Debatt : Sitta upp från marken

«Föregående -
27 mars 2018

Mitt inlägg om uppsittning skapade många oroliga reaktioner på olika ställen på Facebook. Mången tolkade mitt inlägg som att jag argumenterade för att sitta upp från marken, vilket jag inte gör. Jag funderade mest på ifall Jörgen Larssons video och de reaktioner den har fått är början på en ny trend där det återigen kommer vara comme il faut och kanske tufft att sitta upp från marken.

Jag tror de flesta av oss gör rätt i att sitta upp från en pall, åtminstone om vi inte är lika viga som Jörgen Larsson. Dock finns det en del om och men runt detta resonemang.

Vi skall i möjligaste mån kunna sitta upp från marken, och vi skall öva på det så vi gör det bra. Görs det bra är skadan på sadel och häst försumbar. Därmed inte sagt att vi behöver göra det i tid och otid, men att inte kunna komma upp på sin häst i avsaknad av pall är ett handikapp. Flera ryttare vittnade i kommentarerna till mitt inlägg hur de ibland har fått gå kilometervis för att det inte funnits någon stubbe eller sten att hoppa upp från. Det kan vara opraktiskt.

Naturligtvis finns det mängder med fullgoda skäl att inte sitta upp från marken: Handikapp, orörlighet pga ålderdom, för stor häst med mera. Därtill kommer det obehag som sådan uppsittning kan ge hästen. Visst är det på de flesta sätt klokast att sitta upp från pall, men det är en tillgång att kunna sitta upp från marken och bäst klarar man det om man övar.

Idag har ridhästarna blivit större. Ett halvblod på 165 cm verkar betraktas som litet idag, medan det betraktades som stort när jag var barn. Samtidigt är det mest flickor och kvinnor som rider idag. Det gör att stigbygeln hänger högre för en kortare ryttare än förr, vilket såklart många gånger omöjliggör en bra uppsittning från marken. Då gör vi klokt i att inte ge oss på det.

Kom ihåg att uppsittning är ett riskfyllt moment. Om hästen springer iväg, bockar eller står på bakbenen när vi har ena foten i stigbygeln och ännu inte fått över den andra, då ligger vi pyrt till. Du kommer inte upp på hästen när den sprattlar, och du kommer inte heller av den. Att hoppa ur stigbygeln när du har all vikt i den är inte så enkelt som det låter. Trillar du av i detta moment ramlar du garanterat på huvudet. Så gör vad ni kan för att så snabbt och vigt som möjligt grensla din häst! Det är det viktigaste.

Jag läste en berättelse av en ung underlöjtnant vid Smålands husarregemente från 1910- eller 20-talet. Han berättade hur de unga officerarna på regementet naturligtvis svingade sig upp i sadeln utan stigbygel. Så gjorde såklart de unga tuffingarna för att bräcka de äldre officerarna med högre rang. Även detta är något jag tycker vi skall öva på, men glömmer då samtidigt hur jättestora dagens hästar är.

Som en bild av hur hästarna har vuxit ger jag er en bild från Nils Anckarcronas bok från 1951. Den fick jag i julklapp av Pappa när jag var 10 år. Den visar hur dåtiden tänkte sig storleksförhållandet mellan häst och ryttare. Höjdmässigt ser ju det ut som när de flesta av oss sitter upp från pall.

Hälsningar,
Markus Holst

27 mars 2018

Idealet "förr i tiden" var ju att hästens mankhöjd skulle vara 10-20 cm lägre än ryttarens kroppslängd.

 

[ Svara ]

Jenny 27 mars 2018

Här är det något jag funderat mycket på, "står man först vänd med ryggen mot hästens huvud". Varför då? Jag har läst eller hört att man gör det av säkerhet. Men jag förstår inte riktigt varför det skulle vara säkrare att stå med hästens huvud bakom ryggen. Det gör förövrigt inte alla islänningar som hävdar att det är säkrare att stå vänd i samma riktning som hästen, ifall hästen springer iväg. Enligt dem är det lättare att slänga sig upp i farten då. På den tiden jag umgicks med dessa islänningar stod de flesta islandshästar inte stilla medan en hoppade upp utan kastade sig iväg i samma sekund en satte foten i stigbygeln.  

[ Svara ]

27 mars 2018

Jenny - Som officer bär man sabel på vänster sida och för att inte behöva svinga sabeln över hästens rygg måste man sitta upp från vänster sida. Att då stå med ryggen mot hästens huvud gör det mycket enklare att svinga högerbenet över sadeln än om man skulle ha det mellan stiglädret/vänsterfoten och hästens mage.

[ Svara ]

Markus 27 mars 2018

Denna sabelhypotes hör man ofta, men stämmer den? Vå måste nog gå tillbaka till tiden före 1867 för att hitta svenska beridna officerare som bar sabel vid uppsittning. Allt sedan dess har sabeln burits på sadeln, inte på ryttaren. Troligen är traditionen att vända ryggen mot hästen äldre än så, men om det finns någon vettig förklaring till det är den nog dold i historiens dunkel. Tyvärr lär nog ingen vilja utforska åt oss när denna typ av uppsittning beskrivs första gången.

[ Svara ]

27 mars 2018

Jag brukar stå med ryggen mot hästens huvud för att jag tycker att det är enklare. Mindre risk att sticka tårna i hästmagen när en sätter in foten i stygbygeln och mer kraft i avsparken.  

[ Svara ]