Markus svarar : Ridbanehantering

«Föregående - Nästa»
22 december 2008
Hej Markus!

Hur får man en bra ridbana?

Det finns kanske andra forum som kan svara, och kanske inte du kan, men eftersom du har mycket praktisk erfarenhet och är en "händig man" (som Per Gessle sjunger) så frågar jag ändå här :-)
Paddocken där P står nu är i sand. Den har varit oanvänd i flera år och det växer en del grästuvor och småbuskar lite här och var, men de är inte det stora problemet. Det största problemet är att halva banan (hela långsidan på ena sidan) är alldeles för mjuk, riktigt djup och ju mer hästarna råkar gå där desto mjukare blir den, nu går det inte ens att longera ordentligt längre. Det konstiga är att den inte är blöt här, utan bara väldigt mjuk? Marken i övrigt är lerjord och lätt att trampa upp.

Nu ska den ju harvas, men vad jag undrar över är vad man INTE ska göra och vad man KAN göra för att få den bättre? Jag har aldrig harvat en bana och vet därför inte alls hur man bäst får den stabil och fast. Att bara låta den vila gör den inte fastare tyvärr... Ska man bara harva så ytligt man kan så ytan blir slät, eller ska man harva upp hela ordentligt och försöka packa den på något vis?

Mvh My
Markus 22 december 2008

Om banan är mjuk, skall man inte harva alls. Då blir den än mjukare, än djupare och än tyngre. Man kan sladda banan, om man trycker att den är för ojämn, men annars helst inte röra i underlaget.

Om banan är för hård, kan man däremot behöva luckra den med hraven.

Att banan är för mjuk men torr är barn av samma sak. Där ligger en lös sand som släpper igenom vatten bra. Troligen är det natursand från någon skånsk rullstensås. Som amatör är det lät att tro att allt som är brunt och krasar när man får det i munnen, är sand. De i ämnet insatta skiljer dock på många fler kvaliteter och sorter.

Sand är finkornig. Jag vet inte var det övre måttet är, men strax kallar man det för grus istället och anger det efter hur stora kor som ingår. Vanligt underlag för en ridbana kallas för 0-8, vilket betyder att det ingår korn upp till åtta millimeter i storlek. På våra grusvägar ligger 0-18 och som bärlager i mina hagar har jag, där det behövts, lagt 0-40.

Ber man om sand, får man såklart sand. Mången grushandlare har nog frågat flickorna om de verkligen skall ha sand. När de envist hävdar detta, får de såklart sand, och sand är inget bra. Den flyter runt och ligger inte still.

Skall man få en stadig botten. fungerar det inte med naturgrus eller natursand. Natrugrus är rund och fin, vilket betyder att den är lika stabil som bollhavet på McDonald. Det har du ju märkt på din ridbana. Kanske har du även erfarenhet från McDonalds bollhav.

Bättre resultat får man om man lägger på krossat grus. Sådant är kantigt och binder därför ihop bättre. Det är därför våra grusvägar blir så hårt packade, vilket inte sandstranden blir hur mycket man än kör med bil på den. Lägger man för grov kross, blir banan för hård. Jag hade en gång 0-18 (= väggrus) på min ridbana i Skåne, Det hade fördelen att den var fast och att man alltid kunde gå i träskorna på den. Sämre var den att rida på. 0-8 kross är bättre.

Tydligen är din bana väl dränerad, eftersom vattnet rinner bort trots lerjorden.

En snålvariant, den jag har kört, är att köpa stenmjöl. Det är "spillet" från stenkrossen och känns ungeför som potatismjöl i konsistensen.  Det har jag lagt på min bana, och det är troligt att din bana skulle bli bra, eller åtminstone bättre, om du kunde fylla på med 10-15 cm stenmjöl ovanpå sanden. Då får du sandens mjuka svikt, och stenmjölets stadiga yta som hästarna svårligen trampar igenom.

Min ridbana här hemma är byggd ovanpå i stort sett ren sand. Jag har nästan ingen matjord alls. De bitar där det tidigare stod skog var jag tvungen att göra något med, När vi tagit bort stubbarna var det just sådan där sjunkig natursand där. Då lade jag på stenmjöl och har idag en mycket fungerande ridbana. Ovana ryttare och en del hästar reagerar på att det är gräs på halva och sten på halva, men man vänjer sig snart vid ambivalensen.

Stenmjöl är billigt. Det dyra är som alltid frakten, men frakt har man ju på de dyra materialen också.

Nu är det ju så, att varje gång man frågar någon om ridbanor, får man olika svar. Det är därför osäkert om det alls hjälper att fråga, eller att ge goda råd. förvirringen brukar bara öka.

Lycka till!

[ Svara ]