Markus svarar : Ny häst: problem...

«Föregående - Nästa»
20 september 2014

Hej Markus! Jag har i många år tagit del av din sida och tycker om det jag uppfattar att du står för. Med anledning av det skulle jag vilja höra med dig ifall du håller med mig om mina slutsatser och om du i så fall kan ge mig tips på hur jag kan gå vidare.

Saken är den att vi köpte en ny häst för ca en månad sedan, Joy. Hon är en 15-årig Oldenburgare som enligt förra ägaren ursprungligen har varit hopphäst, men senaste åren gått som "hobbyhäst" (typ "grundriden"). hon ska vara lite NH-tränad men exakt vad denna träning bestått i vet jag inte. Hur som helst, hon är en snäll och social häst och verkar rent allmänt "lydig". Kanske något tittig, men inga konstigheter. Bossar runt vår andra häst (en valack på 23 år) och beter sig nog som förväntat. Joy och min man har funnit varandra och hon följer, och lyssnar, honom gärna både ute i hagen och när de är ute går "i grimskaft". De "putsar" på varandra och har det allmänt trevligt.

Själv har jag inte ägnat mig jättemycket åt henne eftersom det främst är valacken som är "min häst", men jag har varit ute o gått med henne och även ridit henne vid flera tillfällen. Och det är framför allt vid ridningen vi har problem. Dels slår hon väldigt mycket med huvudet och kör ner huvudet mellan frambenen, hon vill inte stå still när jag tycker vi ska stå still, hon backar och är allmänt "stirrig". Idag försökte hon få av mig genom att gå upp på bakbenen fyra-fem gånger efter varandra, men som tur var lyckades jag hålla mig kvar.

Vi har spekulerat en del om vad som är problemet. Är det bettet? (bytt till ett lite bredare bett tredelat tränsbett som inte ska nypa henne i mungiporna och inte vara lika skarpt som det tvådelade hon hade när vi köpte henne. Ska kanske lägga till att min valack rider jag på ett körbett, han är även inriden, ett s.k. post-kandar, eftersom han är så känslig i munnen).

Är det något i min ridning som är fel? Är det fel i huvudet på henne (inte seriöst men ibland undrar man ju...)? Kan jag rida på annat sätt? osv. Men idag, efter att hon hade försökt få av mig så red vi vidare ett tag till innan JAG bestämde mig för att jag skulle sitta av och gå resten av vägen så slog det mig: Det måste vara ledarskapet! Hon känner sig helt inte trygg och avslappnad med mig och hennes sätt att säga att "det här känns inte bra, jag blir orolig för jag litar inte på den där på ryggen" är att slå merd hvudet och försöka få bort mig från ryggen.

Så min första fråga till dig är, tror du att detta kan vara en rimlig förklaring och att jag har förstått hennes signaler rätt? Om det är så behöver jag ju troligen jobba henne från marken med olika "ledarskapsövningar" "eller "kommunikationsövningar". Problemet är att jag är så urusel på sånt. Min andre häst, valacken, har jag ridit i 10 år men aldrig haft sådana här problem med. Han har testat och varit bångstyrig typ när man sköter om honom men på det stora hela har det aldrig varit några problem vid ridning. Jag har provat på lite longering, och tömkörning, men tycker det är jättesvårt när jag inte kan använda kroppen som vid ridningen. Så, min andra fråga till dig är att om du tror att jag har tolkat Joys signaler rätt, hur och var börjar jag för att få henne att bli trygg med mig och få henne att lita på mig och se mig som hennes ledare?

Oj, det blev ett långt inlägg... hoppas du har möjlighet att svara så att vi, Joy och jag, får möjlighet att hitta varandra!

Vänliga hälsningar, Lena

Markus 21 september 2014

Hej Lena

Ja, på något sätt är det såklart ledarskap, men det är ju ett luddigt begrepp så det är svårt att över datorn säga vad det kan vara.

Jag får en del funderingar:

1) Hur ser det ut när någon annan rider henne?

2) Hur hanterar du tyglarna?

Jag fick en fråga för några år sedan där en ryttare undrade varför hästen inte stod still när hon satt upp, och kom själv lite senare på att det berodde på att hon kortade tyglarna så mycket att hästen blev orolig.

3) Kan det vara en hårt spänd nosgrimma som irriterar henne? Det känns troligt.

4) Har du låtit en veterinär undersöka tänderna? Hon kanske har skarpbett

5) Kan det vara så att sadeln eller annan utrustning passar illa?

Ovanpå detta finns naturligtvis möjligheten att häste bara är ouppfostrad, men det låter mer som om hon tycker något är otäckt.

[ Svara ]

21 september 2014

Hej! Tack för ditt snabba svar! Min dotter har ridit henne och det var ungefär samma sak (slog med huvudet, nervös, spänd). Förra ägaren säger sig inte ha haft sådana här problem. Eftersom hon har varit lite spänd har jag försökt rida på lång tygel så mycket det går, och jag jobbar mycket med eftergift och att vara mjuk i handen. Nej, nosgrimman är inte hårt spänt. Får med lätthet in ett  par fingrar under den. Har funderat på om det kan vara tänderna. Ska be veterinären kolla det. Och, ja sadeln är också en sån sak som jag har funderat över. Får be vår sadelmakare kika ut också. Jag tror faktiskt inte att hon är ouppfostrad utan det är något som hon upplever som obehagligt. Jag ska ta  tag i det där att kolla utrustning och tänder och så ska vi jobba mer från marken ett tag så får vi se. Tack i alla fall för att du svarade! :) Hälsn. Lena

[ Svara ]

Jenny 22 september 2014

Just det där med att kasta med huvudet har jag varit med på en häst där jag efter ett tag insåg att hästen ansåg att jag skulle hålla hårt i tyglarna! Hon blev alldeles förtvivlad över min lösa mjuka hand! Inte precis något man väntar sig! Personligen tyckte jag det var väldigt obehagligt med en fast, stum hand, men då var hon nöjd och trippade på på ett harmoniskt vis! Du skrev inget om din man har ridit henne? Kanske hon uppfattar det som att män har mer pondus? Något du ju också funderar på. Kan du kanske försöka uppträda mer "manligt" med henne? Vad gäller ledarskapsövningar, varför göra det mer besvärligt än att flytta på henne, bakåt och åt sidan? Sådant får bara den som bestämmer göra. ;-) Hoppas ni lyckas få ordning på varandra! :-)

[ Svara ]

22 september 2014

Hej! Ja jag har faktiskt funderat på om det är så att hon blir osäker för att jag ger henne för mycket tygel eller att hon helt enkelt inte känner att hon får stöd av min hand. Förra ägaren har sagt något om att hon brukade rida väldigt "kontrollerat" (vad nu det innebär...) och t ex sällan på lång tygel. Hon (hästen) böjer ju på halsen så hon går med näsan i bröstkorgen o så vill jag ju inte ha det. Har försökt locka henne att ta stöd med nosen mer i lodplan men det verkar hon inte fatta alls. Och då har jag tänkt att det måste vara något fel... Skulle det allvarligt talat kunna vara så att hon är van att bli riden på ett sånt sätt så att det därför hon blir orolig när jag rider med betydligt längre tygel?? Maken rider inte, men han kör/tömkör. Tanken är att även Joy ska köras in så småningom. Han är nog för övrigt tydligare i sitt ledarskap än jag, åtminstone vad det gäller våra djur. Nå, jag ska köra lite ledövningar, veterinären kommer i veckan o kollar gaddarna o sadrlmakaren ska komma o se hur sadeln passar, så hoppas jag vi får ordning på detta så Joy o jag får rida o ha kul ihop! Tack för engagemang o intresse!

[ Svara ]

Jenny 24 september 2014

Hästen jag hade som inte gillade att jag hade för mjuk hand var inte en häst som jag red så mycket, vi trivdes inte ihop när jag red men för alla andra var hon en ängel. Jag la alltså inte ner så mycket energi på att lösa problemet. Det skulle vara intressant att höra några idéer om hur man skulle kunna lösa det. Jag tror att hästen känner det som att de söker stöd och hittar tomma luften.

[ Svara ]

Markus 24 september 2014

Många gånger när folk anser sig rida med lös hand, rider de med en fladdrig hand, vilket ingen häst uppskattar. En mjuk hand är stilla och stadig utan att vara ivägen.

[ Svara ]

Jenny 24 september 2014

Men om vi bortser från de fallen. Hur löser man problemet?

[ Svara ]

Markus 24 september 2014

Det vet jag inte

[ Svara ]

24 september 2014

Veterinären var här idag och hittade inget som kan ge problem i munnen. Hon hade lite vassa tandkanter, men han trodde inte att det gav henne några besvär. Men iaf så raspade han tänderna litegrann. Han kände igenom henne och hittade inga muskler eller så som verkade göra ont. Igår jobbade vi med lite ledövningar och hon är så snäll och duktig så! Sadelmakaren kommer i nästa vecka och kollar sadeln. Vi får jobba vidare med kontakt och kommunikation så får vi se om det går att få ordning på ridningen så småningom.

Jag rider inte med "lös hand" utan strävar alltid efter en stilla stadig hand som kan erbjuda hästen ett stöd. Sedan är det svårt att vara stilla och stadig när hästen försäker dra tygeln ur handen på en förstås ;) Men jag har inte velat korta tyglarna allt för mycket så att hon ska slå knut på sig själv utan har försökt erbjuda stödet med lite längre tygel (inte helt lång tygel förstås) så som jag rider min gamla häst men hon tar inte stöd. Det är det som får mig att fundera på om hon helt enkelt inte förstår att hon kan får stöd i det läget och att det är därför hon blir orolig.

Men Markus det var inte min mening att ta upp hela din frågesida med det här :) Tack iaf för värdefull input. Det gör att man får fundera på ett lite annat sätt.

[ Svara ]

27 oktober 2014

Hur har det gått? Har det löst sig? Kan din häst träda under ordentligt? Om den inte kan det, är det möjligt att din häst "löser problemet" genom att överböja och gå på bogarna. Ospektakulär klassisk träning i skritt, öppna och sluta, och inte tillåta låg nacke (googla Philip Karl och High Noon) har hjälpt mig och min unghäst med överrörliga Si-leder och väldigt böjlig nacke. Rider ut och galopperar i "uppförsbacke" (Dadde-sitsen). Allt för att stärka bakdelen!

[ Svara ]

2 november 2014

Hej! Jaa... det går bättre i alla fall... Sadeln som hon hade när hom kom blev utdömd av vår sadelmakare , den var snedstoppad och bommen var av, så den har vi kasserat. Nu har vi provat en ny (en begagnad allroundsadel som får duga tills vidare) som ligger bra. Hon har varken manke eller bogblad som hjälper till att hålla sadeln på plats och dessutom har hon lite övervikt efter att inte ha rört sig så mycket på senaste tiden så det är ju inte helt lätt att hitta en sadel som ligger bra, men den här verkar fungera. Vi har jobat mycket med olika ledövningar/ledarskapsövningar och maken håller på och lär hene tömkörning, och det fungerar bra.

Har varit ute och ridit några gånger senaste veckan. Dottern har ridit vår andra häst och så har Joy och jag lunkat efter med nosen i Isaks svans. I fredags på väg hem var första gången som jag kände att hon slappnade av. Hon sänkte halsen och gick med lågt och avslappnat huvud, slog inte med huvudet och gick (lunkade) stadigt framåt på fyra ben. Idag var vi också ute och nu var hon jättelugn hela tiden, ända från start. Vi provade t.o.m. att trava lite och det gick bra utan att hon stissade upp sig. Jätteskönt! Tror verkligen inte på att börja jobba med en häst förrän hästen (och jag) kan slappna av.

Jag förmodar att hon bara hade det tufft med flytten och bytet av miljön, att vi behöver jobba på trygghet, tillit och förtroende och inte ha för bråttom, så löser det sig säkert. Hoppas kunna öka tempo och arbetsnivå så småningom och ta en sak i taget helt enkelt. Tack för tipsen!Låter som något för oss! Så småningom hoppas jag som sagt kunna se hur hon fungerar när vi kommer till mer arbete. 

Tack!

[ Svara ]

12 november 2014

Va bra att ni hittat en väg framåt! En sadel kan ställa till med massa besvär, man kan inte stoppa tillräckligt med pengar i rätt sadel. Och promenader är stärkande för kropp och själ och förtroendebanden er emellan. Tack för att du ville dela med dig!  

[ Svara ]