Debatt : Därför är 6000 kronor en skitlön

«Föregående - Nästa»
26 maj 2016

Att arbeta med naturaförmåner för 18.000 kronor och dessutom en kontantlön på 6.000 kronor, som jag skrev av i gårdagens inlägg, kan alltså vara en bra deal. Men det är bara en bra deal om alla parter är införstådda med hur dealen ser ut.

Om vi för en stund bortser att det är en messa skattepengar som inte blir betalda i detta förfarande, så är upplägget bra för alla inblandade – så länge inget händer.

Om vi får 6.000 kronor i lön och resten av ersättningarna inofficiellt, så är det en lön på 6.000 kronor som redovisas till försäkringskassan. Det betyder att om något händer, så är det dessa 6.000 kronor som alla ens ersättningar baseras på.

Bryter man benet och blir borta i fyra månader, får man av FK en ersättning baserad på dessa 6.000 kronor, alltså någon stans runt 3.500 kronor i handen. Om vi då betänker att samtidigt försvinner många av de övriga ersättningar man har haft från arbetsgivaren, så blir det tufft! Blir man borta i fyra månader flyttar man säkert bort från arbetsgivarens gård, och tar med sig hästen därifrån. Dolda inkomster förvandlas då direkt till öppna utgifter. Man måste betala hyra, betala mat och betala för hästen. Ridlektionerna liksom försvinner ut i tomma intet, så dem kan vi räkna bort.

Här är problemet! Många av de offentliga försäkringar vi har i Sverige fungerar bara om vi betalar in skatt, och baseras på den lön vi har. Det gäller långsiktiga saker som storleken på vår pension, men också mera kortsiktiga saker som sjukersättning och liknande. Här lever alltså den som anger en låg lön farligt!

Detta är samtidigt anledningen till att arbetsgivaren inte vill ta upp alla förmåner stallskötarna får som lön, för det kostar stora pengar för arbetsgivaren att betala ut lön, även om hela lönen är i form av ickekontanta ersättningar.

Häng med nu:

I fallet med flickan som arbetade hos Niclas Parmler bytte inga pengar ägare, men de ersättningar i form av boende, mat, stallplats och träningar flickan fick kan vi värdera till 18.000 kronor. Det visade jag i gårdagens inlägg. Om dessa 18.000  kronorna skulle anges till FK, skall de beskattas. Skatten måste ju läggas ovanpå dessa 18.000. Har du 18.000 i handen, som i detta fall, tjänar du 25.800 före skatt. 7.800 skall alltså betalas till skatteverket. Men det räcker inte med det. Ytterligare 31,2% av 25.800 kronor skall betalas i arbetsgivaravgift. Det blir 8.050 kronor.

Skulle alla förmåner redovisas till skatteverket och försäkringskassan, skulle arbetsgivaren varje månad betala in 15.858 kronor till skatteverket – utan att eleven får en enda krona i kontant lön. Men eleven skulle i det upplägget kunna få ut 14.500 kronor i månaden, ungefär, om hon blev sjuk.

Där har vi anledningen till att vi inte ser någon automatisering i våra stallar. Att ha elever som inte redovisas ordentligt gör att arbetsgivaren sparar 16.000 kronor i månaden – per elev. Tänk då om det finns fem elever på gården …

Om man som arbetsgivare bara delar ut naturaförmåner som lön och inte redovisar dessa som lön, betalar man noll kronor till skatteverket. Säger man att lönen är 6000 kronor, och lämnar förmånerna oredovisade, betalar man 3.672 kronor, alltså en total kostnad på bara 7.872 kronor för den anställde.

Begärde hästflickorna ”riktig” lön skulle vi snart se betydligt färre stallskötare och istället automatisering som skötte de tunga jobben. Flickorna skulle finnas kvar – men de skulle rida och borsta, inte göra tunga okvalificerade saker som görs billigare och bättre av en robot. Då skulle flickorna inte längre slita ut sig. Och de skulle ha råd att skada sig.

Hälsningar,
Markus Holst