Tränsbett

Mina tränsbett

Jag vill sälja tränsbett som jag tror är bra. Därför har jag ett rätt begränsat utbud.

Baucher-bettet är rätt tunnt och används ofta som bridong. Att man fäster sidstycket i den lilla överskänklen gör att bettet inte "trillar nedåt" i munnen utan ligger som det skall även när tygeln hänger. Många hästar, speciellt de med grov tunga, gillar det.

Tränsbetten med parerstänger har den underbara egenskapen att de inte glider runt i munnen, och gör dessutom att ledande tygeltag riktar sig även till kinden på yttersidan. Man får bra med sig hela hästens huvud och därmed hela hästen. Det är mitt favorit-tränsbett.

Ofta anses det att man skall rida med nosgrimma bland annat för att hindra att bettet åker igenom munnen, Jag tycker det är bättre om vi konstruerar bett som inte kan åka genom munnen så vi slipper nosgrimman. Tränsbettet med parerstänger är sådant.

Jag är osäker på om två- eller tredelat bett generellt är bäst. Jag tycker att det tvådelade borde trycka mindre på tungan eftersom det tredelade ju har en mittdel som ligger dikt an på tungan. Med det resonemanget torde de flesta hästar föredra ett tvådelat bett, men det gör de inte varför jag nog har fel.

Vi skall komma ihåg att det finns mycket lite forskning på hur tränsbett verklligen fungerar i hästens mun. Det mesta man hör är folks gissningar, och gissningar är det även när jag uttalar mig. Det är ju mycket svårt att titta in i hästens mun samtidigt som man använder tygeln. Och öppnar man hästens mun, ändras ju plötsligt förutsättningarna. I den tyska tidskriften Pegasus läste jag för några år sedan en artikel där de hade röntgat hästmunnar medan hästen dels var inspänd och dels reds på rullband. Det som noterades var att tränsbettet aldrig låg mitt i munnen och att lederna därför aldrig låg som man trodde. Den obelastade sidan av bettet låg rakt över tungan och den belastade delan parallellt med tygeln.