Markus blogg : 2008 och 2009

«Föregående - Nästa»
Markus 28 december 2008
Så är det snart ett nytt år, vilket gör att de flesta av oss försöker summera det gamla och planera det nya. Hur har det gått? Blev det som det skulle? Vad vill vi nästa år?

Skriv gärna och berätta ni också, om ert 2008 och ert 2009.
 
Jag kommer att minnas 2008 som guldkursåret. Guldkursen blev en underbar helg. Vi var på en bedårande vacker plats i strålande solsken och försommarvärme när körsbärsträden stod i blom. På den enkla banan var det bra ridning i tre dagar. Jag var hela tiden så stolt över att jag kunde samla ihop så många bra ryttare bland mina elever. Gå gärna in på guldkurs-sidan. www.markusholst.se/guldkurs . Titta, njut och minns! På guldkursen gjorde jag även det ovanliga att jag själv visade upp min egen ridning på mina egna hästar. Det var första gången på flera år, som jag gjorde något sådant.

2008 var det även Akademiska dagar i Kungsbacka, hemma hos Agneta Höglund. Det var en 4-dagarskurs av den typ som jag skall försöka att ordna mer av. Jag vill försöka ordna mer kurser här på hemmaplan, där det inte blir så intensiva dagar utan att jag på eftermiddagen kan åka hem hit eller till Ingela, äta middag i lugn och ro och titta på TV. Jag kommer att ordna Akademiska dagar nästa år också, och skall då försöka följa förra årets elevers vilja och ordna lite kvällsaktiviteter med föreläsningar och andra inbjudna intressantheter. Har ni idéer om vad som skulle vara kul att ha med på en sådan stor kurs, får ni gärna höra av er till mig redan nu.

2008 var ju även året då min ork tog slut efter för många års resande och kursande, vilket gjort att jag varit sjukskriven sedan början av september. Jag kommer att åka ut och hålla kurser igen. Att undervisa er i ridning är nog det roligaste jag kan göra. Jag trivs underbart bra under mina kurser, men blir allt för trött, så trött att jag till slut kollapsade. Under de långa månaderna som gått, har jag funderat en hel del på hur jag kan förändra konceptet för att orka bättre. Jag har en del idéer och tankar som jag skall diskutera med mina arrangörer, innan jag gör dem "offentliga". Under våren skall jag försöka att "arbetsträna" genom att hålla några kurser.

2009 skall jag även äntligen ge mig på att utbilda ridlärare. Det har jag drömt om i många år. Jag har redan skrivit om ridlärarkursen här. Ingela och jag arbetar just nu med att hitta en bra plats att vara på, och att försöka få fram ett bra koncept med mat och boende till deltagarna. Tidsmässigt är ridlärarkursen planerad till någon av långhelgerna i maj.

På hemmaplan skall jag snickra vidare på mitt gäststall. Först skall det bli en gästbox till och med tiden sammanlagt fyra uteboxar och sadelkammare runt en liten gårdsplan. Där är det tänkt att jag skall kunna hålla helgkurser (fredag-lördag-söndag) för fyra ryttare, där ni även får se mig rida mina hästar.

Ridmässigt blev 2008 året då Robusten blev inriden, och jag började våga leka med passage på såväl Blixten som Diamanten. Passage är nytt för mig och jag utforskar rörelserna från början och försöker att lära mig vad passage alls är. Det är oftast oprecist uttryckt i ridhandböckerna. Några stora planer för hästarnas utveckling nästa år har jag inte, utan hoppas att jag alls kommer till ridning på dem igen.

Och så skall jag måla klart sovrummet nästa år.

Nu vill jag höra om era 2008 och 2009!
28 december 2008

Mitt 2008 var ett av de svåraste i mitt hästliv. Det positiva var att jag kom iväg på kurs för dig Markus, i april 2008 var min söta 5-åriga prins och jag på kurs och fick hjälp på vägen framåt. Det var en intressant upplevelse, min första chock var när du sa till mig att driva på honom framåt - fortare och fortare... Behöver jag nämna att jag gärna sitter och tjuvhåller?

Min andra AHA-upplevelse var faktiskt då när jag insåg hur nonchalant prinsen egentligen var, när han helt sonika funderar över att bita tag i en mössa som hängde på ett hinderstöd, istället för att lyssna på vad jag ville och bad om (böjning böjning böjning). Då blev jag förvånad, för jag tyckte ändå att vi hade ett bra samarbete, men prinsen tyckte nog jag var för tråkig ibland :)

Jag är mäkta stolt över att det var första gången min prins befann sig i ett ridhus, och utan fundering knatade han förbi läktare, speglar och allt. Jag tror inte att någon på läktaren skulle gissa på att han aldrig sett ett ridhus eller ens varit utanför gårdsplanen på mer än veterinärsbesök tidigare - förutom kursen för dig Markus, har Dacke endast åkt till och från veterinären.

Efter kursen började jag så smått ana mina ugglor i mossen, ja egentligen före kursen också och jag var fullt förberedd på att få höra att min häst var halt under kursen, men ingen sa något så jag gissar att han inte såg halt ut då. När han sedan skadade sig bestämde jag med distriktaren att hon kunde kolla skadan och fixa hans tänder samtidigt, det var ändå dags. Vilken stor sorg det var när min underbara prins hoppade iväg på tre ben när han böjts. I samma sekund insåg jag det jag inte ville veta, att det var slut. Veterinären såg det också, men vi höll god min båda två, fastän vi båda visste att det var slut. Hon föreslog att jag ju kunde ha honom som promenadhäst, men jag ville ändå veta och bokade tid på klinik. Vid klinikbesöket var han bättre, han klarade böjprovet utan att hoppa på tre ben, men var tråkig och lätt oren vid longering. Efter röntgenplåtar och min vädjan om ett ärligt utlåtande, fick vi svaret att prinsen skulle kunna vara såhär i många år, men han skulle aldrig bli bättre, och det skulle alltid pendla fram och tillbaks. När jag fick veta att han aldrig skulle kunna bli bättre än han var då, då förstod jag att min fasa var verklighet. Min vackra prins fick somna in, och såhär med facit i hand och klara ögon, kan jag se att vi gjorde rätt. Hur jag än vänder och vrider på det fanns det ingen bra lösning.

Samtidigt som beslutet fattades började jag läsa annonser. Jag har läst många annonser tidigare också och alltid hittat hur många hästar som helst. Nu hittade jag inte många som föll mig i smaken, och de jag hittade kostade alldeles för mycket för min plånbok. Samtidigt körde jag varje dag ut till min vackra prins, jag var ju tvungen att ta tillvara på våra sista veckor och dagar tillsammans. Han fick äta så mycket han ville och pysslades om.

Jag var så säker på vad för häst jag skulle ha, den skulle vara 4-6 år gammal, inriden så att jag visste hur den var att rida, ok gångarter och så skulle den vara väluppfostrad och lätthanterad. Jag sökte och sökte på nätet, och förvisso hittade jag fina hästar, men som vanligt var det inte ens lönt att ringa då prislappen var för stor. Åkte och tittade på en fin häst, men det fanns ändå lite tvekan i maggropen. Hästen var fyra år, och min första reaktion var att -Nej, nu får jag göra om allt jag precis gjort med Dacke ju... Jättfin häst annars, och bra psyke.

Så en dag ändrade jag sökkriterierna bara för att se vad som dök upp, jag lade till 8-12 år gammal i urvalet. Vips fick jag upp en söt häst som fanns här i Skåne. Jag kontaktade dem och han fanns för påtittning. Åkte och tittade och kom fram till att, ja, här har jag min häst. Det sa inte klick eller så, det var mer som att det fanns ingen anledning till att inte köpa honom, han hade allt jag sagt jag ville ha och han var min om jag så ville. Den enda haken tyckte jag var hans ålder, 11 år, men jag resonerade som så, att om jag köper en fyraåring vet jag ändå inte hur många år jag har med den, och går man igenom en veterinärbesiktning helt UTAN ANMÄRKNING (och jag bad veterinären vara noggrann) och är 11 år, då är man nog av bra kvalité. Så jag köpte min söta Primeur.

Nu under hösten har jag fått nya utmaningar i Primeur. Han är allt Dacke inte var, och det är nog bra. Han är liten, känslig, energisk, lättskrämd men också envis och testar gärna. Jag rider ut på honom så ofta som möjligt, och varje gång har vi stora diskussioner på olika platser, om huruvida man går eller inte går där matte vill. Matte har hittills vunnit varenda match, och ändå fortsätter P att prova - det kan man kalla envis :-) Han har bra gångarter, men är kanske inte så vacker exteriört, men han är fruktansvärt söt och rar. Och kelig.

Efter en kiropraktikbehandling fick jag en helt annan häst, och jag insåg hur bra han egentligen är, han började få muskler bakom manken efter behandlingen, och hela han kändes mycket bättre. Nu märker jag att han behöver en behandling igen, så målet är att han ska få tid nu i januari.

År 2009 hoppas jag på att P får vara frisk, att vi inte behöver mer kiropraktiska behandlingar efter den som jag försöker få nu i januari, att vi kommer iväg på någon kurs (helst för dig Markus, men vi står som reserver på andra listor) och drömmen är såklart att vi lyckas hitta en bra balans i ridningen, vi har egentligen bara försökt lära känna varandra hittills, det har inte varit något arbete att hänga i julgranen precis. Nu vill jag gärna få rätt på både mig själv och hans kropp, så att vi kan bli balanserade och ha ett underbart samarbete där vi inte arbetar två stycken var för sig utan tillsammans.

Vill ni se bilder på min söta P, gå in på www.nogg.se/chirovena [www.nogg.se] och klicka på fotoalbum Primeur. Under Dacapo ser ni bilder på min vackra prins som nu betar och småtetas med andra hästar på de gröna ängarna, utan smärtor i benen. Att man kan bli så fäst vid en liten söt Dackus...
29 december 2008

Wow vad läcker Manne är! Vadå inte kunna ha en travare att rida på, titta på honom, han är ju hur läcker som helst!
Jenny 29 december 2008

Här kommer min önskan om hur mitt 2009 ska se ut.

För det första vill jag ha ett examensarbete, så att jag ÄNTLIGEN kan få ut min examen! Det gör det lättare att få jobb och ger mig också möjlighet att studera vidare.
Vad gäller hästeriet önskar jag få sålt åtminstone en häst, gärna fler, sex hästar är alldeles för mycket. Jag hoppas förståss att jag kommer börja träna för Markus igen, något som oftast ligger nere pga för lite tid och pengar. Jag hoppas också att jag får tummen ur och tar BE-kortet, just nu har jag inget fordon jag får köra transporten med.
Vidare hoppas jag på ett bra höår, det här året var hopplöst, torrt när det borde ha regnat och blött när det borde ha varit torrt.

Till sist hoppas jag att jag, min familj och alla mina djur håller oss friska och glada hela 2009 och jag önskar er alla det samma.

Gott nytt år!
Lotta 29 december 2008

Hej!
Oj vad det hänt mycket under 2008... året började väldigt bra med en Markus-kurs i Molkom i mitten av januari. Ridningen var rolig som vanligt och tillika frågade Markus eller snarare sa helt enkelt, Ni kommer väl på guldkursen, du och Cyrus. Jag höll att trill av stolen där jag satt. Och jag kommer ihåg mitt något förvirrade och halvlöjliga svar: "ja, om vi får så!". Naturligtvis blev jag jättelycklig och stolt!

I början av februari hände det som inte fick hända. Cyrus och jag var ute i skogen i mörkret, som vanlig. Rätt var det var hände något och Cyrus for som en projektil genom skogen tills jag fick stopp på honom. Märkte direkt att något var fel, han stödde inte på ena bak. Helvette! Ja så var det ju... Turligt hade jag telefonen med mig så jag kunde ringe efter hjälp, men mörkt var det och inget såg jag. Det var bara att förska ta sig ut till en väg där hästtransport väntade. Cyrus ville inte gå så jag fick vara hård med honom, men vi måste ju hem, aj aj aj... Efter veterinärbesök både hemma direkt och senare på klinik kunde det konstateras att Cyrus fått upp en stör i ljumsken, ca 40 cm rätt upp till lårbenet. En bred jäkel med grenar på jag hittade delar av den i skogen där det hände.

Det blev penicillin, smärtstillande och ett evigt tvättande, stallet fyra gånger om dagen under en längre tid. Benlindor och hej och hå. Cyrus började stödja på benet efter någon vecka och efter någon månad var han heller inte halt längre. Yes! Han kommer att överleva, tankarna på att han skulle försvinna från mig fanns i bakhuvudet hela tiden, men jag vågade inte säga det högt.

Behandling av Equiterapeuten Hanna Larnemark och fick börja rida igen. Var med på Markus-kurs igen i mars, lite uppsuttet men mest för hand. Piaff- jättefin! Överlyckligt...  Mindre än två månader kvar till guldkursen, det kanske går att vara med ändå. Början av april, halt igen, en ny infektion i såret som inte velat läka ordentligt. Guu vad less jag var på att tvätta detta ben som det hela tiden rann var längs. In till klinik igen och ultraljud "det finns nog något kvar" sa veterinärerna och ut plockade de en ca 15 cm lång störbit till !!!

Han kommer nog vara öm ett tag till sa de... Pyttsan. Dagen efter operationen var det bus och lek i hagen, Sååå skönt att slippa det där onda tyckte nog Cyrus. Efter klartecken från Hanna var vi med på Guldkursen tre veckor senare. Det är helt otroligt hur han kan  ha rört sig så bra med denna stör i kroppen, det är otroligt! Och vilken tur att han överlevde, det var nog bara en hårsmån från att stören träffade de stora blodådrorna kring lårbenet, då hade han förblödigt för mig ute i skogen. Men, det gjorde han inte och för det är jag så himla lyckligt!

Guldkursen var jätteroligt och intressant. Roligt att få rida med själv naturligtvis men också så roligt att se de andra och träffa alla som var med och tittade. Helt klart årets höjdpunkt!

Senare på sommaren var Cyrus och jag upp till Dalarna på Ryttardagarna, ridläger för vuxna i en vecka ;) Vi hade jätteroligt. Cyrus lärde sig att stå på en sån där pall som elefanterna står på, på cirkus. Han såg så stolt ut där uppe! Blev inspirerad att köpa ny sadel så när jag kom hem beställde jag en StarTrekk Espaniola, som jag fick vänta på i nästan 3 månader, men det var det värt. Jätteskön.

Under hösten lyckade jag äntligen bli klar med BE-kortet, så Cyrus kan åka lite bättre i en större transport.

På sommaren blev det också ett par kurser med Ellen Offstad, "hästens kroppspråk" och "långa tyglar", intressant och bra komplement till ridningen. Under hösten när Markus inte kunnat komma till oss har jag ridit en del för Hanna Larnemark vilket har varit jättekul och givande (rekommenderas!). Cyrus som under året blivit lite mer hemma med piaffen har nu med Hannas hjälp även fått mer bjudning vilket gör den hela lite lättare att komma ur igen ;) Nu är vi ivriga att få visa Markus vad vi lärt :)

Ja, det har verkligen hänt grejer under året, det mesta har ju med Cyrus att göra förstås. 2008 har verkligen varit ett hästkursår... Lite annat har väl också skett. Jag kommer byta arbetsgivare (men har samma arbetsuppgifter) vid årsskiftet nu, så jag kommer börja pendla till Jobbet (från 500 meter till 4,5 mil...) Arbetsdagen kommer att förlängas vilket är tråkigt. Däremot ser jag fram emot att få börja jobba med mina nya kollegor, det ska bli kul!

Naturligtvis hoppas jag på att få träffa Markus igen under 2009, kommer han inte hit så får vi åka dit. Det är ju inte så långt. Någon flytt till norrland blir det inte just nu. Istället har jag och min sambo bestämt (idag faktiskt) att vi ska hyra ett radhus i Karlskoga ett år, flyttlasset går i februari. Vi blir värmlänningar ett tag till alltså, det känns riktigt bra. Vad gäller ridningen är målet att sätta piaffen mer, kunna gå i och ur den när och hur jag vill. Galoppen ska också bli bättre, låg och dagdrömde om det Markus nämnt på en kurs häromdagen, att det är coolt om man från te x skritt bara kan ta ett galoppsprång och sen tillbaka till skritt igen. Och jag håller med det vore häftigt! Det ska vi göra 2009!

Har jag tur och vinner på triss, eller lyckas vara lite ekonomisk kanske det blir en investering i en egen hästtransport också, men det får vi se...

Som sagt jag haft ett jättebra hästår 2008, hoppas 2009 fortsätter i samma anda, dock utan stör i ljumsken!

Hej hopp i galopp!

Lotta 29 december 2008

Hej Karin!

Vad kul att läsa att det gått bra med nya Minna! Och Manne förståss! Det är så fina så. (Jag försökte också lägga in foton, men jag kunde inte räkna ut hur man gör...).
Jag köpte också en StarTrekk Espaniola tillslut, är så himla nöjd!

Ha det så bra där upp i Norrland, hoppas vi ses någon gång igen framöver! Om du tar buss ner till Markus kan du väl komma förbi och hämta upp oss här i Karlskoga också ;)

Och lycka till med bygget till våren! Kram Lotta och Cyrus
Helena 20 januari 2009


Jag får sälla mig till Lotta som tyckte att hon kunde åka med buss om vi blev"tvugna". Numer finns ju ett stiligt ekipage i Gävle (Notera att jag har mina partiska glasögon på mig)
Det är roligt att läsa era 2009.
Måste försöka jag med och skriva vilket besvärligt 2008 vi haft och vad jag hoppas på av 2009.

Kommer du ihåg hur jag funderade kring en ridkjol med "folkdräktstycke". Nu tror jag att jag kommit på en lösning! Jag gör enligt mösnter på en riktig kjol men gör en slits fram med tyg inåt mot benen och integrerar det i ett par ridbyxor. Det är så mycket tyg i orginalmönstret så det ska räcka över hästryggen.

Hälsningar från ett snöigt Gävle.

Jenny 28 december 2010

2008 skrev jag om hur jag önskade att mitt 2009 skulle se ut. Vid den här tiden för ett år sedan hade jag tänkt att skriva och berätta hur det blev, men först hittade jag inte inlägget men Markus skickade det snabbt till mig när jag frågade, sedan var det plötsligt maj och det kändes lite fånigt att skriva något då! Men i år ska jag bättra mig!

För det första, vad hände med mina önskningar inför 2009?
Jag fick faktiskt ett examensjobb!! Ett riktig bra sådant, men vi började med det i maj, sedan var det ju semester, inte för oss men för våra handledare så vi blev liksom tvingade ;-) att vara lediga. Sedan började jag jobba och det där med rapportskrivandet det tog sin tid. Men vi är färdiga!!!
Jobbet då... Jag var egentligen inne på att läsa magistern, men var ju inte helt behörig där på höstkanten så skolan ville inte ha mig, inte den skolan i varjefall. Men redan i juni hade de ringt från en gymnasieskola i närheten och undrade om jag kunde vikariera som datalärare på deras elprogram, inte en helt lyckad idé tyckte jag och bad dem fortsätta att leta efter någon mer lämplig och i värsta fall återkomma i augusti, vilket de förståss gjorde. Så efter att inte kommit in på magisterutbildningen fick jag alltså axla lärarmanteln istället!? Nu är det ju inte lärare jag vill bli, det är elektoingenjör jag ska kalla mig när jag blir färdig och desto mer jag jobbar som lärare desto mer blir jag övertygad om att det inte är mitt kall!Hästarna:
Nej, jag har fortfarande inte lyckats sälja någon mer häst, det står fortfarande sex stycken i stallet.
Markus-träningarna? Det blev någon under hösten, efter att jag hade tagit mitt BE-kort!
Höet? En hel del faktiskt! Skönt att inte behöva köpa så mycket.

Vad som har hänt under 2010:
Jobb: Mitt vikariat fortsätter till juni 2011.
Hästarna:
Fortfarande sex stycken, förståss. ;-) Farbror T har visat att han har börjat bli gammal och kanske senil, han är sig inte helt lik, men han verkar nöjd och glad så länge han är med sina kompisar. Tyvärr är det ständigt något jag funderar på, är han nöjd? Tänk om jag missar den dagen han inte är det?
Markus-träningar: Det tog ju evigheter för snön att försvinna,  men när väl den hade försvunnit kom jag igång riktigt ordentligt! Efter att ha börjat med Farbror T, fortsatt med rädda Vegis, gjort ett kort inhopp på envisa Vee, var det dags för tokan Valla och hon visade sig vara en riktig stjärna, äntligen kom vi någonstans! Sedan tog jag också med den ouppfostrade Gråll och det gjorde underverk på honom med, förståss.
Höstträningen blev inte så lång som jag hade hoppats, jag lyckades vara sjuk större delen av tiden och snön kom förståss riktigt tidigt.
Höet: Jo, även 2010 blev ett helt ok hö-år, fast vädret hade väl endel att önska.
Sammanfattningsvis så känner jag det som att 2010 har varit ett rätt tungt år. Ett jobb jag inte trivs med och som inte helt funkar. Hästar som börjar bli gamla. Samt mycket sjukdom i familjen under hösten, visserligen "bara" lindriga saker men när det går i ett så tar det på en ändå.

Önskningar inför 2011:
Jobb:
Visst är det skönt att veta att jag jobbar fram till juni, men jag vill ha ett jobb som passar mig bättre och ett fast jobb. Självklart vill jag helst att det blir ett jobb som elektroingenjör och att jag alltså lyckas ta de där två sista tentorna för att ta ut min examen.
Hästarna: Nej jag har slutat inbilla mig att det kommer säljas några hästar! Även om det skulle vara bra och skönt, det är nog snarare ett naturligt bortfall som kommer att ske framöver vilket inte är något jag ser fram emot, förståss. :-(
Markus-träningar: Snö, sjukdommar, nästa år måste bli bättre! Både Valla och Gråll tycker det är väldigt roligt och gör stora framgångar varje gång. Gråll är en stor, stark luns och han vet om det, men han vill väl. Valla är en ponny, på alla sätt och vis, men en snäll och glad ponny som gärna skuttar runt.
Förövrigt: Önskar jag ett friskt år, för mig, hästarna och för min familj. Ett bra hö-år, förståss. ;-) En ny hästttransport, boggie MED sadelkammare! Men allra mest önskar jag mig ett roligare 2011 än det som har varit.

 

Markus 30 december 2010

Jag kommer att minnas 2010 som året då elever började hitta till Skogsryd. Under året har 30 elever varit här, de flesta mer än en gång.

Även är 2010 året då jag började timra på "gäst-stugan", som ju bara är sadelkammare och pentry för elever. Det är första gången jag timrar något, och det framskrider så sakteliga.

Har vi tur blir det taklagsfest under 2011. Det blir också något att minnas, i så fall.

Jenny 30 december 2010

Taklagsfesten ser jag fram emot. ;-)