Debatt : Rollkur, forskning och debattmetoder

«Föregående - Nästa»
30 september 2012

Jag läser sällan ridsportstidningar, men Ingela visade mig ett nummer av hippson nyligen. Där var en del intressanta artiklar, och främst gillade jag artikeln där vetenskapen uttalar sig om rollkur. Vetenskapen består i detta fall av ett par forskare vid Ulltuna. De har inte själva utfört några försök utan istället letat fram vilka vetenskapliga artiklar som finns skrivna om rollkur. De konstaterar att det är mycket få, 31 stycken, och funderar hur tävlingsryttare kan utsätta sina hästar för en träningsmetod som man vet så lite om.

De flesta andra träningsmetoder har ju använts under lång tid, och vi kan på det viset skaffa oss en uppfattning om dem genom att studera vad de genom tiderna har åstadkommit. Men rollkur har vi ingen beprövad erfarenhet av, varför vi får se vad forskningen har att erbjuda.

Och forskningen har inget att erbjuda. Likväl hävdar en del att de vet att rollkur är bra.

Detta förhållningssätt till kunskap, eller i detta fall snarare brist på kunskap, är tyvärr varken nytt eller ovanligt inom ridningen. Av alla de hundratals ridhandböcker som skrivits genom seklerna, skulle ingen, inte en enda och såklart inte min egen heller, hålla som vetenskaplig avhandling. De får betraktas som essäer, där ryttare talar om hur de har tränat sina hästar. Ingen ridhandbok refererar till kontrollerbara experiment, akademisk kunskap, eller ens till statistik, som styrker det som skrivs. De gånger det i ridhandböcker hänvisas till något, är det ofta till en annan ridhandbok som är lika ovetenskaplig den.

Att det forskas så lite om rollkur, betyder ju även att vi som inte gillar metoden, har lika lite underlag för våra kanonader. Vi kan inte heller bevisa att rollkuren är dålig. Det går att bevisa, enligt artikeln, att rollkur är psykiskt otrevligt för hästen och faktiskt ökar olycksrisken för ryttaren. Detta är egentligen det enda vi med säkerhet kan framföra, med det klena forskningsläge som bjuds. Då gör vi även klokt i att inte hävda mer än så.

Och när vi eldar på med vår argumentation, är detta viktigt att komma ihåg! Även vi vet förfärligt lite. Och skall vi vinna denna diskussion, och få ett slut på rollkurandet, gäller det att vi är sakliga och angriper fenomenet på ett konstruktivt sätt. Konstruktivt är det endast, om vi kan förhindra spridandet av rollkurmetodernas användning. Det är användandet vi skall förhindra, inte kunskapen om dem. Kunskap är aldrig av ondo. Konsturktivt är det endast, om vi kan vara sakliga i våra argument, och där brister det ofta.

Ett exempel på en ådan brist, hittar vi i en ”facebook-kampanj” som är i gång just nu. http://www.facebook.com/#!/photo.php?fbid=4444920451249&set=p.4444920451249&type=1&theater Vi förväntas jämföra den övre bilden med den nedre, och förfasa oss över hur hemskt den övre hästen piafferar. Och här blir det fel, för den övre bilden visar nog inte piaff utan passage! Som passage finner jag den inte anmärkningsvärd. Passage är en helt annan rörelse än piaffen, en rörelse med kraftigt påskjut och mera kraft inblandat. Då blir också muskelanspänningen större. Eftersom hästen i passage skjuter sig uppåt i varje steg (vilket den inte gör i piaff) blir den inte lika satt och bakbenen kommer längre bak. Det är just detta som den övre bilden visar!

Vill vi att etablessimanget skall lyssna på oss, är det dumt att göra så här enkla fel! Jag har tyvärr allt för ofta sett att debatten förs på detta viset, och då ger det större nytta att ropa i skogen.

Hälsningar,
Markus Holst