Debatt : Dålig journalistik?

«Föregående - Nästa»
Markus 19 december 2010

Jag sitter med Hästfocus nr 9 framför mig. Jag fick den av Ingela för ett tag sedan. Det är inte ofta jag ser en hästtidning, men detta nummer har jag bläddrat igenom. Tack och lov har jag senare sett ett annat nummer av samma tidning, för just detta nummer innehåller så mycket dåligt att jag inte skulle brytt mig om att köpa tidningen.

En av de sakerna jag reagerade på, är en artikel om en amerikansk bett-tillverkare. Där finns ett stycke som handlar om bettets passform:

I Sverige talas det ofta om att bett är fär långa. Detta är förbryllande för Jeremiah att höra , eftersom det i USA ofta talas om just motsatsen, att bett är för korta.

Detta lyckas artikelförfattaren vrida till i en bildtext. Där står:

I Sverige är det vanligt att vi rider med för långa bett, medans i USA rids det oftast med för korta bett.

Detta är emellertid inte alls överensstämmande med sanningen, och inte heller med det som står i artikeln! Det nämns inte vilka längder som används, utan hur diskussionen om bettets längd går. Det är säkert riktigt att debatten är den omvända i USA, men vet vi från en sådan debatt vilka storlekar på bett de använder? Lite senare i samma artikel skrivs att i USA är 125mm (5") något av ett standardmått i USA.

Nå. Om nu standardmåttet är 125mm, rider man då med kortare bett i USA än i Sverige? De flesta svenska halvblod går med 125mm på stångbett. Det har jag som betthandlare erfarit. Där har vi ju svar på tal! Man rider inte med kortare bett i USA än i Sverige. Dessutom kan vi säkert gissa att om man i USA är rädd att rida med för korta bett väljer man nog ett längre för att inte göra fel, på samma sätt som svensken idag väljer ett kortare bett för att inte göra fel.

Av mina återförsäljare på andra sidan atlanten har jag fått höra att 5" betraktas som ponnybett, varför tendensen snarare verkar vara att man i USA använder längre bett än i Sverige.

Dock ger detta mig vatten på min kvarn. Vi hör ofta sägas att bett inte får vara för långa, man aldrig nämns vad som är lagom långt. Därför har betten de sista 10 åren blivit kortare och kortare. Därmed har vi fått problem att hästar blir klämda av stångbettens överskänkel. Jag gissar att vi snart har nått botten. Då kommer folk inse att betten har blivit för korta varför vi, som i min barndom, kommer att höra att bett inte får vara för korta.

Samma vandring har vi haft med bettens tjocklek. I min barndom visade man ofta upp de skrämmande "ardennerbetten", som ofta bestod av tvinnad järntråd. På den tiden var det fult att rida med tunna bett. Det hette att bett inte fick vara för tunna. Därför köpte folk såklart det tjockaste bettet de kunde hitta, vilket i sin tur ledde till att handlarna tog hem än tjockare bett. Runt 1980 fanns det stångbett som var 25mm tjocka, hela vägen genom mun.

Det var väl där någonstans som folk började se problemet, och det omvänt började heta att bett inte får vara för tjocka. Då köpte såklart den osäkre det tunnaste bettet som hängde i affären varmed standarden succesivt ändrades så att vi idag är tilbaka på ardennerbetten av tvinnad järntråd.

Snart vänder det nog igen.

Jag önskar att artikelförfattaren hade tagit till sig de kloka orden som Jeremiah säger i artikeln hon skrev, och använt sunt förnuft. Då hade vi sluppit den irriterande bildtexten:

Han tror att förklaringen kan ligga i att ryttare inte använder sunt förnuft och helt enkelt inte mäter hästens mun utan istället litar till diverse självutnämnda specialister som har åsikter utifrån sina egna idéer, men varken har gedigen erfarenhet av hästträning eller bettens funktion.

Dock är det ett problem med Jeremiahs kloka ord: Så länge det inte finns forskning och faktisk kunskap runt bett, har vi bara självutnämnda specialister att tillgå. Någon annan sort produceras inte.

22 december 2010

Det här med bett är det svåraste jag vet. Har haft häst i många år men just det du skriver om att vissa säger så och andra så gör det inte enkelt. Hur ska man veta?

Jag har försökt läsa så mycket jag hittar om det men det är svårt ändå. Du skriver mycket och det har gett mig betydligt mer kunskap och fått mig att tänka med sunt förnuft. Men jag har också läst om att vissa bett som några säger är rena tortyren för hästarna medan andra säger att de är "snälla" beroende på hur hästen ser ut i munnen. Hur ska man någonsin veta vad som är rätt. Jag vet inte hur mina hästar ser ut inne i munhålan, om tungan är tjock, platt, liten eller stor, om gommarna är grunda eller djupa osv. Naturligtvis måste detta ha stor betydelse för vilket bett just den hästen ska ha. Det kostar stora summor att pröva sig fram eftersom man inte får byta bettet när man provat det. Hur mäter du hästens mun?

En av mina hästar (ett halvblodsto 17 år) slår med huvudet, upp och ner hela tiden, så fort jag rider henne med bett. Detta gjorde hon även när jag köpte henne (för 6 år sedan) men jag trodde jag skulle hitta något bett som skulle fungera. Men så har inte blivit fallet. Hon är så lättlärd och duktig på alla andra sätt och har gått från att inte kunna något mer än skogsridning till LA men så fort jag sätter på tränset så börjar hon. När jag rider henne med grimma håller hon huvudet stilla. Har faktiskt aldrig träffat på detta problem med andra hästar så det kan knappast bero på min ridstil. Mina unghästar som jag håller på och rider in har inte detta problem. Detta har gjort att jag försöker få tag i fakta om olika bett och inte bara som du skriver självutnämnda specialisters råd som hittils inte fungerat.

Hur ska ett bett ligga i munen på hästen för att inte göra skada utan kunna användas som det hjälpmedel det ska vara?

Markus 22 december 2010

Som du själv säger finns det inga tydliga riktlinjer. Vi får finna i oss att ingen vet och att vi bara kan prova oss fram. Du märker enkelt ifall bettet är rätt för hästen. Då blir hästen nöjd och lydig. Med fel bett ser man oro eller en hård mun (eller möjligen en häst som överbetslar sig). Hästens åsikt om bettet är den enda vi behöver bry oss om.

Så tyvärr har jag inget annat råd än att prova alla bett som kommer i din väg. Jag har en låda med bett på vinden, som alla någon gång har suttit i någon mun på någon av mina hästar. Jag gör mig aldrig av med bett eftersom det är bra att ha ett gäng att prova och experimentera med. Utan en sådan bettlåda är det svårt.