Jag förstod för ett tag sedan att det betraktas som att "anta en utmaning" även om man gör saker som man vill göra. Jag har alltid tänkt på det som att ta sig an och igenom sådant som man inte vill. Detta förklarar för mig dels hur folk kan gilla utmaningar och även varför jag alltid hävdat att jag inte gillar utmaningar eftersom det för mig har varit liktydigt med att göra sådant jag inte gillar för att nå fram till något jag inte begriper vitsen med.
På wiktionary läser jag "något som utmanar, något som behöver ansenlig ansträngning /men som ändå attraherar/".
I utmaningens natur verkar ligga en attraktion, något man strävar mot att uppnå. Därför torde ju utmaning vara samma sak som detta ständiga "mål", som jag också har svårt att förstå betydelsen av. Kanske är utmaning helt enkelt det man tar sig an för att nå ett mål?
Hur har jag tänkt om utmaning? Jag har alltid hört ordet i sammanhang som jag inte tycker om. "Kan du inte se det som en utmaning?" har folk frågat mig när jag är tvungen att göra saker jag inte vill. Därför har jag tänkt på utmaning som något man gör utan att vilja.