Frågor och kommentarer : En fundering, åttor o åttvolter

«Föregående - [ Skriv ny fråga ] Nästa»
Ingela 29 september 2009

När jag var på min vattengympa idag, så hade vi en övning där man skulle föra foten och benet i en åtta för att träna styrka och smidighet bla. då säger Susanne vår instruktör, det behöver absolut inte vara någon perfekt åtta, utan det viktiga är att träna upp benet Då kännde jag, att nu är jag där igen, att försöka göra perfekta åttor, precis som i ridningen, istället för att träna hästen mjuk o smidig och låta den fina åttan komma av sig själv istället. Jag tror att jag fått med mig det tänket, i alla fall delvis,  från barndomens ridlektioner med militärer som ridlärare.

Någon som känner igen sig ?  Eller har någon annan teori ??

Markus 29 september 2009

Javisst är det så.

Jag kom att tänka på en elev som en gång frågade mig hur man skall hålla handen så det ser rätt ut. Jag svarade att det skall inte se rätt ut, det skall vara rätt. Detta är naturligtvis ett riskabelt resonemang eftersom det är svårt att skilja dessa ting åt.

Det finns alltid en risk i att vi försöker få våra åttor och volter att se rätt ut; att vi strävar efter det perfekta utan att minnas orsaken till det vi gör. Jag pratade om detta en bra stund under min fikaföreläsning i lördags. Det är så lätt att vi försöker dölja det vi inte kan istället för att träna det vi inte kan. Bent B kallar det "to ride as if".

Vi måste skilja på orsak och verkan. Vi måste lära oss hur saker ser ut medan vi bygger upp dem.

"Du är på rätt väg" sade jag ofta till Lena, som jag var gift med några år. Hon blev till slut arg på mig för detta, eftersom jag aldrig sade att det var bra. Visst har hon rätt i att man ibland skall få höra att saker är bra, men sällan blir något alls så bra att saken i sig egentligen är pefekt. En åtta är aldrig "perfekt" hur fin handstil man än har. Vad jag inte begrep ännu, på den tiden Lena och jag red ihop, var skillnaden mellan den tävlingsmässiga rörelsen och den funktionella rörelsen. Det är väl det som Susanne försökte få dig och de andra i bassängen att förstå - och tydligen lyckades med eftersom du skrev ovanstående.

Men om vi kommer ihåg syftet med det vi gör, vilket du så fint beskriver, har vi goda möjligheter att göra rätt.

Svårt är att veta vad som får vara fult och vad som skall vara snyggt. Just när det gäller åttor, som du tar som exempel, ser ju jag gärna att vi, när vi rider åttor, har god kontroll på styrningen, men är inte lika noga med formgivning och sådant. Att lära sig vilka saker som är viktiga att prioritera för att nå målet, är svårt. Säkerligen har jag omprövat min nuvarande ståndpunkt om 10 år, och kommit fram till något annat.

Övning ger färdighet.

Markus 2 oktober 2009

En sak till slog mig här idag. Om vi skall skylla vår "tro" på överprecissionens betydelse på vår barndoms militära ridlärare, så borde problemet vara försvunnet med vår generation eftersom väl just ingen yngre än oss har mött de  militära gubbarna.

Jag tror snarare att fenomenet handlar om en allmänmänsklig "prestationsångest". Vi  tycker illa om att göra fel och blotta våra brister försöker således få saker att åtminstone verka rätt. Att släppa på den kontrollen gör att man känner sig naken.

Våga vara ful, brukar jag säga till mina elever.

Ingela 2 oktober 2009

Alldeles riktigt, det är nog en stor del av sanningen.

3 oktober 2009

Måste bara flika in min favoritövning (jag gillar förvänd galopp också och brukar till och med drömma att jag rider olika övningar om nätterna) som har med åttor att göra (även om den här tråden inte var så övningsrelaterad).

\"Efter galopp i båda varven red jag lite av min favoritövning, åttvolt med varannan utåtställd och varannan rättställd. Alltså rider jag på en åttvolt, och när jag kommer till mitten behåller jag ställningen så att den nya volten blir utåtställd och med \"fel\" sittben. Sen när jag kommer till mitten ställer jag om så att även nästa volt blir utåtställd och med \"fel\" sittben, för att sedan, när jag återigen kommer till mitten, behålla ställning och sittben och fortsatta med rättvänd åttvolt. Det är omväxling och man får bra koll på hur väl hästen gör det man ber om, om den ställer igenom ärligt eller inte, och det jag har mest nytta av är att bogen tvingas hamna rätt :)\"