Ridrädsla

av Markus  20 juni 2016

Min gamla ridrädsla har slagit till med full kraft igen. Ni som har varit med om det vet hur otäckt sådant är. Jag klarar att rida våra tre gamla hästar; Diamanten, Blixten och Escyro, men våra andra eller andras hästar går inte alls. Det beror inte på att de gamla är snällare än andra hästar. De flesta hästar är ungefär lika snälla, så det är något annat det beror på.

Denna gång tänker jag f... Läs mer

[ 3 kommentarer ]

av Markus  21 juni 2016

Jag började rida på ridskolan i partille 1972. I slutet av 70-talet berättade min ridlärare hur hon mindes hur hon skulle lyfta upp mig på hästen någon gång det första året, och kände hur hela jag darrade. Så rädd var jag alltså, så ridläraren mindes det.

Jag kan komma ihåg hur otäckt det var. Jag var ju 12 år och liten i växten. På ridskolan fanns bara stora hästar, även om väl de flesta var un... Läs mer

[ Kommentera ]

av Markus  1 juli 2016

1980 fyllde jag 20 år. Lumpen var avklarad och jag skulle ut i arbetslivet. Det betydde att jag kom att arbeta fem år på ridskolor i Dalarna, och även att gå kurserna på Strömsholm. All ridning under tonåren hade gjort att min rädsla långsamt avtog, och nu följde nästan 15 år där jag red de flesta hästar tryggt. Under dessa år red jag in ungefär 25 hästar.

På ridskolan i Partille, där jag tillbringade tonåren,... Läs mer

[ 3 kommentarer ]

av Markus  2 juli 2016

Skall jag skriva om min ridrädsla måste jag skriva om Napoli, men det gör ont. Det gör ont i varje del av mig.

Napoli föddes 1998 hos en gammal uppfödare jag kände. Han hade en gång i tiden fött upp Kalle, och många av hans unghästar hade sedan passerat mig för inridning. Napoli var hans sista föl, och gubben hade hunnit bli för gammal för att kunna hantera en yster unghäst, så Napoli hamnade hos mig redan som ettåring. Det visade... Läs mer

[ 1 kommentar ]

av Markus  4 juli 2016

Jag red ut Napoli några gånger, ibland tillsammans med Ingela på kalle, och ibland själv. Ofta gick det faktiskt rätt bra. En gång sadlade vi på Kalle och Napoli och gav oss iväg på en tur. Kalle gick först och Napoli lommade bakefter, nöjd med livet. Att gå bakom Kalle var ju en rätt behaglig sysselsättning.

Vi red genom byn, vi travade i skogen och även på vägarna härikring. Det var en lugn och bra ridtur. Det skulle inte f&o... Läs mer

[ Kommentera ]

av Markus  5 juli 2016

Efter Napoli red jag rätt tryggt i 10 års tid. Det kom och gick en del hästar här på Skogsryd, men jag red dem alla rätt okomplicerat och har även ridit elevers hästar på lektion utan större problem.

2014 kände jag ett behov av en påläggskalv. De unga hästar jag haft hade av olika anledningar lämnat Skogsryd igen. Jag köpte Jakarta, en snygg och mycket rar connemara från Danmark. Han var två år och skulle alltså ... Läs mer

[ 1 kommentar ]

av Markus  6 juli 2016

Hur känns det då att vara rädd? Vad tänker jag på? Hur reagerar jag? Detta har jag funderat mycket på genom åren och det är inte helt enkelt att beskriva i några samlande ord. Det är liksom en process i flera steg. Det är svårt att skilja tankar från känslor, så detta kan nog bli lite rörigt, men jag skall göra ett försök att förklara

Ni får komma ihåg att det jag skriver nedan är det som händer ... Läs mer

[ 2 kommentarer ]

av Markus  7 juli 2016

Jag hade lagt armarna om hans hals och borrat in fingrarna i manen. Med pannan mot hans hals grät jag. Vi stod på ridbanan, sadlade och klara att sitta upp. Pirre hade varit hos mig i kanske två veckor och vi hade börjat trivas tillsammans. Men nu stod jag där och grät, alldeles darrig kroppen.

- Det går inte, sade jag till Ingela, det går inte, jag kan inte rida honom.

Nyss hade jag ridit mina andra hästar, helt som vanligt, men snälla Pirre kom jag inte up... Läs mer

[ Kommentera ]

av Markus  8 juli 2016

Den hästkunniga psykolog jag hittade, www.wildasport.se, fanns i Ljungbyhed i Skåne. Vi mailade några gånger, och det kändes så vettigt att jag en dag fyllde termosen full med kaffe och tog bilen till Skåne. Det var strålande väder så jag beslöt att åka småvägar ned, förbi orter som få hört talas om, men var ändå framme i tid. Jag fick åka lite småvägar och krångla mig in mellan smågårdar och&... Läs mer

[ 1 kommentar ]

av Markus  8 juli 2016

Jag var tio år, och det var gymnastiklektion. Gymnastiken hade flyttat ut i skogen. Vi skulle springa, förmodligen en snitslad bana, i skogen. Alla sprang iväg och så gjorde även jag. Detaljerna runt det hela kommer jag inte ihåg, men jag kommer ihåg när jag närmade mig målet. Man sprang liksom på en höjd och ned för en liten backe, och där nere stod de andra i klassen och ropade och skrek att jag skulle springa fortare. Jag trodde att vi höll på... Läs mer

[ 3 kommentarer ]

av Markus  9 juli 2016

Min psykolog Ulrika sade en klok sak till. Jag berättade ju för henne om alla mina våndor inför ridning och hur jag i min fantasi såg allt hemskt hända. Det har jag beskrivit i ett tidigare avsnitt.

- Du är alltså rädd för saker som inte händer, sade Ulrika.

Där tänkte jag också till, och OJ så rätt hon hade! Jag vet ju att hon har rätt. Jag har i många år vetat att hon har rätt, och det är ju därf&ou... Läs mer

[ Kommentera ]

av Markus  10 juli 2016

Jag har ofta fascinerats av idrottsmän. De står svettiga och andfådda med flaggan om halsen efter att ha vunnit den där stora segern och berättar att nu har allt slit det senaste året lönat sig.

Upplever det de verkligen så, eller är det bara tomma ord? Upplever de sin vardag som slitsam och, ja, tråkig, och känns det plötsligt motiverat att ha gjort allt det där då, bara för att de vunnit något?

Kanske är det verkligen s&ari... Läs mer

[ 3 kommentarer ]

av Markus  18 juli 2016

Eftersom det började gå så bra att rida Artalo bestämde jag mig för att försöka med Pirre igen. Det primära syftet med min rädd-bearbetning är ju att kunna rida min nya snygga häst tryggt och fint. Det kom sig naturligt att jag började på med honom igen. Han var lite trulig en dag när Ingela skulle rida, ville inte stå still vid uppsittningen. Vi beslöt då att jag kunde ägna mig åt att öva det, istället för att Ingela... Läs mer

[ 1 kommentar ]

av Markus  26 juli 2016

Första söndagen i oktober 1982 satt jag i TV-rummet i Stora Åsvillan på Strömsholm. Dagen efter började min första ridinstruktörskurs, så mina kurskamrater och jag hade sammanstrålat där i TV-rummet. Vi var alla ridlärare på olika ridskolor runt om i landet och snart berättade alla om sina ridskolor. Men det som berättades, var om de olyckor de varit med om på ridskolorna. Jag vet inte om jag själv hade något hemskt att berätta, me... Läs mer

[ 1 kommentar ]

av Markus  28 juli 2016

Så vi började om med Pirre. Ingela red honom, och jag satt upp honom en stund efteråt och bara satt. På vår lilla läktare satt Ingela och fnittrade; hon sade att jag såg så lycklig ut där jag satt. Och jag kände mig fånigt lycklig också, på min snälle häst som stod helt stilla med all uppmärksamhet på mig. Han verkade förstå stundens allvar och tog sitt ansvar.

I förrgår kändes det plötsligt rä... Läs mer

[ 4 kommentarer ]

av Markus  8 augusti 2016

Jag rider min Pirre rätt obesvärat på vår ridbana nu. Det var ju mitt primära mål med min rädslobearbetning. Idag red jag honom trots att det blåste rejält. Att våga det är ett härligt plus. På något sätt har jag nu börjat längta efter att det blir en situation, något som testar min rädsla och där jag kan intala mig att agera istället för att passivt klamra mig fast.

Den sista tiden har jag blivit varse hur ... Läs mer

[ 2 kommentarer ]

av Markus  19 september 2016

Jag har fortsatt att rida Pirre. Mest rider jag ju på ridbanan, men jag har även ridit honom på fältet och faktiskt också ridit ut honom ett par gånger, i sällskap med en annan häst. Vi hoppar en hel del, flera gånger i veckan, bara små kryss men i alla fall hoppning. Det är en härlig positiv utveckling! Det bästa är att jag känner mig så glad när jag rider honom och så glad när jag sitter av, att jag bara därför lä... Läs mer

[ 1 kommentar ]

av Markus  11 oktober 2016

Jag trodde väl aldrig att det skulle gå spikrakt framåt, och jag har på många sätt i tanken försökt att förbereda mig på ett bakslag, och jag är väl där nu.

När Pirre försökte kravla sig över det där mossiga diket i skogen, där jag trillade av honom, så blev han halt. Det upptäckte jag dagen efter, så förmodligen har han sträckt någon muskel, eller något. Idag, tre veckor senare, är... Läs mer

[ Kommentera ]

av Markus  16 januari 2017

Pirres vila blev längre än jag trodde. Den hälta han hade och jag skrev om senast visade sig vara en senskada, eller möjligen gaffelbandet. Så efter de tre första veckornas vila fick han gå ytterligare en månad i sjukhage. När han släpptes ut i flocken igen blev han rätt omgående halt på nytt, och det tog en stund innan jag förstod att han fläkt upp hoven på den knöliga tjälen och skaffat sig en hålvägg som gjorde ont. Han var... Läs mer

[ 3 kommentarer ]

av Markus  20 mars 2017

I torsdags red jag min rara Pirre. Det blev ett bra pass. Som vanligt började han lite struttigt men avslutade med en fri lösgjord härlig trav. Passet kändes riktigt trevligt. Hela eftermiddagen låg jag på sängen, hyperventilerade och darrade. Ridpasset hade tagit slut på hela min mentala styrka. Dagen efter var jag fortfarande som i chock, utan möjlighet att göra något vettigt. Idag är det måndag och jag kan fortfarande inte umgås med tanken på att r... Läs mer

[ 1 kommentar ]

av Markus  30 mars 2017

Jag går ut i hagen och kramar mina underbara hästar, och känner en lättnad att jag inte behöver rida dem. Det är en väldigt underlig känsla. Det är nu 14 dagar sedan jag red Pirre. Sedan dess har jag ridit Blixten två gånger. Det känns förvisso tryggt och bra men – ointressant.

Viljan till ridning har runnit av mig när jag insett hur nära rädslan ligger, och hur nära rädslan nog alltid kommer att ligga framöver. Jag m&ari... Läs mer

[ 3 kommentarer ]

av Markus  7 april 2017

Jag tittade på Mästarnas Mästare på TV i söndags. De gjorde som vanligt någon svår och lite läskig tävling. Min tanke var att jag skulle aldrig passa i Mästarnas Mästare för det där skulle jag aldrig ställa upp på. Strax blev jag som träffad av en slägga. Alla de saker som jag genom livet låtit bli att göra för att jag inte vågat, passerade förbi i mitt huvud. Jag har aldrig lärt mig simma, aldrig hoppat fr&arin... Läs mer

[ Kommentera ]

av Markus  21 april 2017

Skavlan intervjuade en äventyrare som berättade hur han hade hoppat fallskärm tillsammans med sin bror. När han landade hörde han en duns och förstod att det var brodern som kom ned utan fallskärm och dog. Efteråt förväntade sig omvärlden att han inte skulle hoppa mer, men han fortsatte att hoppa fallskärm. Han ville inte sluta på grund av rädsla. Skulle han sluta, skulle det vara för att hoppandet inte gav honom något längre. Han samlade mod oc... Läs mer

[ Kommentera ]