Myter och folktro : Att lyfta sig i håret

- [ Skriv ny artikel ] Nästa»
Markus 8 mars 2010

Jag har en bekant som på sin hemsida www.faktoider.nu roar sig med att sakligt och noggrant ta död på alla de underliga myter och kvasiföreställningar vi människor häller oss med. Han redogör mycket noga för att man på medeltiden inte trodde att jorden var platt, att vi aldrig har haft något regemente beridet på älgar och att strutsen inte sticker huvudet i sanden, med många fler saker. Ibland har jag funderat på att göra en likadan sida med hästrelaterade saker. Ryttare är ju bara människor och därför uppkommer ju mängder med sådana rykten och vanföreställningar även i hästvärlden.

En gång  frågade mig en elev om hur man skulle bete sig om man red på en lerig åker. Stallkompisen hade hävdat att man då måste ge hästen ett ordentligt stöd, så den inte trillar. Det var mycket enkelt att övertyga min elev om felaktigheten i detta.

Idén att hästen skulle behöva denna typ av "hjälp" är inte ny. Det diskuterades redan under tidigt 1800-tal hur ryttaren genom ett tygeltag uppåt just när hästen landar efter ett hopp, hindrar att hästen går omkull. Så vi har samma fördomar nu som för 200 år sedan. Troligen håller stallkompisen som red på den leriga åkern med om, att när vi hoppar skall vi ge hästen frihet att röra huvud och hals  för att hålla balansen. Då hade stallkompisen två kunskaper att välja på när hon skulle rida över åkern. a) hästen behöver frihet i huvud och hals för att kunna balansera, och b) vi skall ge hästen ett stöd på tygeln.

Tyvärr valde hon fel. Om vi plockar bort ryttaren och ersätter tygeln med inspänningstyglar, ser nog de flesta hur galet det är. Ingen tror nog att en inspänd häst har lättare att hålla balansen. Där blir det tydligt. Hästen alltid har varit häst längre än någon ryttare har varit ryttare, varför hästen alltid har bättre förmåga att kontrollera sin kropp än vad någon ryttare har. En sträckt tygel i en obalanserad situation fungerar som om våra armar vore fastspända: Vi trillar lättare.

Bästa sättet att hjälpa hästen med balansen är att ge hästen full frihet och se till att själv hålla balansen utan att vara i vägen.

Varför dyker då sådan här kvasikunskap upp, igen och igen och igen? Jag tror det beror på att vi skaffar oss som passar vårt beteende.

• Har man tröttnat på sitt rostande järnbett är det ju rätt förståeligt att man skaffar sig argument att inte använda det genom att hävda dess farlighet.
• Alla känner sig tryggare när man får hålla fast sig i tygeln, och naturligtvis letar man då argument för att det är bra att göra så.

Sådana saker sker naturligtvis omedvetet. Jag tror inte någon ryttare om att vara så synisk så att man aktivt konstruerar dessa självbedrägerier.

En annan sak som frambringar kvasikunskap är tron att alla andra kan så mycket bättre. Man tror lätt att om någon har skrivit en bok, måste han ju kunna jättemycket. Man tror lätt att om någon säger något obegripligt verkar det nog obegripligt för att jag är korkad. Om något verkar svårt, måste det ju vara rätt. Ibland har jag försökt att diskutera folks hävdande av kvasikunnande med dem. Tyvärr leder det till att när deras argument tar slut blir de arga på mig. Den frustrationen är lätt att förstå. Ju mer tvärsäkra folk är, desto argare blir de när man avslöjar dem.

Om något verkar ologiskt, är det oftast ologiskt. Om något verkar fel, är det oftast fel. Det finns dock stora historiska misstag som visar att detta inte är allmängiltigt, men som ett utgångsläge för att lära sig att rida duger det gott.

Om ni litar mer på ert eget omdöme än på vad folk i er omgivning hävdar, blir det mycket lättare för er att lära er ridning.

14 mars 2010

Men vilken bra ide. Kan du inte ha en sån sida där vi kan få komma med sånt vi hört eller sånt vi tror att vi vet. Du är ju en mästare på att öppna ögonen på folk, i alla fall på mig. (tänker bl a på tråden om skänkelvikning och öppna)
Det finns ju en uppsjö med vanföreställningar inom hästvärlden.
Detta tycker jag vore både intressant och väldigt lärorikt.

Maria 17 mars 2010

Så sant, så sant! Det är väl det som är själva kontentan av din undervisning tycker jag! Det blir begripligt med både häst- o ridkunskapen och man FÅR lita till sig själv, sin egen känsla. Vi är tyvärr alldeles för ofta vana vid att det står någon i mitten av ridbanan och talar om alla fel vi gör, och ger alldeles för mycket olika instruktioner för att man ens ska hinna tänka,  än mindre känna ...Det är inte så konstigt att man tror andra kan bättre!


Håller med Biggan, en sida om "hörda sanningar" vore toppen! :)

Markus 17 mars 2010

En sådan sida faller på sin egen orimlighet. Det ni tror är sant tror ni är sant och tar således inte upp till diskussion i en sådan tråd.

Logiskt tänkande är inget man kan säga till att folk skall skaffa sig. Det är liksom inbyggt hos en del och inte hos andra. Vad som ofta förvånar mig är hur folk glatt och villigt sväljer "sanningar" trots att det inte finns en hållbar förklaring till dem. Troligen beror det på att jantelagen säger "jag är för dum för att fatta det här" medan jag, i alla fall nu när jag är vuxen, hellre tänker "eftersom det inte verkar stämma är det nog inte sant".

Men att ifrågasätta det som sägs är ett bra sätt att skaffa sig ovänner, Jag gjorde mig till en rätt impopulär elev på Strömsholm på det viset. Vi kan ju även i tråden om skänkelvikning kontra öppna läsa hur lätt folk blir förnärmade när man ifrågasätter deras "sanningar" och även börjar hävda att "det där behöver man väl inte veta". Det sista har jag hört många gånger från mindre intresserade elever.

Och det är riktigt. Man behöver inte veta. Man behöver inte ens lära sig rida alls! För mig handlar ridkunnande om så mycket mer än att själv rida bra. Jag vill i första hand veta! Om vetandet sedan gör mig till en bättre ryttare, är inte viktigt.

"Men varför sägar alla då att ..." har jag ibland fått som svar när jag klätt av någon "sanning". Mitt standarssvar på det är numera "Varför säger du det?". Svaret brukar bli att man säger det eftersom alla andra säger det, och så gör vi alla. Så sprids rykten, inte sanningar. För tyvärr har de vi hört det av sagt det av samma skäl: För att alla andra säger det. Andra sägare är ytterst sällan mer pålästa än vad vi själva är.

Att lite på sitt eget omdöme, är nog den viktigaste länken till bättre ridande.

  1. Det som fungerar är alltid rätt.
  2. Om något låter dumt, är det oftast det.

Jag blir alltid lika glad när någon elev eller annan hittar brister i mitt resonemang och är stark nog att öppet ifrågasätta det jag säger för då lär vi oss mer båda två.

22 mars 2010

"Men att ifrågasätta det som sägs är ett bra sätt att skaffa sig ovänner,"

 

Ja det håller jag med om. Man får direkt en attack mot sig. Jag är väldigt frågvis och letar ständigt svar. På nätforum är jag ofta och säger vad jag tycker. Det är INTE populärt hos vissa. De blir så arga när jag är där och ifrågasätter deras resonemang. Samtidigt finns det de som skriver uppmuntrande väldigt positiva kommentarer och tycker det är bra.
Vill man vara kritiskt får man nog tåla att många blir irriterade. Det hör liksom till att är man inte redo för mera/annan information eller ett annat sätt att se på saken så blir man arg. Det har jag också blivit. Det hänger säkert ihop med åldern också, för när jag var ung "visste" jag en massa saker som jag med tiden insåg inte stämde. Jag får ofta svaret att "alla andra gör så" när jag frågar varför och jag kan inte förstå att de inte inser att bara för att andra gör så betyder inte det att det är rätt. Ibland tror jag folk tycker det är för besvärligt att tänka själva.

En sida om "hörda sanningar" kanske skulle funka i praktiken ändå. Om många lägger in sånt de hört och inte tror på skulle det säkert bli en hel del ändå. Det är ju knappast samma saker som vi alla tror att "vi vet". 
Ja även om det inte går så är det en kul tanke i alla fall. Du tar ju upp såna saker i bloggen emellanåt och alltid är det nog någon som känner sig träffad och tänker till en gång extra nästa gång.