Myter och folktro : Det som fungerar är alltid rätt!

«Föregående - [ Skriv ny artikel ] Nästa»
Markus 24 maj 2011

Jag lade nyss på telefonen efter ett långt och trevligt samtal med en kommande elev som hittat min sida och ville vara med på mina kurser. Frågorna var de vanliga. Hon berättade att hon nu red i en westernsadel och undrade vad hon skulle ha istället, när hon kom till mig. Jag frågade hur hon trivdes i sadeln, och hur hästen trivdes med sadeln, och svaret blev att båda var nöjda med sadeln men en annan instruktör hade sagt att hästen inte kan böja sig med en sådan sadel.

Jag vet inte vad denna andra instruktör hävdade vara orsaken till att hästen inte skulle kunna böja sig med den, men jag har svårt att tänka mig att någon sadel alls skulle kunna förhindra detta. Det är lätt att tro att man behöver en flexibel sadel för att hästen skulle kunna böja sig. Betänkandes att man ridit med sadel i flera tusen år men med flexisadlar bara i kanske tio år så torde ju i så fall ingen häst ha kunnat böja sig förrän de senaste tio åren? Eller var det för att det var en stor westernsadel? Det borde vara enkelt att leta upp bilder på böjda westernhästar.

Oberoende vilket så meddelade jag den trevliga rösten i telefon att om häst och ryttare är nöjda med sadeln, finns ingen anledning för någon annan att vara missnöjd. Om westernsadeln fungerar, kan man rida vad som helst i den!

Det som fungerar är alltid rätt!

Den mesta ridutrustning är bra oberoende vilken disciplin den är gjord för och sällan behöver man byta utrustning för att man byter disciplin. Naturligtvis finns det undantag från denna allmänna regel. Vill man hoppa kan en portugisisk bomsadel vara dum, men i det stora hela kan man rida i den sadel man trivs bäst med.

Men vi enades om att westernsadelns fendrar är i vägen för skänkeln varför jag framförde det revolutionerande förslaget (som jag faktiskt hämtade från en westernryttare) att byta ut dem till vanliga stigläder. ”Kan man göra det”, blev den förvånade kommentaren. Ja, det kan man. Stigläder och fendrar sitter fast på samma sätt i sadeln. Den sadel jag ridit både Kalle och Diamant i hade i originalskick fendrar men jag bytte direkt ut dem mot stigläder eftersom det var bekvämare. Det gick alldeles utmärkt. Nog får man kanske räkna med fåniga kommentarer om man gör en sådan stilvidrig förändring på en westernsadel, men dessa kommentarer kommer ju då från folk som förstått mindre än vad jag förstår, varför de inte stör mig.

Det som fungerar är alltid rätt!

Och så fick jag höra att hästen gick med ett oledat tränsbett. På min fråga hur hästen trivdes med det, fick jag ett svagt svar att ”jo, alla säger ju att det är bra”. Jag frågade då hur hästen fungerade på ett tvådelat tränsbett och fick höra att jo, hästen tuggade ju nöjdare på det men alla säger ju att…

Jag talade då om att endast två har rätt att ha åsikter om bettet: Ryttaren och hästen. Om hästen verkar nöjdare med det tvådelade bettet än med det oledade, måste ju det tvådelade vara rätt och alltså de som hävdar motsatsen ha fel!

Det som fungerar, är alltid rätt!

Sådana här samtal får jag ofta. Folk ringer till mig i min egenskap som ridlärare, men också eftersom jag är handlare. Det är slående och förvånande vad många är osäkra när det handlar om utrustning. Det är slående vad ”andra” kan verka övertygande i sina argument, även när de säger uppenbara felaktigheter, saker som de ovan som är väldigt enkla att motargumentera. Jag önskar så att ryttare vågade lite mer på sitt eget omdöme, än på besserwissrar. Det mesta som sägs bland hästfolk är tomma floskler, sådant som vi hört andra säga och bara för att någon säger det och vi själva inte förstår det måste det vara sant. Därför säger vi samma sak själva, trots att vi egentligen inte vet om det stämmer. Så sprids myter och så uppstår alla dessa konstiga idéer som ”alla” tror att man måste göra trots att ingen får till det och ingen kan förklara varför. Knäslut är ett bra exempel, och halvhalten före varje hörn, och att hästen skall lyfta in i galoppen, och att man skall använda tusen hjälper i framdelsvändningen. Listan kan göras lång.

För att det skall vara motiverat att ändra på utrustning eller ridning skall man märka en tydlig förändring. Ofta hör jag saker som ”jo, det blev kanske lite bättre”. Oftast betyder detta att ryttaren inte märkt någon skillnad men inte vågar erkänna sin okunnighet. Men skillnad märker man, om skillnad finns! Det finns naturligtvis situationer där detta inte stämmer. Den ovane ryttaren kan ha väldigt svårt att känna vilken galopp hästen går i eller vilket ben de sitter ned på i lättridningen. Men då får man ju som instruktör eller allmän förståsigpåare komma med andra sätt att upptäcka det, än att hänvisa till känseln. Båda dessa saker kan man konstatera med ögonen och om ryttaren inte skulle klara att se vilket kan vi konstatera att ryttaren ännu är på en nivå där dessa saker egentligen är oviktiga.

Så låt inte folk lura er till dyra köp eller konstiga rididéer om ni inte märker en tydlig skillnad!

Det som fungerar, är alltid rätt!

24 maj 2011

Underbara Markus!

jag är så glad över att ha fått prata ut om detta med dig idag! Jag tycker att du har en förmåga att förklara saker så att jag verkligen förstår de och det är oerhört viktigt för mig, eftersom det är endast då som jag kan förklara för min häst.

Att du idag berättade för mig, att min "olämpliga" sadel mycket väl kan vara lämplig inom AR visar på att du har hjärtat på det rätta stället och inte bara tänker att själv gå med vinst. Du hade ju ett gyllene läge att tjäna många tusentals kronor på tillbehör idag, men istället delade du med dig av din kunskap, inte bara till mig utan även till andra som läser detta. Det hittar man inte hos så många människor!!!

Det är verkligen inte lätt att lita till sin magkännsla och förmåga att veta vad som verkligen fungerar när man är nybörjare. Ännu svårare är det att solla rätt bland alla de råd och ideer som man får höra av både ansedda instruktörer och de som vill leka instruktör för en stund.

När jag fick för mig att westernridningen skulle passa mig och min syn på hur man ska behandla och samspela med hästen åkte jag till en av Sveriges mest ansedda "cowboys". Jag var glad i hågen för att ha fått honom rekommenderat från många olika håll och min tinker (då helt oinriden och 5 år gammal) åkte till en enskilld träning.

Jag trodde att vi skulle gå igenom NH metoder och arbete från marken för att ge min häst en korrekt och trevlig start på sin karriär som ridhäst...så fel jag hadde....istället skulle jag hoppa upp på min häst, fick en bettlös träns på henne och skulle få henne att rida i både trav och skritt på olika volter över hela banan....hästen proteterade genom att bara plöja rakt fram och jag blev drillad i att konstant jobba på med skänkeln (bara på den sidan dit hästen skulle svänga)....Jag sa flera gånger att min magkännsla säger mig att hästen borde först lära sig vad skänkeln betyder innan jag använder den såhär konstant utan uppehåll och att jag undrar om hon inte blir skänkeldöv av denna behandling. Allt kändes bara så fel, men hur mycket vågar man stå upp för sig själv och sin häst mot en man som alla avgudar och tidningarna skriver om????

Instruktören svarade att jag inte ska oroa mig, att den häst är inte född än som blir skänkeldöv när man sätter på sig sporrar med "taggar"(minns inte hans uttryck detta är mitt) och rullar de längst med sidorna. Att min häst inte förstod att svänga med bettlöst träns och att jag ansåg det farligt att rida ut såhär i skogen hade han inget förståelse för, utan hävdade att en häst före 6 års ålder absolut inte FÅR ridas med bett. Det är misshandel enligt honom. Veckan efter åkte jag dit och skulle vara med i gruppen....just den gången skulle de ha en tävling i ridhuset.. min häst har aldrig ens åkt förbi ett ridhus i transporten, ännu mindre varit inne i ett. Och inte nog med det så hade instruktören fått för sig att just den gången skulle det vara tävling....något han inte upplyste om när han sa att vi skulle börja den gången i gruppen.

Han ansåg, när jag ifrågasatte det hela, att det är av utmaningar man lär sig! Det hela slutade med en stressad tinker och en avkastad förtvivlad och olycklig ryttare.

Gången efter har jag inte tagit med min häst, eftersom min magkänsla sa mig att åka själv.....det var tur det!!! Den gången föste de kor och han tyckte att det var synd att min tinker inte fick uppleva den känslan!!!!! Efter detta har jag inte satt min fot där och min dröm att westernstilen skulle ge mig och min häst glädje dog ut....

Jag skriver detta, för att få sagt, att det inte alltid är så lätt att veta vad som är rätt eller fungerar när man är grön....framför allt när man får höra sanningar från riddare och andra instruktörer som skryter med diverse meriter och anser sig ha patent på sanningen.

Precis som du skriver så MÅSTE man fokusera på det som fungerar för just mig och min häst och inte på det som andra tycker ska fungera. Jag är övertygad att magkänslan man har när man får råd hjälper en ganska långt, och eftersom man är ganska utsatt som oerfaren och i sin tur min häst om jag utsätter den för tråkiga medel är det viktigt att koncentrera sig på just mig och min häst!

Så jag skulle vilja tillägga till ditt inlägg (trots att jag är nybörjare) att det som fungerar och KÄNNS rätt är alltid rätt! För även om det fungerar att nå ett mål genom en viss väg (tex genom vassa sporrar), säger mig min magkänsla annat, vilket gör det inte rätt metod för mig.

Vet inte om det finns någon som har orkat läsa ända hit, och om denne har kunnat hänga med mitt resonemang, men jag menade bara att tacka för dagens råd (både de muntliga och skriftliga), samtidigt som jag ville varna folk för att lyssna på instruktörer som förvisso har meriter högre än man själv kommer hinna uppnå, men deras metoder/åsikter/råd inte överensstämmer med ens egen föreställning om en lycklig häst behandlas...för det borde ändå vara målet med denna hobby/livsstil....en lycklig häst!

Ser fram emot juni!!!!!

Jenny 25 maj 2011

Jag har tyvärr också råkat ut för instruktörer med milt sagt bisarra idéer, men jag har accepterat dem och prövat dem, just då. För jag har tänkt som så att den här tränaren har en orsak med att komma med dessa (stolliga) idéer och ska jag ha en chans att bedöma dem så måste jag testa dem fullt ut. Dessa instruktörer kan kanske visa mig något som jag har missat genom att de gör som de gör.

Jag tror fortfarande att detta är den vettigaste grundinställningen, men det är få gånger jag har återvänt till dessa instruktörer.

 

25 maj 2011

Enligt min mening har du rätt, men samtidigt är det så att skulle man lyssna på och prova allt någon har sagt så kommer man att utsätta hästen för tokigheter och själv förlora en massa pengar... Jag tror stenhårt att man måste söka sig till hästens "naturlighet" för att hitta svaren och inte lyssna på folk som har ideer utan att kunna ge goda argumment för dessa ur hästens synvinkel! Vissa människor trivs med att ge råd för att det gör sätter de i en högre position (lärare-elev) utan att faktiskt kunna argummentera för varför detta råd skulle vara så bra. Som i mitt fall att en instruktör hävdar att en westernsadel hindrar hästen från att böja sig.....Markus har ju rätt när han säger att detta måste vara påhitt, eftersom westernhästar naturligtvis böjer sig lika mycket som andra hästar....

Jag är övertygad om att Markus råd är super att ha som grundregel! Ärligt talat så gäller detta i alla fall för mig, att jag måste stärka mig som hästägare i vad jag och mina egna ögon ser inte bara gå på vad andra säger är rätt. Jag måste träna mig i att läsa av hästen för att samspela med den på bästa sätt, inte kräva att den anpassar sig efter mig och mina behov för att någon instruktör påstod det vara rätt väg! Detta gäller både hästar, hundar och barn...eftersom alla råd är inte goda råd tyvärr.....  

Markus 25 maj 2011

Bent Branderup uttryckte det fint en gång: Hästen är din hobby, men är du hästens? Där har vi något att sträva efter: Att hästen uppskattar vår hobby, dvs. ridningen, lika mycket som vi själva gör.

Vi har ett problem att logik inte alltid är så lätt att upptäcka. Kunskap och okunskap uttrycks ofta med samma starka pondus och är man ny i branchen är det såklart svårt att förstå vad som kan vara vettigt. Där måste man helt enkelt lita till sitt eget omdöme och sin magkänsla.

25 maj 2011

Min fråga i detta sammanhang är, hur förstående är hästen? Kan man börja om med en häst som har blivit behandlad efter "fel" metoder? Dvs kan hästen glömma mina misstag att lyssna på dumma råd och förlåta genom att ge mig ny chans att rätta till det tokiga? Eller ligger det under ytan för alltid och skapar "ett hål på botten av tunnan"?

Markus 25 maj 2011

Om hästen har vant sig att reagera med ryggmärgen på vissa signaler kan det såklart ta lite extra tid att lära om, men oftast är det förvånansvärt lätt att få rätt på saker. Hästar är fantastiskt toleranta med oss och förlåter våra synder på ett föredömligt snabbt sätt, långt innan man själv slutat skämmas.

Du behöver inte oroa dig.

Jenny 25 maj 2011

Vad jag menade med min kommentar är att om man har betalat så försök testa det fullt ut. (Självklart inom rimliga gränser.)
Det andra är att även av dumma saker kan man lära sig bra saker! Precis som du insåg att den välrenomerade westerntränaren verkade ha konstig inställning till att lära dig saker så har jag lärt mig av de dåliga instruktörerna att titta objektivt på dem.
Men det kan också vara så att det som i början verkar galet kan vara helt vettigt när man väl funderar igenom dem. Det är nog EN sak du kommer inse när du rider för Markus. ;-) Om du nu inte tillhör de ytterst få (jag har sett mångas första lektion för Markus och hittills har endas en varit så klok ;-) ) att genast kunna tänka utanför sina invanda mönster. För det kan behövas någon som har helt andra idéer för att man ska kunna upptäcka att ens gamla idéer var konstiga!
Men det där kommer du säker märka... ;-)

Det ska bli trevligt att träffa dig. :-)

25 maj 2011

Jenny, om du bara visste vad jag ser fram emot att komma på kurs för Markus och lära mig ett och annat haha

Visst har du rätt i att allt man råkar ut för i livet, både gott och dåligt är nog till nytta i något sammanhang i framtiden....och alla erfarenheter gör att man fulländas mer och mer som människa. Min rädsla var bara att min häst blev bli utsatt för tråkigheter pga mitt dåliga omdömme att välja instruktör....magkänslan sa ju direkt att detta inte kan vara bra för en oinriden häst...ändå gav jag det fler chanser...på min hästs bekostnad (och min eftersom jag flög av haha).

Det känns som en tröst att Markus säger att hästen förlåter snabbare än mitt dåliga samvete lämnar mig!!!

Ser fram emot att träffas!

Jenny 25 maj 2011

Jag kan bekräfta att hästar är snabba till att förlåta! Visst är de underbara dessa djur!

Trodde att det var du som skulle träna den 1:e men jag får väl träffa dig en annan gång! :-D

P.S Skaffa ett användarkonto här på sidan!

Markus 25 maj 2011

Men snälla Jenny, den 1e skall ingen träna här. Du har bokat dig den 2e juni.

25 maj 2011

Dom flesta hästar är nog förlåtande.

Jag har en gång i tiden ridit för en instruktör som hade många idéer för sig. Bland annat skulle min framtunga islandshäst med lågt ansatt hals gå högt med huvudet utan kontakt med tygeln. Hur man gjorde det, jo man höll händerna i brösthöjd och helt enkelt drog upp huvudet på hästen. Ibland både och ibland med bara ena handen. Och funkade inte detta, ja då slängde vi på ett hävstångsbett. Mot bättre vetande tränade vi nästan ett år för tränaren och dessa metoder. Tränaren är i toppen vad det gäller islandshästtränare och jag lyssnade på denna.

Min ponny har helt klart förlåtit mig för detta. Efteråt hittade vi en tränare som med schysta metoder hjälpte till att plocka fram det absolut bästa av den hästen. Från att inte ha haft separerade gångarter och bara träning i högt huvudet till en häst som hade separerade gångarter, fick en underbar tölt upp till mellantempo och vissa korta sträckor med steglängdsökning, öppna i skritt, trav och tölt, galopp på volt, en sjujäkla pass.Nu ska vi väl någon gång i framtiden fixa tillbaka en del med markus hjälp, med det är just det där, någongång ;) Farbror ponny sölar mest i hagen nu.

Hoppas du trivs med Markus, han är en av dom vettigaste tränare jag tränat för!

Jenny 25 maj 2011

Jag kom inte ihåg rätt dag, så därför skrev jag datumet, trodde jag... Vilket ju uppenbarligen var fel! ;-) Vilket jag lätt hade sett om jag kollade i menyn...