Debatt : Arbetsförhållanden i stallar

«Föregående - Nästa»
25 maj 2016

I ett TV-program har vi nu sett två flickor som skadat sig i jobbet och fått men för livet. Båda flickorna jobbade för proffsryttare, och båda skadade sig i ridolyckor. I inget fall hade arbetsgivaren ordentliga försäkringar och i inget fall hade flickorna en vettig lön.

Äntligen uppmärksammas detta! Äntligen! Jag har pratat om detta i 30 år.

När jag sökte mitt första jobb 1980 såg man löpande annonser i tidningen Ridsport efter "stallpraktikanter", som i lön skulle få mat, husrum och fickpengar. Det var vardagsmat då, och är det tydligen fortfarande.

Går vi ytterligare 15 år tillbaka i tiden var det samma problem på de då rätt nystartade ridskolorna. Unga flickor och unga ridlärare jobbade för mat, husrum och fickpengar. Ridskolorna levde redan då mycket på kommunala bidrag och rätt snart ofta i kommunala anläggningar. Därför fanns där snart en annan insyn,och även en organisation, Ridfrämjandet, som ansträngde sig för att påverka arbetssituationen i stallarna. Så när jag började jobba på ridskola 1980 var det självklart med avtalsenlig lön. Tack och lov. Risken är stor att jag blivit ridlärare ändå.

När jag under slutet av 80-talet försökte bli professionell med utbildningsstall och uppfödning beslöt min dåvarande hustru Lena och jag att inte anställa någon på mat, husrum och fickpengar. Vi tyckte inte det var moraliskt riktigt. Vi bestämde att sköta jobbet själva. Det beslutet är jag fortfarande stolt över.

Går man in i en modern ladugård för mjölkkor, eller ett modernt stall med grisar, så ser man inga skottkärror. I jordbruket har man länge haft avtalsenliga löner, och därför har det lönat sig bättre att installera modern teknik som tar hand om mockning och utfodring. Det är billigare än att anställa folk som kör skottkärra hela dagarna.

I moderna stallar finns det nästan aldrig automatisk utgödsling. Där finns det istället unga flickor. Som vi såg i TV-programmet är unga flickor billiga. Maria Gretzer betalade 6000 kronor i månaden. Niclas Parmler betalade ingenting. Då lönar sig inte automatisk utgödsling. Det är billigare med unga flickor som kör skottkära, så i stallar mockas det för hand. Skottkärrorna körs för hand ut på gödselstacken, och hästarna utfodras av en annan flicka med kärra och havreskopa.

Även om inte alla råkar så illa ut som flickorna i TV-programmet, så vet jag många flickor som slitit sönder sina unga kroppar i det tunga stalljobbet, ett jobba som man för 60 år sedan tog för givet att det var för tungt för flickor. Och det är det också.

Det som irriterar mig mest i programmet, är arbetsgivarna. Den ena påstår att flickan inte arbetat där, hon var "elev". Den andre påstår att lönen var 6000 kronor. Båda har fel. De väljer att i TV urskulda sig och säger att de inte vet så mycket om det där med anställningar. Då finns det en väldigt enkelt råd: Anställ ingen! Jag är rätt säker på, eller hoppas åtminstone innerligt, att båda spelar dumma i ett försök att försvara sig. Mellan skål och vägg hade man nog fått helt andra svar av dem. Det hoppas jag i alla fall, för annars har ridsporten ett intelligens-problem. Maria Gretzer och jag är ungefär lika gamla och har hållit på med hästar ungefär lika länge. Det jag visste på 80-talet måste Maria Gretzer lyckats ha lärt sig på de 30 åren som gått sedan dess.

Jag vet många unga flickor som åkt på "utbildning" hos någon tränare, och slitit hela dagarna för att få en ridlektion om dagen. Inga pengar byter ägare, och trots att tränaren får sina hästar och sitt stall skötta, så anser ingen, varken tränaren eller "eleverna", att det är en anställning. Jo, det är en anställning och ett arbete!

Jag kommer att skriva mer om det här.

Hälsningar,
Markus Holst