlek. Om man är stor anses man dum om man lyder den lille. Att hästar är snälla används också som argument för deras dumhet för är man snäll anses man dum.

Betänk en stund hur hästen enkelt skulle kunna revoltera, om den bara ville. Jag har träffat arga hästar, och det är inget kul. Ändå är de flesta hästar oss trogna.

Men vill hästen bli riden? Ja, om vi beter oss rätt mot hästen, så vill den nog bli riden.

Fundera på hur ofta en häst som bara går i hagen, kan få beröm jämfört med en häst som rids. Fundera därefter på om hästen kan vilja känna sig duktig, och få beröm. Att hunden vill det, och således vill samarbeta, är för de flesta självklart. Lika självklart är det för mig att hästen vill samarbeta, förutsatt att vi gör samarbetet till ett nöje för hästen.

Så om vår häst inte vill bli riden av oss, får vi allt hävda att vi har misslyckats som ryttare.

Bent Branderup uttrycker det så fint: Hästen är din hobby, men är du hästens hobby? Naturligtvis skall vi sträva efter att ridningen inte bara blir vår höjdpunkt på dagen, utan även blir höjdpunkten i hästens dag. Jag tror inte det är så svårt att få det så, om vi är goda ledare.

Hästar och små pojkar fungerar på ungefär samma sätt. Båda är flockdjur, och båda vill skryta med sin status genom att visa hur bra kontakt man har med ledaren. Så på samma sätt som jag gjorde vad jag kunde i tonåren att vara så nära Kapten Koch som möjligt, kan jag se hur mina hästar slåss om min uppmärksamhet och vill vara närmre mig än de andra. Hästar tycker, just som små pojkar, att det är coolt att vara nära ledaren. Så om du kan få dina hästar att se upp till dig på samma sätt som jag såg upp till Kapten Koch, så ser nog hästen fram emot ridturerna, och vill bli riden.

5 juli 2011

"Bent Branderup uttrycker det så fint: Hästen är din hobby, men är du hästens hobby? Naturligtvis skall vi sträva efter att ridningen inte bara blir vår höjdpunkt på dagen, utan även blir höjdpunkten i hästens dag. Jag tror inte det är så svårt att få det så, om vi är goda ledare."

=)  Jag tror som du!

Jenny 5 juli 2011

Det är stor skilland på när jag ska rida mina hästar och när andra ska rida mina hästar.
Periodvis har några av mina hästar gått någon eller några lektioner i veckan, i början är hästarna lika dana oavsett om de ser att jag kommer med grimman eller någon unge. De kommer glatt fram till grinden. Men händer det vecka ut och vecka in att det kommer någon liten unge uttraskande i hagen för att fånga in hästarna så börjar hästarna reagera annorlunda. De kommer inte alls när man ropar och plötsligt börjar de gå ifrån en när man kommer dem nära. Eller så ställer man sig framför bikuporna, dit inget barn vågar sig. Eller så kan man göra som Valla, ställa sig längst ute i den dammen som blir när det har regnat för mycket. Där står hon glatt betandes med vatten över knäna och vi får leta upp någon med höga stövlar för att hämta henne.

Med mig är det alltså anorlunda, jag blir nästan nertrampad i grinden. Visserligen finns det tillfällen då hästarna verkar klart och tydligt säga att idag vill de inte alls bli ridna, då kommer de inte. Så var det med Von när hon var avelssto, hon tyckte att det räckte gott och väl med att bli riden en gång i veckan, kom jag oftare gick hon. Men å andra sidan red jag henne inte på ett par veckor så tjurade hon till över det. Numera rider jag inte henne och ibland går det långa tiden mellan ridtillfällena och då står hon och hänger vid grinden. Så gör även Gråll, han kan stå och bevaka grinden i timmar ibland, allt för att inte missa mig.

Har inte vi alla också mötts utav en glatt gnäggande häst i hagen? Nog måste det väl betyda att vi är uppskattade?

Det där med IQ är ett ämne som diskuteras ofta, exakt vad är det? Kan man bli mer intelligent? osv. Jag tror att många jämför människans intelligens med djurs och därmed kallar djuren korkade. Förr tittade man på affrikaner, kinser, kvinnor (osv) och jämförde deras (våran) intelligens med den vite mannens och konstaterade att den vite mannen övertrumfade alla. Allt beror på hur man mäter. Är inte hästar oerhört intelligenta för det naturen har framavlat dem för? Jag tror att de på något sätt utnyttjar oss också och så länge vi inte fattar hur kommer vi alltid att uppskatta dem.