Del 11 - Sidvärtsrörelser

Bokens delar
  1. «Föregående - 
  2. 1 - Ett litet förord
  3. 2 - Om ridning, säkerhet och hästhantering
  4. 3 - Om dressyrens grundtankar
  5. 4 - Om ryttarens och hästens språk
  6. 5 - Om ryttarens sits, olika sitsar i olika situationer
  7. 6 - Om ryttarens inverkan
  8. 7 - Om hästens form
  9. 8 - Om böjande, balans och övergångar
  10. 9 - Om rörelserna
  11. 10 - Om vändningar och ryggning
  12. 11 - Sidvärtsrörelser
  13. 12 - Galopparbete
  14. 13 - Utrustning
  15. 14 - Osorterbart
  16. 15 - Unghästen
  17. 16 - Longering
  18. 17 - Arbete för hand
  19. 18 - Pilararbete
  20. 19 - Piaff
  21. 20 - Övningar
  22. 21 - Video
  23. 22 - Ridhandbokens bilder
  24. Nästa»
Kapitel i del 11:
Öppna
Sluta
Öppna på volt
Sluta på volt
Förvänd sluta

Sidvärtsrörelse kallas varje övning där hästen följer en linje samtidigt som den går "på snedden". Fram- och bakdel går alltså inte på samma spår utan liksom bredvid varandra, ungefär som en rallybyíl som sladdar runt i snön. Man brukar prata om fyra sidvärtsrörelser: Skänkelvikning, öppna, sluta och förvänd sluta.

Många har svårt att förstå skillnaden mellan öppna och sluta, och att se skillnaden dem emellan. Detta kan bero på de underliga namnen på dessa rörelser. På tyska och engelska heter de motsvarande "framdelen in" för öppna och "bakdelen in" för sluta. Så enkelt är det tyvärr inte på svenska, men använder man dessa utländska begrepp förväxlar ryttaren snart begreppen in och ut...

Nu finns det emellertid mycket få saker inom ridsporten som har logiska namn. De flesta lär man sig att förstå ändå. (tänk bara på det underliga uttrycket att ställa hästen i hörnen. Varför skall den stå där?)

För att förstå skillnaden mellan rörelserna, kan man använda sig av en banan. Rita ögon i ena ändan av bananen, och en svans i den andra. Lägg sedan bananen på fönsterbrädan, med ytterkurvan mot fönstret. Tänk dig nu att bananen är på väg längs med fönsterkanen, i sin böjda form.

Tryck nu svansen mot fönstret, och se hur framdelen av bananen åker in. Du har åstadkommit en öppna.
Tryck istället bananens huvud mot fönstret, så att bakdelen åker in, och du har åstadkommit en sluta.

Och så till det underligaste av allt: Förvänd sluta.

Tänk er att man rider sluta på en volt, alltså med baken lite innanför. Därifrån kan man, faktiskt, byta volt och ändå bibehålla böjning och tvärning, så att man rider hästen "utåtböjd" med baken utanför sig. Detta är förvänd sluta. Sluta i fel varv, helt enkelt. Oftast ser man förvänd sluta efter långsidan, men på rakt spår är det ingen större skillnad på rättvänd eller förvänd sluta. På volten är det däremot en rätt svårare sak för hästen att klarar av en förvänd sluta, det vet alla som har försökt.

Man kan på samma grunder rida förvänd öppna, en rörelse det sällan pratas om.

Öppna, sluta och förvänd sluta brukar man kalla skolorna. Den enklaste sidvärtsrörelsen för hästen (och för ryttaren), skänkelvikningen, betraktas av outgrundlig anledning inte som en skola. Medan skänkelvikningen bara förekommer i lätta dressyrklasser, rids skolorna hela vägen upp till de svåraste klasserna. Sluta är den enda sidvärtsrörelsen som på tävling rids i galopp, men på träning är det mycket nyttigt att rida även öppna i galopp.

Med tvärning menas hur mycket på snedden hästen går. Det kan man se rätt tydligt om man står vid den punkt som ryttaren är på väg till, eller om man som ryttare rider sidvärts mot ridhusspegeln. Men pratar ofta om tre- resp. fyrspårig tvärning.

Det mesta man brukar tvära är så att det är lika långt mellan alla fötter, framifrån sett (eller det tänkta spåret på marken efter dem), dvs. att längst åt ena sidan är en framfot, sedan nästa framfot, sedan en bakfot och längst ut den sista bakfoten. Detta kallar vi att hästen är 4-spårig.

Ofta rider man bara med så mycket tvärning att hästen är 3-spårig, dvs. att ett bakben och ett framben går i samma spår. Man kan även rida en rörelse med så lite tvärning att en bakfot går på ett spår mellan framfötterna.

Det är inte bättre att rida med för mycket tvärning . Däremot skall ryttaren lära sig att veta hur mycket han tvärar och att lära sig att variera hur mycket han tvärar.

Man kan även ride 90 grader åt sidan. Det gör man i western och equitation, ofta med en bom mellan fram- och bakben.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Övning: Titta snett

En sidvärtsrörelse är en rätt komplicerad övning, som består av många delar som måste fungera tillsammans. Bäst är att öva dem var för sig, och sedan lägga ihop dem. Lyckas vi bygga de olika delarna på ett sådant sätt att vi kan rida dem med endast en hjälp, brukar vi kunna få ett bra resultat.

I en sidvärtsrörelse skall bakbenen gå i sidled, frambenen gå i sidled, framdelen gå på en linje och bakbenen på en annan, och dessutom skall hästen oftast inte gå dit näsan pekar, utan just sidvärts. Ovanpå detta skall vi se till att komma dit vi vill.

Det sista, att styra, har jag beskrivit flera övningar för.

Att få bakdelen att gå i sidled, övar vi i framdelsvändningen.

Att få framdelen att knata i sidled, finns det inte lika bra övningar för, och inte heller att få hästen att gå åt ett annat håll än den tittar. Det sista har jag mer och mer förstått, att det är den största utmaningen.

Detta kan vi initialt öva efter staketet.

Så: Rid efter staketet, gärna något innanför. Be därefter hästen att titta diagonalt in över ridbanan medan den följer staketet, eller vilken linje du nu valt. Hur mycket snett hästen tittar är inte så viktigt, till en början kan man nöja sig med det lilla. Även om detta låter enkelt, vet jag att de ovana får kämpa en hel del med det. Vi vrider in hästens huvud med tyglarna, och skall samtidigt styra genom att flytta händerna höger eller vänster (utåt eller inåt), beroende på vilket håll hästen försöker ta vägen. Den ovana hästen tror gärna att snedtittandet betyder att den skall styra snett inåt, men det är lika ofta att hästen försöker att kliva utåt med bogen. Därför måste vi veta vilken linje vi tänkt rida på och se var hästens bogar är i förhållande till den, så vi kan styra på lämpligast sätt, antingen inåt eller utåt.

Den första tiden låter vi hästen se ut helt hur den vill i kroppen. Bry dig inte om ifall den böjer på fel ställe, eller inte alls, eller skjuter ut baken och går sidvärts, eller så. Det enda som är viktigt är att hästen tittar dit vi vill, och håller framdelen på den linje vi vill. Om frambenen går rakt fram eller i sidled, kan vi strunta i. Det är svårt att strunta i allt detta, för vi är så vana att vi skall knåda med skänklarna, och en massa annat. Tänk på att skänklarna snart, i mer avancerade övningar, kommer behövas till att kontrollera bakbenen.

Ni har lyckats med övningen när ni inte längre behöver styra aktivt utan märker att hästen av sig själv går dit vi hade tänkt oss. Då lättar vi på tyglarna, och undersöker om hästen förstått fullt ut. Fortsätter hästen med huvudet åt sidan och på den linje vi tänkt, har vi lyckats och vi behöver inte öva mer idag.

När övningen sitter bra efter staketet, flyttar vi in till platser utan staket, förslagsvis med framdelen 1-2 steg innanför spåret, och övar samma sak. Fortfarande låter vi bakdelen göra vad den vill.

Lyckas vi även innanför spåret, kan vi så smått börja begära en svårare rörelse genom att bättre kontrollera bakbenen med skänklarna och böjningen med sits och tyglar. Då kan vi, beroende på hur vi väljer att göra, döpa övningen till öppna eller skänklevikning.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Att definiera skänkelvikning är inte helt lätt. Det finns en definition av en stilistisk skänkelvikning i tävlingsreglementet, men mycket mer än vad som ryms i denna definition kan betraktas som en skänkelvikning.

Man kan rida skänkelvikning med olika tvärningar, och även med olika böjning. Ändå är det att betraktas som skänkelvikning. Jag vill jag därför definiera skänkelvikning på det enkla sättet, att ... Läs mer


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Öppna påminner om skänkelvikning och trots ett helt liv inom hästeriet har jag inte hittat en entydig förklaring om var gränsen går mellan skäkelvikning och öppna.

I öppna skall det inre bakbenet sätts ned mitt under hästens tyngdpunkt, vilket även är mitt under ryttarens rumpa. I öppnad är hästen mer böjd än i skänkelvikningen. Oftast kommer böjningen av sig självt, som ett resultat av att hästen vill hitta ... Läs mer


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

I sluta är det ytter bakben som med bibehållen bakförd ytter höft skall nå in under tyngdpunkten (ryttarens rumpa) . Detta är ofta en större utmaning än att bära med inner bakben, och det är inte ovanligt att hästen vill vinkla om höften, så att ytterbakbenet förvandlas till ett innerdito. Det skiljer en del i längd om höften är fram- eller tillbakaförd. Med tillbakaförd höft blir sträckningen större och vi får mer stretching och gymnastik. För bakbenen är därför sluta mer gymnastik än öppna.

Ytter bog får ochså en hel del gymnastik eftersom ju ytter framben måste ta ett långt steg framåt-inåt.

I sluta skall hästen hela tiden ha "pannan vinkelrätt mot färdriktningen" som det lite krångligt står ibland. Enklare uttryckt skall hästen gå kvar med huvudet rakt fram.  Rider man mot en spegel så skall hästen "titta in i spegeln" med båda ögonen. Är hästen lagom böjd, har den huvudet framför bringan. Vill hästen inte böja sig hamnar huvudet bredvid, utanför bringan.

Det enklaste sättet att lära hästen att gå sluta är efter långsidan. Efter hörnet, eller kanske snarare i detsamma, ber man hästen att följa långsidan innan bakdelen riktigt hunnit ut till väggen. Vi får så själva sitta kvar "i böj" med vår rumpa vriden inåt (så att den syns bättre från mitten av ridhuset). Eftersom hästens bak hamnar lite innanför hamnar bogen och huvudet närmre väggen. Om man ser till att hästen hela tiden har näsan på väg rakt fram får man automatiskt rätt böjning i hästen. Vill hästen inte flytta in baken, kan man därför oftast lösa problemet genom att istället, tyglarna, flytta bogen utåt. Om hästen behåller böjningen, måste den då flytta baken inåt för att inte repa magen och baken i väggen.

Bäst är om man kan rida rakt mot en spegel och se att baken bara är lite åt sidan. Hästen skall till en början vara 3-spårig, inte mer. Har man ingen spegel får man försöka få hjälp av en person som står framför en och talar om vad hon ser.

Vill man rida sluta på diagonalen måste man först hitta sitt ögonmärke och sedan påbörja rörelsen. Allt för ofta, ser man att ryttaren först börjar trycka baken åt sidan och sedan styra in på diagonalen/hörnlinjen. Då blir det krångligt för hästen, och en oanvändbar sluta. Det blir helt enkelt för mycket tvärning. Innan du rider in på diagnonalen, eller vart du än ämnar rida din sluta, skall hästen ha pannan åt rätt håll. Är hästen samtidigt böjd, är det bara att rida dit du önskar och behålla böjningen, så går hästen i sluta.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer

Idag tänkte jag ge er lite kött på benen när det gäller att leka och öva med skolorna. Jag tänker  här inte diskutera de olika skolorna. Vill ni lära er mer om dem föreslår jag att ni läser de aktuella kapitlen i min bok. Vad jag idag vill råda bot på är den ständiga idé-torka som jag upplever att mina elever lider av. Jag har ju tidigare här på bloggen beskrivit hur man skrittandes på volterna kan rida 63.252 övergångar. Det som följer här är lite mer av samma mynt.

Låt oss börja med öppna

I öppnan kan vi rida så snyggt som på ovanstående bild och göra det hela rätt ointressant, eller så kan vi, medan vi rider öppna:

  • Variera tempot
  • Växla mellan olika gångarter
  • Växla mellan olika tvärning och/eller böjning

Samma sak kan vi naturligtvis göra i sluta.

Och även i diagonal sluta

Pratar man om diagonal sluta blir strax mången nervös. Diagonal sluta är inget konstigare än "vanlig" längsgående sluta. Skillnaden är bara att man rider den åt ett annat håll. Jämför nedanstående bilder så ser nu hur enkelt det faktiskt är.

Nåväl, låt oss tala om olika sätt att växla mellan skolorna. Där kan vi leka med tre parametrar

  • Vi kan byta skola genom att ändra tvärningen, där tvärning betyder åt vilket håll hästens kropp "pekar"
  • Vi kan byta skola genom att ändra böjningen
  • Vi kan byta skola genom att ändra riktningen

Enkla övningar - vi ändrar en parameter

Den första övergången vi brukar leka med, är att efter staketet ändra hästens tvärning och på det viset byta skola
Då kan vi byta från öppna till sluta
 
Men också från sluta till öppna

Det finns även en överkurs på dessa övergångar, där vi istället för att luta oss mot staketet kan göra övergången genom att hålla kvar framdelen på samma linje och flytta bakdelen i sidled

Eller så håller vi bakdelen på samma linje och åstadkommer övergången genom att flytta framdelen i sidled

Båda dessa övergångar skall vi kunna göra såväl från öppna till sluta, enligt bilderna, eller omvänt; från sluta till öppna. Det är en bra kontroll av fram- respektive bakdel.

An annan rolig övergång är att med bibehållen tvärning byta från vänster till höger böjning (eller tvärtom) och på det viset byta från öppna till förvänd sluta.

Man kan även göra tvärtom, att man börjar med den förvända slutan och böjer om till öppna

Nästa roliga övning blir att med bibehållen tvärning och böjning byta riktning. Vi får då till exempel en trevlig övergång från öppna till diagonalsluta

Vi kan också från diagonalsluta ta oss till en längsgående öppna. På det viset kan vi bygga upp en "trappa"

 

Denna trappa leker jag mycket med. Man hinner ganska många "trappsteg" på ridbanan om man har en lyhörd häst. På min gamle Kalle klarade jag ibland att "dansa vals", dvs. tre steg i varje skola.

Kom ihåg att i början ge hästen tid att utföra övergångarna. Det behöver inte ske i ett steg. Träna övningarna i alla gångarter och gärna även med byte av gångart i samband med bytet av skola.

Svårare övningar - vi ändrar två parametrar

Den första av dessa svårare övningar är att vi på rakt spår byter från sluta till sluta genom at flytta bakdelen i sidled medan framdelen går kvar på samma linje.

Detta ägnar jag mig åt endast med unga hästar, eftersom den lätt leder till att hästen lär sig att sladda runt med bakdelen. Den är bra lydighetsträning, men inte mer

Bättre är då att rida denna övning, där vi växlar från sluta till sluta genom att flytta framdelen i sidled

Båda ovanstående övningar tränar att samtidigt förändra tvärning och böjning och är bra hjälpmedel för galoppombyten.

Den vackraste av alla övningar jag tänker ge er ikväll, är när vi behåller tvärningen men byter böjning och riktning

Det blir övergångar mellan diagonalsluta och sluta. I svår dressyr rider man denna rörelse i galopp. Det blir ju då ett galoppombyte när hästen böjer om till den nya slutan. Istället för att rida den diagonalt, som mina bilder, rider man den fram och tillbaka efter medellinjen:

I de lägre klasserna motsvarande medelsvår A och svår B (Prix St. Georg, Intermediere I) rider man "saxen" med 8 språng åt varje håll. I de allra svåraste klasserna rider man 6 språng åt varje håll. Mina bilder ger således inte en exakt bild av övningarna. Att det görs i de svåraste klasserna kan man ju antingen se som att det är skitsvårt och inte värt att prova, eller så konstaterar man att eftersom det alls rids på tävling, så går det att göra. Jag har sett Kyra Kyrklund på Kürtävling rida övningen enhändigt med endast 4 språng åt varje håll. Även det går tydligen att göra.


[ Kommentera | Upp ]

Dölj kommentarer