Frågor och kommentarer : Lyfta på hovarna - slå hästar

«Föregående - [ Skriv ny fråga ] Nästa»
4 november 2009
Hej,

Jag har en 4-årig tinker/paint. Stor och väldigt stark. Han har alltid varit like kinkig med att lyfta fötterna. Sedan i sommras har det blivit värre. Min hovslagare blev "ivägskickad" när han viftade på sitt vänstra framben i september. Därefter sade hon upp sig!

Ny hovslagare träffade honom för första gången i måndags. Han är barfota och har rejäla hovar av bra kvalitet. Hovslagaren tyckte att han borde uppfostras och skrek och slog honom så fort han ville dra benet åt sig. Det tog henne 1 timme att verka framhovarna. Då hade hon samtidigt skrämt upp hela stallet med sina skrik! En mycket obehaglig upplevelse var det, speciellt när hovslagaren var övertygad om att detta var det enda sätt att få honom att "samarbeta".

Nu till min fråga: Han fick en hovböld i vä framhov i somras. Kan det ha inneburit att han blivit svårare att verka? Eller är det "tonårsfasoner"? Vad kan jag göra förutom att lyfta på fötterna och belöna när han gör rätt?

Naturligtvis kommer den sista hovslagaren aldrig att få sätta sin fot hos mig mer!

Nästa fråga: Ska man verkligen slå hästar? Denna fråga dryftar jag regelbundet med mina ridkompisar. Ibland är det nödvändigt att markera, kom vi fram till. Men som princip?

Tacksam för svar.
Markus 4 november 2009

Det är ju inte politiskt korrekt att säga "ja, man skall slå hästar". Ett uttalande av den arten kan ju även skapa svängrum för dålig hästhantering. Men vi får komma ihåg att hästar inte är några vidare diplomater. De talar varandra inte till rätta i det vilda. Tvärtom kan de puckla på varandra ganska ordentligt. Således är en snyting en tillrättavisning en häst kan förstå.

Men, och detta är viktigt: Skall vi använda våld, skall vi använda det på ett sätt som hästen förstår. Där missar vi ofta.

Jag gjorde en kort karriär som hovslagare men tröttnade ganska snart. Dels var det tungt, och dels var folks hästar betydligt sämre uppfostrade än jag hade förväntat mig. Då är det inte kul att vara vid deras fötter. Även om din hovslagares reaktion inte är rationell, så är den därför rätt förståelig. Som hovslagare och veterinär förväntas man gå in och ta i hästar som alla andra helst inte vill befatta sig med.

Låt mig berätta ett exempel: Jag skulle verka fötterna på en två-åring. Det gick inte för hästen sparkade hej vilt när jag väl fått upp foten på'n. Jag föreslog då hästägaren att om hon höll foten, skulle jag verka. Men då behövde hästen plötsligt inte verkas längre... Jag förstod ju att denna hästa aldrig fick sina fötter lyftade annars.

Jag skulle kunna göra listan betydligt längre om alla de ohanterade hästar jag träffade dessa månader.

Om din häst är kinkig att lyfta fötterna för dig, är det än värre för hovslagaren. Vid skoning skall foten inte bara lyftas, den måste dessutom vara stilla länge nog för att man skall kunna utföra hantverket. Att hålla still en hov på en häst som inte vill samarbeta, är omöjligt. Jag träffade många hästar som ryckte åt sig hoven lagom till man fått verktygen i händerna. Detta blir inte bättre av att byta hovslagare utan av att hästen regelbundet tränas på att stå på tre ben med det fjärde fasthållet.

Lyft hästens fot och håll den lyftad i 60 sekunder (i början kanske bara 30), några gånger i veckan. Se till att du själv kan hålla foten på hovslagarvis och helt still i åtminstone en minut. När du klarar det, utan bekymmer är det dags att kalla dit en vettig hovslagare.

Förvänta dig inte att hovslagaren skall utbilda din häst i fotlyftning. Det har man som hovslagare ingen lust med. Det gör arbetet dubbelt så tungt och det är tungt redan innan att sko en häst.

4 november 2009

Ja det är som vanligt kloka ord från dig Markus. Och visst har du rätt i det du säger. Vem vill riskera liv och lem i sitt arbete? Det hade varit bättre om skrik och gap hovslagaren hade tagit sitt pick och pack och åkt därifrån istället för att göra allting ännu värre.

Ja Surtan det ser ut som du får ta itu med det här själv och lägga ner en hel del jobb på det för att få det att fungera. Var försiktig bara, vi är rädda om dig, det vet du :-)

Markus 4 november 2009

Som en kuriositet kan jag berätta om de olika bemötande man får om man kommer till ett stall som hovslagare eller som ridlärare. När den nye hovslagaren anländer får han en lång föreläsning om hästarnas egenheter och att de faktiskt egentligen är ganska snälla och att de har visat sig inte bli bättre av hårda tag och att den förre hovslagaren provat ditten och datten som inte hjälpe men att det oftast fungerar att istället bla bla bla.

När samme man sedan bytt om till ridlärarkostymen och åker till nästa stall, står hästägare och andra berörda i givakt, hoppandes att ridläraren verkligen skall uppfostra hästarna åt dem... Alla vill att ridläraren skall ta hästen under personlig behandling. Man förväntas rida och hantera hästen och alla nickar ödmjukt och håller med när man berättar att hästen är ouppfostrad och behöver en fast hand.

När man sedan är hovslagare igen, står det oftast en orlig hästägare och tittar över ens axel, noterande varje tillsägelse man ger hästen i protokollet över "fel" hovslagaren gör.

Ingen vill lämna sin häst ensam med hovslagaren. Ridläraren skall helst ta med hästen hem och utbilda den.

4 november 2009

Jag skulle nog, eftersom skrikande brukar innebära att hästen lägger ännu mera vikt på hoven än tidigare, försöka med tvärtom.

Primeur kan ibland få för sig ologiska saker, och i en tro att jag skulle vara snäll och få till fina hovar bestämde jag mig för att låta honom ha dem i vatten. Problemet var bara att en av gångerna välte vattenhinken när han lyfte hoven, och tydligen blev han då väldigt rädd. Ovetande ställde jag hans hov i blöt någon dag senare, men insåg sedan när jag skulle lyfta den att han var helt hysterisk och vägrade (han trodde ju hinken skulle välta och hälla frätande vatten över stallgången...). Till sist stod han och skakade av skräck men vägrade ändå lyfta benet.

Det enda som fungerar i detta fall är godis. Beröm och godis så att lilla P blir lugn. För övrigt har jag slutat med dessa hovblötarexperiment - det var liksom inte värt att ta knäcken på P bara för att jag ville ha fina hovar...

I alla fall, så skulle jag försöka med en medhjälpare som står vid hästens huvud. Så fort hästen lyfter benet, berömmer man massör, högt och ljudligt och låter hästen få äta ur t ex en havrehink. Ställer den ner hoven direkt igen, så blir det inte mer godis. HÅller den hoven uppe lite längre får den äta havre hela tiden.

Det hela är ingen långsiktig lösning, det går inte alltid att ha en medhjälpare och det är inte eller kul att ge hästen så mycket godis/havre, men det kan vara ett sätt att få den att komma förbi spärren!

Du kan ju också prova att ställa den så att den kan äta hö under tiden - antingen när den kommit förbi spärren att lyfta hovarna, eller redan innan för att se om det inverkar distraherande så att han slutar fokusera på att INTE lyfta hovarna...
4 november 2009

Jag ger godis när han lyter sina hovar. Jag försökte stödja hovslagaren genom att ge gods och berömma. Då blev jag utskälld - jag störde hennes arbete och som hon sa - Hästar kan inte koncentrera sig på två saker.

Hon \"ville\" lära honom en läxa - hennes läxa! Hon föredrog att skrika och slå. Ingen tidigare hovslagare har betett sig så här. Och det är klart att han protesterade med att inte lyta fötterna.

Jag anser att man ska sträva efter samförstånd. Men som sagt, han har bivit värre de senaste verkningarna. Orsak? Hovböld och tonårsfasoner tror jag.

Att äta är alltid stressreducerande. Dagligen lyfter jag hovarna kvällsmaten. Det fungerar.

Godis fungerar alltid.

Surtan

 

Jenny 4 november 2009

Dumpa den skrikiga hovslagaren, för allas trevnad! Är det inte första lektionen man får \"Skrik inte i stallet\"?

Så här går verkandet till här, jag släpar in en häst och min mamma, sedan står hon och gosar med hästen medans jag sliter mig blå med två hovar, det är allt jag orkar. ;-)

Att verka(s) är jobbigt för både hovslagaren och hästen.

5 november 2009

Känner till en tinker som har hovskabb, väldigt vanligt i lurviga hovskägg. Detta behandlas med jämna mellarum. Men när det blir lite sämre blir han väldigt petig med sina ben. Man får inte stryka längs med benen, men lyfta i hoven går bra...Har han skorv i hovsköggen ? Denna har det i \"knävecken\" stora kakor med skorv när det är som värst. Antagligen irriterar det huden....
26 maj 2010

Hej.

Är utbildad hovslagare. Jag håller med om att man verkligen inte vill komma ut och uppfostra hästar som inte kan uppföra sig. Även om många tror att de har världens bästa häst, kan det faktiskt vara livsfarligt för oss som får jobba med dem. Men det jag har sett hitills så har aldrig skrik å gap hjälpt. Tvärtom. Och det jag gör när jag ska på en jobbig häst, är att se till att man är i balans själv. Lugn och har gott om tid. Tar helst en massa pauser. Sen tänker jag så här: antingen förstår inte hästen mig eller har ont nånstans. Då blir man inte arg. Och behåller du lugnet, är det oftast lättare nästa gång. För hästen vet att den inte har rubbat dig. Så tror jag! Det funkar i stort sett alltid för mig i alla fall.

Ha aldrig en hovslagare det inte känns bra med.

Mvh C

26 maj 2010

Man får aldrig glömma att hästar är bytesdjur med starka flyktinstinkter. Det enda som hästen har att försvara sig med är sina ben. Det är de vapen som han har att tillgå med. Att få en häst att acceptera lyfta benen handlar om förtroende. Hästen kan vara snäll i all hantering annars som med borstning, vara lydig i dom vardagliga sysslorna som man begär av hästen. Men att att vara rädd om sina ben är inte ovanligt, det är bara naturligt för hästen. Jag är mest förvånad över att det finns hästar som är villiga över att lyfta på sina hovar fast dom inte har någon större tillit till sin ryttare, skötare el människan i överhuvudtaget. Att skrika eller slå på hästar betyder på inkompetens ovasett om man är amatör eller proffs. Kroppspråk föstår hästar. Man brukar säga att hästarna kan vara tuffa mot varandra och har en stark rangordning i  flocken och det stämmer. Men oftast glömmer man att innan en häst börjar slå på den kompisen som han är arg på så har han sagt till och åxå varnat ett flertal gånger med sitt kroppspråk. Har inte kompisen brytt sig om varningarna kan han få styk. men hästar är fredliga djur och vill ofta lösa problem genom att sammarbeta och undvika bråk. Som vi håller häst ihagen idag så är det ofta för många hästar på för liten yta med utan mat eller sysselsättning. Därför uppkommer irritation och mycket oftare som åxa är ganska vana vid att se. Därför tror många att bråk i flocken tillhör deras vardag. Men vad som behövs ar stora ytor och bete som räcker för alla.

Det finn en Man som heter Monty Roberts som har skrivit ett antal böcker som handlar om hästens språk och hur man lär sig att kommunisera på hästens vilkor. Han har ridit in tusentals hästar utan att någonsin behöva använda någon form av våld. Han ger instruktioner om hur du skall gör bl a med att få din häst att lyfta på benen utan problem. Hans metod heter Join up. Den går ut på att hästen väljer att sammarbeta med dig ser dig som sin ledare, en trygg  person som han kan lita på. Gör du som beskriver i sin bok "Mina Händer till dina", så kommer du fä en lycklig häst som känner att han har en ägare som förstår honnom. Du kommer inte att behöva "fostra" honom. Han kommer att känna tillit till dig och vara trygg för att han vet att du aldrig kommer att göra honom något ont. så allt du begär av honom kommer han att utföra med glädje. Han är en av dom största hästmänniskor som jag känner.

Gå in på hans hemsida www.montyroberts.com eller googla bara på hans namn. Lycka till!

28 maj 2010

Mitt sto har lätt patellaupphakning på båda bakbenen. Det är mycket bättre nu, men har stökat till det när hovslagaren kommer. Den förra hovslagaren skrek och slog (har inte varit här sedan dess) och kastade ner hovarna i betonggolvet när han var klar. Hovslagaren som nu kommer hit, en mycket klok man, har tagit tid på att lära min häst känna honom och han känner också in när det blir för jobbigt för henne. Då låter han henne sätta ner hoven och vila lite och då lyfter hon också gärna igen på den. Det är klart att man måste lära sina hästar att lyfta hovarna men det är inte OK att ge sig på hästen för att den inte fått lära sig eller har ont.
20 februari 2011

Hej. Vad jag har upptäckt när jag har skott så finns det ju vissa hästar som behöver ett ordentligt nej och att man håller hoven i ett rejält grepp på första hoven och sen är det bra men oftast känner man ju sin häst och vet hur den reagerar på vad.

Men jag minns speciellt en arab som jag skodde (som skulle vara världens snällaste häst och hon lämnade mig med den)  men som bara stegrade, sparkade, kastade sig och flög så jag (lätt frustrerad) fick ta mig en funderare samtidigt som jag kliade på honom. Idé poppar upp, gulla! Så det slutade med att jag stog där och talade om för honom vem som var snyggast i världen oavbrutet med sockerrösten haha

Man vet ju aldrig hur det gick till i början när det börjades lyfta hovar på hästen ifråga om den är rädd, sur eller allmänt envis. Enligt min erfarenhet leder godis ofta till att man blir nypt i rumpan men försök att vara två och klia och gulla så kanske det hjålper :)

Lycka till