* Se och lär *

Här visar jag alla instruktiva bilder från ridhandbokens övriga delar. Jag har hoppat över de bilder som bara är med som utfyllnad. De bilder som är stora nog är klickbara så ni kan se dem i större format, men många bilder är små. tyvärr har jag inte kvar alla orginalbilderså jag kan inte lägga in dem igen i större upplösning.

Del 22 - Ridhandbokens bilder

Bokens delar
  1. «Föregående - 
  2. 1 - Ett litet förord
  3. 2 - Om ridning, säkerhet och hästhantering
  4. 3 - Om dressyrens grundtankar
  5. 4 - Om ryttarens och hästens språk
  6. 5 - Om ryttarens sits, olika sitsar i olika situationer
  7. 6 - Om ryttarens inverkan
  8. 7 - Om hästens form
  9. 8 - Om böjande, balans och övergångar
  10. 9 - Om rörelserna
  11. 10 - Om vändningar och ryggning
  12. 11 - Sidvärtsrörelser
  13. 12 - Galopparbete
  14. 13 - Utrustning
  15. 14 - Osorterbart
  16. 15 - Unghästen
  17. 16 - Longering
  18. 17 - Arbete för hand
  19. 18 - Pilararbete
  20. 19 - Piaff
  21. 20 - Övningar
  22. 21 - Video
  23. 22 - Ridhandbokens bilder
Kapitel i del 22:

Ett litet förord

Till vänster manlig nybörjarsits: Tillbakalutat, vikten på bakvalvet, framskjuten underskänkel, knäna för långt fram och hög hand. Till höger kvinlig nybörjarsits: Framåtlutat, knäna för långt bak, fötterna ännu längre bak och för låg hand.

 

Om dressyrens grundtankar

I full frihet kan man ofta se hästen göra de rörelser som verkar så svåra för oss ryttare. Här en öppna

Ovanstående gula kunskap kan vi beskriva som den stora kunskap som är gemensam för alla ryttare och hästmänniskor. Det handlar om att utbilda en häst, och hästar är vad de ä, oberoende om vi är distans- eller hoppryttare. Den största kunskapen är gemensam för alla. Alla hästar har sina muskler och leder på samma ställe. De fungerar likartat, "hästigt", mentalt också.

De olika inriktningarna kan ses om små utbuktningar på ytan på denna stora gemensamma kropp. Beroende på vart man vill, finns det en del specialsaker som hästen behöver tränas på, och kunna. Även om dessa specialsaker tar tid att lära ut och in, är ändå den största delen av kunskapen gemensam. Det finns en risk att man, som ny i en inriktning, bara letar efter det som skiljer denna inriktning från alla de andra och fokuserar sin träning på det egna lilla röda fältet. Man missar då det centrala: En häst är en häst är en häst. Den genomtränade hästen klarar att utföra de röda fälten, men tränar man bara dessa, missar man att träna hästen. I alla inriktningar finns det saker som hästen bör vara vältränad för att utföra. För att utföra dessa, skall vi först träna och gymnastisera vår häst. Det är det som sker, i det gula fältet, och det sker likadant med alla hästar.

Två snygga exempel på öppna - utan stöd på yttertygeln och en massa hjälper.
Halvblod
Welshponny
Saddlebred
Travhäst
 Frederiksborgshäst
 Arab 
 Fjordhäst
Islänning
Kapten Federico Caprilli
Genom att luta sig bakåt i nedsprånget vill ryttarna före Caprilli minska belastningen på hästens framben. Det skapade en dålig form hos hästen och ökade nog skadorna mer än det förhindrade.
Samma sak i lite värre tappning. På engelska kallas det hunting seat
 "Tysk tygelfattning" 
 3+1 
 Blank stång.
 

Om ryttarens och hästens språk

 Denna bild av min elev Viktoria Nykvist och hennes häst Fauve visar det mesta av hur man rider med balanserade och finstämda hjälper. Ekipaget är på väg i en vändning åt höger. Viktorias tittar i färdriktningen, axlarna är vridna åt höger, så att "ögonen i axlarna" siktar åt det håll de vänder. Handen är kvar framför naveln, dvs med i rörelsen åt höger, varpå yttertygeln trycker mot hästhalsen och ytterligare förtydligar för hästen att det är åt höger som gäller. En underbar bild!
 

Om ryttarens sits, olika sitsar i olika situationer

Renässans-sits. Framskjuten skänkel med ordentligt tramp i stigbygeln.

Med grova stela gummistövlar blir inte hälen sänkt hur mycket du än slappnar av.

Rider du barbacka faller tårna ned om benet är avslappnat.

En överdrivet sänkt häl kan bero på ett för stelt ben eller höft, som här när jag led av höft-artros.

 

Om ryttarens inverkan

 Ryttaren vill lägga sin vikt åt höger. Hon flyttar in sin överkropp, men flyttar samtidigt, omedvetet, höften utåt. Resultat blir alltså noll. Vikten är kvar mitt i sadeln. Detta, som man ser mycket ofta, kallas för att ryttaren viker sig i livet.
Gör man rätt, är axlar och höfter parallella och kvar i samma höjd. Rätar man ut sin innersida, kommer vikten rätt. Tänk gärna att inner axel skall upp åt det håll du skall
Fel. Tygelnändan sticker rakt upp ur handen. Tummen gör ingen nytta alls här. Handen och underarmen spänns för att hålla fast tygeln.
Rätt. Här har ryttaren flyttat ut tygeln längre ut på pekfingret, och håller fast den med tummen. Se vad hela armen ser avslappnad ut. På båda bilderna är tygeln ordentligt inskjuten längst in under ringfingret, och tygeländan hänger innanför tygeln.
Ledande tygeltag
Trängande inner tygel
Trängande ytter tygel
Spöet förvaras enkalt på låret, när det inte används. Där stör det inte hästen. Det fungerar både vid enhands- och tvåhandsridning.
Uppvinklat spö
 

Om hästens form

En balanserad häst med högt huvud , näsan väl framme, rak rygg och bakbenen väl under sig. Detta är den form vi skall rida honom i.

En snarlik form väljer hästen även med ryttare på, om den ges möjlighet.

Ofta ser det dock ut så här. Hästen går med nacken högt och näsan hålls in med en bakåtsträvande ryttarhand. Då sänks ryggen och bakdelen kan inte bära upp hästen.

När hästen sträcker fram huvud och hals för att hålla dig i handen, då har du stöd på tygeln.

Unga hästar hamnar gärna över tygeln och drar emot när de inte förstår tygeltagen.

Över tygeln: Missförstånd i stundens hetta.

Över tygeln: Har ingen lust att minska tempot

Nej, Pirre går inte över tygeln. Han går i en avslappnad fri form i början på ridpasset.

Här har vi normalläget. Hästen har ett ben framåt och det andra lika mycket bakåt. Det ena bär lika mycket som det andra skjuter på.

När bakbenen är mittför varandra, är de oftast mitt under höftleden. 

I höga tempon kan hästen behöva skjuta på långt bak, och får den arbeta i fred kliver den långt fram för att bära med det andra bakbenet. Även här skall alltså hästen bära lika mycket som den skjuter på. Kroppsvikten och farten skall fångas upp med bakbenet, inte med frambenet.

I låga tempon, som här en piaff, är båda bakbenen hela tiden framför höftleden, och bär alltså hela tiden. i låga tempon behövs ju inget påskjut. Märk att hästen på den här bilden bär med det bakersta benet. trots att det bärande bakbenet är så långt fram, kliver den framåt med det fria benet.

När hästen samlar sig hamnar medelvärdet av fötterna framför höftleden. Den bär mer än den skjuter på.

Om bakbenens medelvärde är bakom höftelden, går hästen på bogarna med för mycket vikt på frambenen och för lite på bakbenen. Om detta händer då och då skall du inte vara orolig. Om detta är normalläget är det inte så bra.

Rejält undertramp i skritt ...

... i trav ...

... och i galopp

Framåt-nedåt

Framåt-nedåt

Framåt-nedåt

 

Om böjande, balans och övergångar

Den lösgjorda hästen sträcker sina framben långt framåt

Ökad galopp. Yttre bak skjuter på långt bak och inre bak har inte nått marken än . Inre fram har en bra bit kvar att gå innan den når marken.
På väg in i mellantrav. Märk hur långt bakåt han skjuter på med sitt bakben som ännu står stadigt i marken. Foto: P Holst
Jämför arbetstraven med mellantraven ovan. Bakbenet som skjuter på har ungefär samma placering på dessa bilder, men här i arbetstraven är det redan på väg att lämna marken och det andra bakbenet redan på väg att sättas ned. Så mycket kortare är alltså steget i arbetstrav. Påskjutet är mindre, bärigheten större. Foto: P Holst
Unge Chaplin länger ju steget rätt bra, men har inte lärt sig att ta i med muskulaturen ännu och tippar lite framåt. Det är mycket kvar att ge i den hästen. Här i en LC tidigt som 5-åring. Foto: P Holst
 

Galopparbete

Alla övningar visar vänster galopp med början i vänster varv. Det är bra att i början öva på stora bågar. Med tiden kan man rida förvänd galopp även på små bågar. Vägarna nedan rids i vänster varv med början i bildens övre kant.
 

Utrustning

Ingen belastning nedanför den röda pilen

Man känner enkelt var nosbenet fäster i skallen. Nedanför är det en mjuk grop

Välbalanserat spö

Dåligt spö

 

Osorterbart

Fotograf: Johan Olsson, www.fotoaction.se

Fotograf: Johan Olsson, www.fotoaction.se

 

Unghästen

Så här ser god unghästridning ut. Fin balancerad avlastningssits/fältsits, fri lite hängande tygel, inget krav på formgivning, bara harmoni och glädje. Hästen hade mycket väl kunnat få ha näsan högre. Eva-Lena Aspelin på 4-åriga Mirabel.
 

Longering

Med två 12mm rep, vardera 6 meter långa, går det enkelt att tömköra. Linan får enkelt plats i handen.

Pisksnärt

Pisken bakom ryggen när du inte använder den.

När du driver med pisken skall den sträckas ut som ett långt spö mot den punkt du vill påverka, oberoende om det är att fösa ut bogen eller ge hästen en klapp i rumpan.

 

Arbete för hand

Så här blir det lätt. Hästen kliver på föraren, och vi flyttar oss snällt. Hästen skall hålla ett avstånd på ungefär en meter och inte kliva in i vår integritets-zon. Det gäller att stå kvar om hästen kommer för nära, och flytta på hästen istället för på oss själva.
Cassandra har förböjt halsen och gått iväg med bogen. Då kan jag antingen stanna bogen med spöt, eller lägga linan om halsens yttersida för att stanna upp henne.
Den inledande lilla snurren
Den utvecklade lilla snurren  
Det är så här vi skall använda longering; till att vänja den unga hästen vid livet som ridhäst. Longeringen är inte bra som trängingsform av kondition eller muskler. I de flesta böcker skrivs det att hästen skall hålla linan sträckt. Jag tycker inte det är så viktigt, så länge hästen villigt håller sig ifrån oss. Linan väger så det är inte underligt att hästen vill ha den lite slak. Det är ändå inte genom linan vi kontrollerar hästen. Det gör vi med röst och kroppsspråk. Linan är mest som en yttre begränsning. Viktigare än att linan är sträckt, är att hästen inte springer och drar i den.
Med vänster hand föser Lotta bogen utåt i slutan.
På den ovillige hästen kan man behöva trycka en hel del.
På väg in i öppnan syns hjälperna tydligt. Inner tygel leder inåt. Ytter tygel verkar trängande och bromsar upp ytter bog. Min armbåge agerar innerskänkel och föser ut bakdelen.
På väg in i slutan får tygeln skapa böjning och blir då även förhållande.
Händerna föser bogen åt sidan.
Armåge eller spö föser bakdelen.
Mina fötter avslöjar mig. Det är ingen snygg piaff utan första steget i en bakdelsvändning.
 

Piaff

Robusten i piaffens inledande arbete.