Del 11 - Sidvärtsrörelser - Skänkelvikning

Bokens delar
  1. «Föregående - 
  2. 1 - Ett litet förord
  3. 2 - Om ridning, säkerhet och hästhantering
  4. 3 - Om dressyrens grundtankar
  5. 4 - Om ryttarens och hästens språk
  6. 5 - Om ryttarens sits, olika sitsar i olika situationer
  7. 6 - Om ryttarens inverkan
  8. 7 - Om hästens form
  9. 8 - Om böjande, balans och övergångar
  10. 9 - Om rörelserna
  11. 10 - Om vändningar och ryggning
  12. 11 - Sidvärtsrörelser
  13. 12 - Galopparbete
  14. 13 - Utrustning
  15. 14 - Osorterbart
  16. 15 - Unghästen
  17. 16 - Longering
  18. 17 - Arbete för hand
  19. 18 - Pilararbete
  20. 19 - Piaff
  21. 20 - Övningar
  22. 21 - Video
  23. 22 - Ridhandbokens bilder
  24. Nästa»
Kapitel i del 11:
Skänkelvikning från ett lite ovanligt perspektiv. Vi ser utsidan av hästen, som är på väg snett över banan mot en punkt till vänster om fotografen. Yttre örat är närmast oss betraktare. Inre framfot kommer att sättas ned framför den yttre och ytter bak är duktigt på väg framåt med vinklade leder. Betyget blev 7. Foto: P Holst

Att definiera skänkelvikning är inte helt lätt. Det finns en definition av en stilistisk skänkelvikning i tävlingsreglementet, men mycket mer än vad som ryms i denna definition kan betraktas som en skänkelvikning.

Man kan rida skänkelvikning med olika tvärningar, och även med olika böjning. Ändå är det att betraktas som skänkelvikning. Jag vill jag därför definiera skänkelvikning på det enkla sättet, att skänkelvikning kallas varje sidvärtsrörelse som inte kan definieras som öppna eller sluta.

Det som hjälpgivningsmässigt skiljer skänkelvikning från framdelsvändning, är att vi nu också skall kommendera hästens framdel, så att vi, med önskad tvärning, kommer dit vi hade tänkt oss.

Hur mycket på tvären skänkelvikningen skall gå, finns det bara regler om på tävling. I working equitation rider man 90 grader åt sidan, och det klarar alla hästar med lite träning. Idealet är att vi själva väljer vilken tvärning hästen skall gå i, och ser till att hästen gör det. Man kan såklart länge diskutera vid vilken tvärningsgrad som hästen gymnastiserar bäst, men den diskussionen kan vi ta senare. Först skall vi lära oss att behärska och variera rörelsen.

Skänkelvikningen rids ofta på en diagonal, men man kan like bra rida den längs med långsidan eller på en volt. Jag brukar säga, att om man rider på medellinjen, diagonalen eller långsidan, beror på var och åt vilket håll ridhuset är byggt. Skillnaden mellan till exempel medellinje eller diagonal handlar ju endast om väderstreck. Hade man byggt ridhuset i ett annat väderstreck, hade även diagonalen gått åt annat håll.

Rider man efter långsidan är det oftast mest praktiskt att vända huvudet inåt och baken ut mot staketet. Rider du i vänster varv skall du alltså rida skänkelvikning efter långsidan undan vänster skänkel. Det finns tillfällen när det är vettigt att sätta ut hästens huvud mot staketet och tvära, til exempel på hästen som springer ifrån övningen, men jag tycker det måste kännas instängt för hästen att gå med huvudet mot väggen. Det blir svårt med framåtbjudningen.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Innan du alls försöker att tvära, skall du har klart för dig vart du är på väg. Du måste känna att du har bjudning efter den linje du vill rida. Rid alltså inte bort från långsidan, utan mot en punkt på andra långsidan, i änden på diagonalen och känn att hästen förstår vart den skall.
När detta är klart, kan du antingen flytta upp bakdelen med innerskänkeln, eller bromsa upp och leda in framdelen. Båda varianterna gör att hästen vrider sig och börjar tvära.

Glöm till en början allt prat om att ställa hit och dit. Var hellre noga med att hästen rör sig mot den punkt du sett ut som mål, och att du och hästen håller ungefär lika mycket i båda tyglarna. Det vanligaste nybörjarmisstaget är att dra för mycket i innertygeln (alltså tygeln på den sida med den aktiva skänkeln). Då blir oftast resultatet att hästen böjer halsen och går rakt fram med fötterna.

När man kommit till detta läge, märker man ofta att hästen:

  • inte längre är på väg dit man hade tänkt sig
  • eller har minskat tempot
  • eller har ökat tempot
  • eller går åt fel håll (kanske en meter mer till vänster än vad du siktade)
  • eller inte har baken bredvid sig utan kvar bakom sig
  • eller böjer halsen och springer med bogen åt sidan
  • eller tvärar för mycket
  • eller har hittat på något annat. Listan kan säkert göras längre.

Nu börjar en intressant lek som vi har i alla rörelser och vad vi än hittar på med hästen. Vi skall ta reda på vilken bit som inte fungerar, och hur vi skall åtgärda den.

  • Om hästen ökar tempot, har den ofta slutat tvära och går dit nosen pekar, vilket inte sammanfaller med den riktning du hade tänkt rida. Du får bromsa (proa, det funkar bäst) och styra. Får vi rätt på detta, hamnar oftast också bakdelen där vi hade tänkt oss.
  • Om hästen tvärar för mycket (går för mycket på snedden) beror detta ofta på att den har minskat tempot och går åt fel håll (utåt). Åtgärden är alltså, att styra dit man vill igen, och återta det tempo man ville rida i. Smacka är en bra sak.
  • Om hästen bara flyttar iväg bogen åt sidan och "glömmer" baken har den oftast även ökat tempot och förböjt halsen. Åtgärd är oftast att räta ut hästen till ursprunglig form med yttertygeln (kolla att sitsen är mitt i sadeln och inte hamnat galet).
  • Om hästen inte vill tvära hjälper det inte att smacka. Smackning är en drivande hjälp, inte en sidförande. Smackar du, tar hästen mera fart framåt istället och tvärar förmodligen ännu mindre. Däremot fungerar det utmärkt att proa i det läget.


När skall du vara nöjd med din skänkelvikning? Det beror lite på var i din och hästens utbildning ni befinner er men generellt kan man säga att om hästen går dit du vill i den tvärning du vill i det tempo du vill på den linje du vill, så har du lyckats. Prova i det läge att lätta på tyglarna och se om hästen fortsätter att gå i samma skänkelvikning. Gör den det, får du guldstjärna av mig. När hästen accepterar skänkelvikningen väljer den själv lämplig form och böjning. Det är inget du behöver lägga dig i.

Skänkelvikning i trav ingår i LA. Från tid till annan rider man skänkelvikning i skritt i LB. I LA red man förr skänkelvikning efter hela diagonalen. Detta är onödigt länge. Jag rider hellre många korta skänklevikningar. Det ger bättre inlärnings- och träningseffekt.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Detta är det sätt som skänkelvikning oftast rids på. Det vanligaste är att rida diagonal skänkelvikning på just diagonalen, men man kan rida på andra linjer också.

Svårigheterna vid diagonal skänkelvikning är att man inte har så många riktlinjer att kontrollera rörelsen på. Man kan som åskådare rätt enkelt se om hästen är parallell med långsidan, om baken är före eller om baken släpar, men som ryttare är det svårare att upptäcka detta.

Det finns emellertid två knep för att lösa detta.

Det första är att först bestämma vart du är på väg, och därefter rida skänkelvikning dit. Där skiljer sig inte den diagonala skänkelvikningen från något annat du gör: Rid skänkelvikning mot en punkt, inte bort från spåret. När du bestämt vilken bokstav/punkt du tänker tvära mot, så lyfter du blicken lite och hittar en annan punkt utanför ridbanan i den tänkta linjens förläggning. Så länge denna punkt stannar kvar bakom den bokstav du är på väg mot, är du kvar på din tänkta linje. Detta beskriver jag om i kapitlet ”Femte styrövningen”.

Det andra knepet är att våga vrida på huvudet och titta på din häst. Sneglar man över axeln ser man rätt tydligt var bakdelen är. Känner man sig ändå osäker kan man snegla över andra axeln också. Nu tänker jag inte att du skall sitta och titta bakåt någon längre stund, men du kan tillåta sig att titta snabbt över axeln på samma sätt som du gör när du cyklar och vill kolla trafiken bakom dig.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Oftast rider man ju diagonal skänkelvikning på just diagonalen, men det finns fler alternativ:

  • Rid från mitten av långsidan och upp mot mitten av kortsidan, på hörnlinjen.
  • Vänd rätt upp och rid skänkelvikning ut till spåret antingen från punkten 6 meter in från kortsidan och ut till mitten av långsidan
  • Vänd rätt upp och rid skänkelvikning ut till spåret antingen från mitten av ridhuset och ut till hörnet

Detta är vad du kan göra på 20x40-bana. Har du större bana kan du hitta fler alternativ.

Träna gärna även skänkelvikning med mindre tvärning. På 40-metersbanan finns två alternativ:

  • Rid skänkelvikning från hörnet och upp mot mitten av motsatta kortsida
  • Vänd rätt upp och rid skänkelvikning från punkten 6 meter in från kortsidan och ut mot bortre hörnet.

Rider du skänkelvikning från medellinjen finns två svårigheter till att välja på. Tänk att du kommer i höger varv och vänder rätt upp. Oftast brukar men då välja att rida skänkelvikning för höger skänkel ut mot spåret. Du kan emellertid rida för vänsterskänkeln, åt andra hållet, ut till spåret. Öva båda dessa.

Ju fler linjer du övar skänkelvikningen på, ju roligare blir det för dig och hästen och ju bättre kontroll får du på rörelsen och hästen eftersom variation inte bygger samma fasta mönster.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Blixten och jag rider skänkelvikning åt lite olika håll, såväl på diagonalen som längs med långsidan. Vi rider även motställt ibland, en enklare variant av sluta. Notera hur hans rumpa och svans gungar avslappnat i rörelsen.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Grovt sett är det ingen skillnad att rida skänkelvikning på en volt, på diagonalen eller längs långsidan. Det som kan få dem att kännas olika är de hjälpmedel och störningsmoment som finns.

På diagonalen, är det enkelt att se hur mycket hästen tvärar, men det kan vara svårare att veta om man är på rätt linje.

Rider man efter långsidan, där man ju ofta har ett staket eller en ridhusvägg att orientera efter, blir det enkelt att se om hästen går kvar på linjen men lite svårare att kontrollera tvärningen.

Jag tycker inte om att rida skänkelvikning med huvudet mot staketet och bakdelen in mot banan. Det blir svårt med bjudningen och måste kännas instängt för hästen, men kan stundtals vara en bra förövning för sluta.

Skänkelvikning efter långsidan rider jag istället med bakdelen kvar på spåret och framdelen ett steg innanför. Där blir skänkelvikningen enkel att kontrollera, och vi kan inte låta staketet sköta styrningen åt oss.

Det finns tre fel jag ofta ser vid sådan skänkelvikningar

  1. Hästen lämnar staketet och börjar gå mera diagonalt. Det visar att hästen inte tvärar utan går rakt fram mot handen.
  2. Hästen faller tillbaka med bogen mot staketet
  3. Hästen lämnar staketet med bakdelen och kliver in bakom framdelen.

Alla dessa tre är tecken på att hästen inte går i den skänkelvikning vi vill längre. Hade hästen gjord et hade den ju gått kvar med bakdelen efter staketet och framdelen innanför. Beroende på vilket fel hästen gör, kan vi se vilken hjälp vi behöver använda för att åtgärda hästens brist.

  1. Lämnar hästen staketet och går inåt, är det oftast att hästen går emot handen. Alltså behöver vi öva förhållning och lydighet för bettet.
  2. Trillar bogen ut mot spåret har hästen oftast böjt halsen också. Vi behöver räta ut hästen med yttertygeln och lyfta tillbaka bogen in till sin plats.
  3. Kommer baken in är det kort och gott bättre förståelse för den sidförande skänkeln som behövs.

På filmen övar Escyro och jag skänkelvikning efter staketet. Eftersom han vill kliva tillbaka med framdelen till spåret blir han motställd när jag försöker hindra det med yttertygeln.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Första gångerna jag försöker rida skänkelvikning brukar jag göra det ur en framdelsvändning. När hästen ”fått fart” på bakdelen, ger jag den plats att flytta framdelen på en större volt, och vi gör vår första framdelsvändning på en volt.

Därefter övar jag oftast skänkelvikning på diagonalen, eller annan rak linje där du enkelt ser vart du är på väg. Börja med att vända snett igenom, och efter några steg, eller kanske efter halva diagonalen, flyttar du bakdelen åt sidan och rider skänkelvikning. Fortsätt på samma linje. Hjälparna skall betyda ”baken åt sidan”, inte ”börja gå på snedden åt ett annat håll”.

Parallellt med detta börjar jag även rida sidvärts, kalla det öppna eller skänkelvikning – det är inte så noga vilket, efter långsidan. Då påverkar jag inte i första hand bakdelen, utan måste flytta framdelen innanför. Initialt blir det lite annan hjälpgivning, men när hästen väl är igång med rörelsen blir det ”som vanligt”.

Nu kan vi börja leka mera avancerade kombinationer:

  • Rid skänkelvikning en bit på diagonalen, och känn att du kan öka längsmed medellinjen
  • Rid skänkelvikning efter långsidan och känn att du kan öka längsmed hörnlinjen, alltså diagonalt in på banan, dit näsan pekar.

Båda dessa övningar vänjer hästen att behålla bjudningen i skänkelvikningen eftersom det snart händer något spännande.

  • På Strömsholm lärde jag mig att rid skänkelvikning i skritt in på diagonalen, efter några steg gör man en framdelsvändning för samma skänkel och övergår sedan till att rida skänkelvikning tillbaka till spåret, allt för samma skänkel.
  • Öva på att byta gångart i skänkelvikningen. Börja den i skritt och be hästen att börja trava i bibehållen skänkelvikning.
  • Eller trava i skänkelvikning och be hästen att bryta av till skritt i bibehållen skänkelvikning.
  • Man kan också göra halt i skänkelvikningen, Då får du bromsa upp hästen med ytterhjälperna
  • Och man kan ur denna halt be om ny skänkelvikning, åt samma hålle eller varför inte undan andra skänkeln.
  • I LB red man förr i skritt skänkelvikning längs diagonalen in till medellinjen, och red direkt skänkelvikning tillbaka till samma långsida, för andra skänkeln längs den andra diagonalen
  • Rid skänkelvikning från medellinjen och ut till spåret, och fatta galopp vid spåret. Detta kan man variera med att galoppera rakt fram efter långsidan eller in på en volt.
  • I LA:3 red man förr i trav skänkelvikning längs diagonalen in till medellinjen. Där gjorde man en 8-metersvolt åt det håll man kom från, och fortsatte sedan sin skänkelvikning efter samma diagonal.

Det finns många fler roliga övningar och kombinationer man kan göra med skänkelvikning. Våga vara kreativa och ge mig gärna fler tips jag kan ha med här.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer