Det grönländska språket lär ha två varianter av personligt pronomen första person plural. De har alltså två varianter av "vi". Den ena inkluderar den som blir tilltalad, och den andra exkluderar densamme. Tänk nu det där tillfället när random flicka i bekantskapskretsen glatt berättar för dig att "vi skall ha barn". Tänk vad mycket oro det skulle stoppat om du visste ifall du var en del av "vi", eller inte.
Jag hade haft stor nytta av ett sådan distinktion under mitt första äktenskap. Hustruns familj var ofta på besök, och när jag kom in från stallet på morgonen kunde jag ofta få höra "vi tänkte vi skulle [något]" varpå jag oftast oskyldigt svarade "Kul, ha det så trevligt". Och så fick jag onda ögat.