Kapten Koch han lära mig mycket under mina tonår. Mycker var ju allmän kunskap som jag även hört från annat håll, men en del saker var hans egna iakttagelser och därmed saker som inte ingår i det vi alla lär oss per automatik. En av dessa saker fick Diamanten mig att minnas sist vi red i skogen.
Jag gissar att de flesta av er skrittar på långa tyglar på skogspromenader, men travar och galopperar med korta tyglar. Så brukar jag också göra, speciellt på diamanten. Då blir de gärna så, att när lusten att trava infinner sig kortar man tyglarna och ber sedan hästen om trav. Den energiska hästen lär sig strax detta. Han lär sig att den kortare tygeln betyder att nu skall det strax gå fortare.
Därför blir det lätt att när vi kortar tygeln börjar hästen att trava. Den sträckte tygeln förvandlas från en förhållning till en drivning. Jag gissar att många av er kan känna igen detta.
Kapten Koch hade en mycket enkel lösning på detta som han predikade för alla som ville lyssna. Nu var det inte så många som ville lyssna för de flesta upplevde Kapten Koch som en besvärlig och tjatig gammal gubbe. Men jag lyssnade gärna, och hade därför en enkel lösning till hands, där i skogen med Diamant 35 år senare.
Knepet är helt enkelt att inte korta tygeln innan vi ber om traven eller galoppen. Hästar klarar mycket bra att byta gångart på hängande tygel. Om det sedan behövs, kan vi såklart sträcka tygeln när vi väl är i den nya gångarten. På min Diamant fungerade detta bra. Istället för att få en stirrig full fart-trav, var det en tämligen förvånad Diamant som försiktigt travade iväg under mig, undrades om han verkligen gjort rätt. Det var behagligt.