Markus svarar : Bitgalen!

«Föregående - Nästa»
11 juni 2010
Hej. Mitt sju-åriga kallblodstravarsto är en stark och ganska busig madame. Hon älskar att bita och tugga på saker, när hon är lugn så är det mest stillsamt smakande och tuggande, när hon blir ivrig, nervös eller stressad så tuggar hon frenetiskt, hugger tag i det mesta hon kommer åt. (döda ting som tur är.. :) )

Nu till bekymret. Vilket bett vi än rider på så hackar hon tänder så fort hon börjar bli pigg. Stångbett fungerar bäst på henne, hon är väldigt lydig och lyhörd men på dem försöker hon även att bita i skänklarna. Jag har ett portugisiskt och ett akademiskt. Båda hänger rakt ner när man har lösa tyglar och det blir väldigt frestande för henne. Är det någon här som rider med skumrem? Något annat tips? Jag tränar även med bettlöst, ripkapson och med repgrimma. Det funkerar ok, men inte alls så bra som med stången.


Mvh Pia
Lotta 11 juni 2010

Hej!

Jag känner igen det där med att bitta på skaklarna. Det gjorde min häst också, främst när han var yngre. Han var väldigt oral överhuvudtaget. Det som gick att stoppa i mun skulle in.  Lite av det där finns kvar inbland. Minns också frustrationen över att han hela tiden gick och försökte få in skänklarna på stångbetten i munnen. Läpparna liksom fastnade på betten och han såg inte klok ut, för att inte tala om störande huvudrörelser i fösöken att "fånga" skänklarna... Nu har han slutat sen några år tillbaka. Jag kan inte minnas att jag hittade på någon bra lösning för att få honom att låta bli, men jag tror det hänger ihop med koncentrationen. Han är mycket mer lyhörd och konsentrerad övererhuvudtaget nu och då låter han bli att fippla med munnen. Så jag har nog inget mer tips än att göra saker så hon kommer på andra tankar, om det går.... lycka till!

[ Svara ]

11 juni 2010

Jag känner igen beteendet, exakt så gjorde min häst tidigare. Jag använder tränsbett till honom så det fanns inga skänklar att bita i men däremot lyckades han alltid pilla in tyglarna i munnen så fort han fick långa tyglar eller man ledde honom osv.  Också det där grejandet med bettet väldigt frenetiskt. Han naffsade även i kläder och allt annat han kom åt konstant utan uppehåll. 

Men nu har han i princip slutat helt. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som har hänt eller så men jag har lite teorier, som kanske inte alls stämmer in på din, men kan ju dela med mig i fall i fall.

Det första jag gjorde var att aldrig mata honom ur handen. Jag vet inte ens om han brukade få godis osv där han var innan, men jag vet att vissa hästar kan bli på det här viset om de blir matade ur handen. med vissa räcker det att man gör det en gång så tror dom alltid att allt som har med människor att göra går att äta. Så jag tror att nu när han har varit hos mig några månader så har han fattat att jag inte är någon matautomat. Han har även slutat greja med bettet och det kanske är lite långsökt att tro att det beror på samma sak. Men jag tror kanske det kan ha lite med det att göra ändå, att han liksom vänjer sig vid att man inte alltid ska tugga på nåt=) När han nafsar brukar jag även nafsa tillbaka genom att nypa honom i läppen. Om man visar hästen tydligt att det inte är tillåtet att t.ex. nafsa på folk eller saker så tror jag att de känner sig tryggare med en i längden, för de märker att den människan verkar stabil och ha koll typ. Så som hästarna gör med varandra. jag brukar kolla på den hästen som bestämmer men som den andra samtidigt tyr sig till och litar väldigt mycket på. Så försöker jag härma det han gör med mitt kroppsspråk mm. Men jag är lite snällare och nyper lite lätt om någon nafsar istället för att ge en fet spark, vilket de skulle ha fått av en annan häst;) 

Kanske är det även så att det är ett slags nervöst beteende. När han kom hit i början så var allt nytt och nya kompisar osv. även om han alltid har verkat lugn överlag så kanske han var lite orolig innerst inne och det tog sig uttryck i massa naffsande och pillande. Men nu har han vant sig vid allt här och kommit till ro.

Är det nåt speciellt din häst kan vara orolig över eller så? Har hon alltid varit sån eller har hon börjat nyligen och kan det kopplas samman med nåt speciellt? Kan ev. ha med tandproblem att göra, men skulle nog ändå inte tro på det i första hand i detta fallet. Kanske är det bara helt enkelt en grej som går över av sig själv också...

[ Svara ]

12 juni 2010

Tack så jättemycket för svaren! Jo hon har alltid varit väldigt oral, hon är även mkt påhittig och busig. Och som ni säger, på vanligt tränsbett så är det tyglarna som hon gärna vill ha i munnen. :) Ska försöka att konsekvent visa att det inte är OK att ha saker i munnen.

Jag tränar en del trick med henne och då ibland med godis. Har gradvis minskat ner på det och använder alltmer beröm med röst, eftergift och kel istället.

Läser just nu Dansa med hästar och där ska man ju oxå kolla på ledarhästen och härma dens beteende. Får prova att nypa i läppen. Fast det är ju inte så lätt när man rider... Där får det bli rösten? Eller hur gjorde ni?

Hälsn Pia

[ Svara ]

Helena 12 juni 2010

Min häst är precis som era och sju år. Han har fått lära sig att ta bort huvudet innan han får godis-belöning och då stoppar jag det i mungipan så han inte tar med läpparna och det har han också lärt sig. Han nafsar inte efter detta längre.

Rider också på stång (provat många andra alternativ) med raka skänklar som gärna hamnar i mun när han är okoncentrerad. Han har också ofta tungan ute så därför har vi förnärvarande nosgrimma på honom som avhjälper detta.

Jag märker en minskning överlag på dessa oönskade beteenden och förväntar mig ytterligare bättring. Vill helst kunna ta bort nosgrimman. (Munnen är kollad två gånger utan några avvikande fynd)

[ Svara ]

Markus 12 juni 2010

Skumrem är inte dum, för sådana här saker. Det verkar som om det idag finns skumremmar att köpa på bland annat Hööks. det förvånar mig faktiskt eftersom de varit borta från marknaden under alla år jag varit med häst, men nu finns det. Men man kan lika gärna ta ett höbalsnöre.

Skumremmens uppgift är att vara i vägen för läppen, så hästen inte får tag om skänkeln. Skumremmen behöver alltså inte vara spänd, eller så. Det räcker oftast att den finns där.

När folk vill kosta på och köpa sig en S-stång hör man ofta som argument att det är för att hästen inte skall stoppa den i munnen. Förvisso är S-stången svårare att få tag på, men för den driftige hästen är det inte problem nog.

Det är ju inte helt lätt att rida när hästen bitit tag om skänkeln. Lika vanligt är ju att hästen tar tag om tränstygeln när man rider med hängande tygel. Det är samma bekymmer med det. Det kan man ofta lösa genom att sätta på en remontgrimma, som ju inte behöver vara särdeles spänd för att fylla sin funktion. Man kan ha en lös remontgrimma även om man rider på stångbett. Du kanske har närmre till en sådan än till en skumrem.

Oftast kan vi konstatera att hästen med åren växer ifrån dessa orala problem.

[ Svara ]

Markus 12 juni 2010

Den andra frågan, om hennes tuggande, är nog svårare att råda bot på. På samma sätt som en del människor har olika ticks för oss i stressade situationer, hittar hästar på olika sätt för att kanalisera stress. Dessa sätt kallar man oftast för olater. De vanligaste är krubbitning och vävning, även om det sista nog har avtagit sedan spiltorna försvann. Min gamle Kalle bet sig i flankerna när han var olycklig. Det kunde vara stora sår i flankerna på honom. Och din häst tuggar för at kanalisera sin oro.

Olaten behöver inte bero på negativ stress. Det kan även bero på att hästen har positiva förväntningar. Tänk på allt gale thudnar kan hitta på när de förstår att det är dags för promenad.

Men även drä får vi hopas att tiden gör sitt för att förbättra hennes beteende. Vi får komma ihpg attd etta tuggande troligen är stressrelaterat, varför man knappast kan straffa bort det.

[ Svara ]

13 juni 2010

Ja, stress är det alldeles säkert.  Hon är ju väldigt tävlingsinriktad och väldigt ambitiös.  Hur kul som helst att jobba med.  Idag fick hon ha sin bekväma mjuka lädergrimma med tyglarna fastsatta i ringen under hakan.  Ett vanligt träns med rakt bett hade jag som "reserv".   Det var lite kämpigt i början, hon blir stark och visar tydligt att hon vill till de andra hästarna ute på betet men efter en stund lossnade det och trots att vi red i skogen blev hon väldigt mjuk och fin.  Hackade några ggr med tänderna i tempoökning eller i samband med öppna och sluta men slutade efter några sekunder igen.  Behövde inte använda tränset en enda gång.

Har jag däremot tyglarna i en kapson eller i sidoringarna på en grimma så blir hon stum och vill gärna trycka emot.  Förmodligen ger jag inte tillräckligt snabb eftergift här. 

Pia

[ Svara ]