Myter och folktro : Ridskolehjälper

«Föregående - [ Skriv ny artikel ] Nästa»
Markus 22 juli 2010

Nyligen hade jag besök av en ryttarinna som liktsom jag växte upp på den då fortfarande rätt lilla ridskolan i Partille. Vi hamnade i en diskussion om galopfattning och mindes hur vi en gång lärt oss att ta fram innerskänkeln, bak ytterskänkeln och klämma till.

Det fick hästarna att galoppera.

Jag har därefter tänkt på annat vi lärde oss då.

I framdelsvändningen skulle ena skänkeln bak, den andra fram och så klämde man till med båda.

I skänkelvikningen skulle ena skänkeln bak, den andra fram och så klämde man till med båda.

I bakdelsvändningen skulle ena skänkeln bak, den andra fram och så klämde man till med båda.

Det festliga var att vi fick det resultat vi ville ha, i alla fall efter lite träning på de olika rörelserna.

När jag långt senare funderade på dessa "enhetshjälper" började jag förstå att hästen visste något som vi inte visste, och at vi nog nte gjorde som ridläraren sade, för gjorde vi det torde vi fått samma resultat i alla exempel ovan. Därefter har jag ägnat mycket tankemöda åt att försöka förstå hur vi egentligen gör.

Jenny 22 juli 2010

En annan sak jag har funderat på är varför funkar det oftast inte när man gör rätt om man inte VET att man gör rätt? Det är så många gånger jag har sett hur ungarna gör helt rätt, medans hästarna inte alls gör det som förväntas av dem, men när ryttaren VET att hon gör rätt verkar du ju liksom funka vad sjutton man än gör!

Ingela 22 juli 2010

Är det så enkelt, så ska jag ta till mig den tanken!

Jenny 23 juli 2010

Den första delen är väldigt enkel, tyvärr. :-( Oftast när man gör rätt men är osäker på det så gör hästen inte som man vill. Den andra delen, att hästen verkar göra rätt oavsett vad ryttaren gör bara ryttaren VET att den gör rätt stämmer förståss inte alltid, TYVÄRR. ;-) Tror jag... Testa! :-) Men det är ju inte bara så att du ska låtsas, det verkar hästar se igenom.
Vi kanske skulle testa! Vi letar upp var sin stackars nybörjare och så lurar vi i dem lite vad som helst och ser vad som händer! ;-)

( Misstänker att du retas lite med mig. ;-)  )

Markus 23 juli 2010

Kanske finns det en del subtila komponenter i detta.

Om man vet vad man vill ha och känner igen när man får det, är det enklare att såväl begära som att iscensätta sin hjälpgivning. Att något ser rätt ut, utan att fungera, kan, med all respekt, bero på ett dåligt instruktörsöga. Här missar vi alla som försöker undervisa.

Det är svårt att se de subtila viktshjälper som bara hästen märker och som är så avgörande för att få saken att fungera. På Strömsholm lärde jag mig att fatta galopp genom att krama på yttertygeln och spänna inner skinka. Min gamle Kalle lärde mig att hjälpen för galopp var att jag spände inre lår.

Ingen instruktör ser sådana hjälper.

Jag har ofta sagt att vill vi att hästen skall trava, skall vi själva röra oss som hästen gör när den travar. Det klarar vi bara om vi är vana att trava. Därför är det  svårt för den ovane att till exempel fatta galopp. Har man aldrig galopperat vet man ju inte hur det känns och kan inte frammana den rörelsen.

Av samma anledning går det sällan att lyckas med något som man inte vill göra. Den galopprädde håller igen i fattningen i en omedveten förhoppning att det inte skall bli någon galopp. Vi känner alla igen detta från hoppningen där det är vanligt att folk inte rider fram til hindret eftersom de tycker hindret är otäckt. Det var så som min hoppkarriär såg ut.

Inte heller går det just att utföra något om man är tveksam och undrande med sina hjälper. Det finns undantag, såklart. Det finns hästar som försöker ändå, men om man är tveksam uttrycker man sig oftast inte tillräckigt distinkt för att på rätt sätt förmedla till hästen vad man vill.

Det sistnämnda är också svårt att se för ridläraren.

23 juli 2010

Jag har ju hört att det ska finnas maskiner, en slags robot, där nybörjaren lär sig skritta och trava. (Galopp blir visst för komplicerat att få till på en och samma robot. Då får man ha en galopprobot också.)

Om man kan göra vändningar etc minns jag inte. Men om man lärt sig hur det ska kännas att trava och vända mm, så blir det ju inte en chock och överraskning när man väl sätter sig på hästryggen. Och då vågar man kanske vilja det man ber hästen om.

Det är ju ett bra sätt för den instruktör och hästägare, som är väldigt rädd om sina hästar, att på detta sätt lära ryttarna grunderna.  För då slipper hästen att utsättas för en massa olika konstiga signaler.

Men det låter ju hur trist som helst! Och vem ska lära vem egentligen. Ibland kanske det blir till överdrift hur gärna man vill skona hästen. Det kan ju sluta i en massa skuldkänslor, så att glädjen försvinner. Men tanken är lite spännande ändå. Tänk om alla ridskolor införde ett sånt system, att alla måste  rida på en robot första terminen åtminstone. Tänk så spännande det ska bli när man väl får rida på riktig häst! Och tänk på hästarna. Skulle vi få färre skador, fler intresserade hästar?

//Ulla

Markus 24 juli 2010

Å tänk på alla föräldrar som skulle vägra betala för det...

Jag tror ditt förslag främst faller på att ingen skulle vilja lära sig rida på det viset. Även faller det på att de flesta "elever" på en ridskola inte är där för at lära sig rida, utan för att rida. Att folk är så obenägna att lära sig, är vad som främst fick mig att sluta arbeta på ridskola. Jag var intresserad av att undervisa, inte av att leka med barn.

Jenny 24 juli 2010

Det finns ju sådana där mekaniska galopphästar, så varför inte!

Men visst skulle det bli tråkigt och jag undrar verkligen hur många ungar som skulle dyka upp! ;-)

Men däremot skulle man ju faktiskt kunna konstruera ett slags klädesplagg som känner efter vad som VERKLIGEN händer. Det skulle kanske inte ge så mycket när det gäller inlärning men tänk så mycket man hade fått reda på! Då hade vi kanske fattat varför hästen fattar galopp/gör sidvärtsröreles när man tar "ena benet fram och andra benet bak"!

En annan sak jag har tänkt på var att ha en videokamera som följer ryttaren hela tiden och så bildskärmar på vissa ställen där man i realtid kan se hur det ser ut. För problemet med speglar är ju att man många gånger måste vrida och vända lite på sig för att verkligen se.

Markus 24 juli 2010

Det finns någon typ av tryckavkännande vojlock vars sensorer man kan koppla till en dator.

Jag tänker emellertid inte ta reda på priset på en sådan, men den skulle kunna användas i den forskning kring ridning, som jag efterlyser.