Myter och folktro : Kritisera rätt sak på riktiga grunder!

«Föregående - [ Skriv ny artikel ]
Markus 24 juli 2016

Jag har idag varit på en alldeles utmärkt intressant kurs. Den kommer jag att skriva mer om längre fram. En obetydlig sak var emellertid mindre intressant.

Läraren började prata om att vi alltid sitter upp från vänster och att många bara kan sitta upp från vänster. Det är helt riktigt, och jag sällar mig där till gruppen. Dock skyllde läraren detta på arméns ridinstruktion och menade att där står att man skall sitta upp från vänster och därför gör alla det.

Jag var på god väg att kommentera detta redan på plats, men besinnade mig. Istället tog jag fram RI när jag kom hem och läste på om uppsittning.

Först, i moment 31, beskriver ridhandboken mycket riktigt uppsittning från vänster, helt enkelt för att det är vanligast. I moment 32 beskrivs skillnaden i tygelhållning under uppsittning när hästan är betslad med kandar. I moment 33 står det som läraren på dagens kurs tydligen glömt att läsa: ”Uppsittning från höger sker enligt motsvarande grunder som från vänster.” I moment 36 nämns även att man skall kunna sitta av åt höger.

Så var det med det. RI beskriver uppsittning från båda sidor. Vi kan inte skylla på RI när folk inte kan sitta upp från höger, speciellt inte som de flesta av dagens ryttare inte har läst boken ifråga. RI beskriver uppsittning från båda sidor.

Detta är naturligtvis en petitess, men det visar på en sak som jag ofta märker inom hästvärlden: Vi sprider rykten! Vi är alla väldigt duktiga på att vidarebefordra sådant vi hör andra säga utan att kontrollera om det stämmer. På det viset är det stor risk att vi sprider felaktigheter, vilket i sin tur kan bidraga till att vi gör det än svårare för mottagaren av budskapet att lära sig saker, speciellt om det som sägs gäller något viktigare än vad som står i RI.

Men om vi nu vill kritisera RI så gör vi ju bäst i att se till att vara tillräckligt påläst om boken så det vi hävdar att det står där stämmer med vad som står där. Detta gäller ju även allt annat vi vill kritisera; Vi måste veta att vi kritiserar saker som verkligen händer på faktiska grunder. Annars begår vi ett argumentationsfel och använder oss av vad som kallas för ett halmgubbe-argument. Det betyder att vi själva bygger upp en, oftast, nidbild av det vi vill kritisera och kritiserar denna nidbild.

Det finns mängder med exempel på sådan halmgubbe-debatt inom ridsporten. Det sker varje gång vi hör generella beskrivningar om ”andra”. Jag växte upp i en miljö där alla sade att travsport var djurplågeri. Så lärde jag känna travfolk uppe i Dalarna och fick av dem veta att jag hade fel, för det var galoppsporten som var djurplågeri. Långt senare fick jag i den akademiska världen lära mig att tävlingsryttarna plågade sina hästar, och vi har ju även hört att vi som inte tävlar bara lullar i skogen. Listan kan göras längre, men det gemensamma är att dessa angrepp på ”andra” är generaliserande och ofta uttalas av folk som inte har varit i kontakt med det de kritiserar.

Ett annat vanligt argumentationsfel inom ridsporten är det man kallar för anekdotiskt argument. Alla av oss kan ju ge exempel på någon vars hästhantering är bristfällig. Om denne då samtidigt råkar vara hoppryttare är det vanligt att man använder denne som mall för hur hoppryttare beter sig och konstaterar att hoppfolk är dumma.

Om ni lyssnar noga där ridning pratas, så kommer ni snart att höra mängder med halmgubbe-argument och lika mycket anekdotisk bevisföring. En häst hoppade till idag på kursen och blev rejält halt, troligen någon typ av vrickning. I pausen pratades det om att den hästen nog kommer att få tas bort för den som pratade visste en häst som råkat ut för samma sak och som fick tas bort. Det är ett typiskt exempel på anektodisk bevisföring. Att saker har hänt en gång betyder inte att det är statistiskt säkerställt. Jag vet att jag själv, när jag inte har tänkt mig för, har använt mig av argumentationsfel, men det gör ju inte saken bättre. När man lär sig om argumentationsfel är det enklare att inte använda dem.

För ponera nu att ni stöter på något ni inte tycker om inom hästeriet, och vill vara med att stoppa detta. Då blir det ju dumt om man använder argument som inte är sanna! Det gjorde föreningen djurens rätt för ett tag sedan. De tycker ju inte om ridning och använde en gammal siffra om att ridhästens medellivslängd är – ja om det nu var 10 eller 7 eller vilken siffra de använde. Jag har ju hört sådana siffror hela livet, och läste för en massa år sedan en artikel om en forskare som hade undersökt vad denna siffra kom ifrån. Hon hittade ingen källa. Inte ens försäkringsbolagen, som ju har stenkoll på hur länge hästar lever, kunde se att den stämde. Ridhästarna blev i snitt betydligt äldre. Jag frågade djurens rätt varifrån de fått siffran och de använde ”en blogg” som källa. De kunde inte ens tala om för mig på vilken blogg de hade läst denna felaktiga siffra.

Som motsats har vi den finska ridklubb som på vetenskapliga grunder försöker få FEI att ändra reglerna runt nosgrimma. De har läst på i förväg, de har forskat, de har kött på benen och kan därför verkligen påverka ett reellt problem, istället för ett halmgubbe-problem.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Argumentationsfel
https://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka

Jenny 24 juli 2016

Sedan har ju ridsporten sin egen version av Godwins lag, dvs att förr eller senare komma fram till att de som är emot ens åsikter är djurplågare.
Markus 24 juli 2016

Jo, så är det

24 juli 2016

En liten reflektion om uppsittning. När sabel bars på vänster sida (för högerhänta ) var det nog smidigast att sitta upp från vänster trots allt. Därför blev det nog normen för uppsittning inom rytteriet.
Markus 24 juli 2016

Det är plausibelt, men vet vi att sabeln är orsaken?

Sabeln bars till vänster även av vänsterhänta och även dessa fäktades med höger hand av stridsmässiga skäl. Men sabeln har inte burits så i den svenska armén på en faslig massa år. Sabeln bars i sadelns vänstra sida, alltså inte på soldaten. Så bär högvakten den fortfarande. Så det fanns ingen sabel som var i vägen vid uppsittning.

Inte heller har jag undersökt hur i vägen en sabel är vid uppsittning. Den borde inte vara mycket mera ivägen än en lång kappa. Vi får prova och se.

Nej jag tror att såväl sabel till vänster som uppsittning från vänster är samma andas barn: Den dominerande högerhäntheten i samhället. Om vi skall skylla på sabeln får vi visa att i samhällen där man antingen stridit utan sabel eller där den civila ridningen varit dominerande så sitter man upp från båda sidor i större utsträckning än i de länder där ridningen dominerats av sabelbärande militärer. Jag har hört att islänningar gör detta, men inte kontrollerat ifall det stämmer och aldrig hört samma sak om någon annan stans än just Island.

Att det beror på sabeln får allt ses som en okontrollerad skröna.

Vi gör även allt annat från vänster: Leder hästen, tränsar den mm. Där kan vi inte skylla på sabeln men mycket väl skylla på den allmäna högerhäntheten.

21 augusti 2016

På ridskolan där mina barn rider. Sitter de upp från höger varannan månad och vänster varannan. Tycker det är fiffigt egentligen, kan själv bara sitta upp från vänster.
Jenny 17 september 2016

Vem har auktoritet att bestämma mina åsikter? Alla har nog gjort misstaget och läsa ett forum om hästar eller prata med en tillverkare/leverantör av hästgrejer och blivit överöst med deras åsikter. Ibland gör jag då misstaget att diskutera skillnaden mellan känsla och fakta.

Det slutar lika illa varje gång. De säger "jag TYCKER..." och liknande saker. Tycker är ett känsloord, ingen fakta. Så jag försöker, på ett icke patronisrande sätt, förklara att känslor är INTE fakta och i regel får jag då ett argt "jag VET.." Okay, tycker jag och undrar "hur vet du?" var finns faktan till att personen VET detta.

Här tar i regel diskussionen slut. Enligt dem borde jag helt enkelt acceptera deras åsikter som fakta! Nu är det så att jag har fått lära mig (läst 15hp konflikthantering) att personer som har en känsla också äger den, alltså säger jag inte att de inte får ha sin känsla, de har också rätt att ge uttryck för den. Men det är likväl inte fakta!

Borde jag inte också vänligen respektera deras ÅSIKT som fakta? Det är ju det de ilsket framhävdar. Men här bör vi då ställa oss frågan "vad för auktoritet har den här personen?" Alltså, vad vet jag om vad för kunskaper personen besitter? Vilka erfarenheter har personen? Har personen en egen agenda eller egen vinning i sin åsikt?

I regel vet jag inget av detta, oftast vet jag i varjefall inte tillräckligt för att låta personen styra mina åsikter.

Vad är då fakta och vad är känslor? Det här är ju något vi borde veta sedan barnsben, men vi ser om och om igen att så inte är fallet. Fakta bygger på vetenskap. För att fakta ska accepteras i vetenskapsvärlden gör man i regel undersökningar (om det går). För att undersökningen ska leda till betrodd fakta måste det skrivas någon form av rapport som vetenskapsvärlden får möjlighet att diskutera, i regel på en konferans. Rapporten ska bevisa en tes och vara repeterbar, dvs att det ska gå att göra om undersökningen på samma sätt med samma resultat. Känslor är något vi känner, vi tycker, vi tänker, vi upplever, men en annan person i samma situation skulle antagligen inte tycka, tänka, uppleva samma sak.

Källkritik... Ett gott råd är att läsa och tänka att det är den första april, den enda dagen på året vuxna ägnar sig åt källkritik. ;-)

Det finns särskilda vetenskapliga tidskrifter, de hästtidningar du kan köpa är i regel INGA vetenskapliga tidskrifter. Vem som helst kan skriva vad som helst och det kommer självklart att debatteras, men inte på ett vetenskapligt sätt. Dessa tidningars uppgifter är att vara säljbara, de har alltså en egen agenda. Det ligger förstås i deras intresse att skriva vettiga saker, men det är inte deras högsta prioritet.

Wikipedia? Nja... De har blivit bättre, de har nu källhänvisningar, men gör då jobbet bättre och läs vad som står i källhänvisningar!

Försäkringsbolag? Ibland, det beror förstås på vad det handlar om.

Hästböcker? Hästböcker är en utmärkt grund, men det är infet levande dokument, saker och ting händer på de åren det tar från skrivandet till läsandet.

Bör du lita på det jag skriver? Tja, läs det jag har skrivit, begrunda, sök information från andra ställen. ;-)

Markus 17 september 2016

Jag har någon gång skrivet att ingen ridhandbok skulle klara en vetenskaplig granskning. De är alla, min också, att betrakta som essäer. Det som står där måste kontrolleras innan vi vet om det stämmer.

Jenny 18 september 2016

Den skulle ju inte det. :-( Men det i sig är egentligen inget större problem, som jag sa äger ju alla sina egna känslor. ;-) Det stora problemet är väl att hästsporten är så faktaresistans (mot den lilla fakta som finns...). Här värderas känslor högre än fakta. Fakta är något som minimaliseras och fnysses åt! :-( Hästsport är inte en sport, det är ett religionskrig! :-(